Musik har alltid varit en viktig komponent i krig och konflikter, från att stärka soldaternas stridsmoral och kampvilja, till rent tekniska funktioner som att signalera truppförflyttningar på slagfälten i tider då annan kommunikation än trummor och trumpetstötar inte fanns att tillgå. Det förklarar musikern och författaren Peter Bryngelsson i sin nya bok Musik på blodigt allvar, som tar oss från basunerna som fick Jerikos stadsmurar att falla enligt Bibeln, till dagens inbördeskrig i Syrien, där samtliga sidor använder sig av musikklipp i sociala medier för att rekrytera eller bara sprida propaganda.
Från de stora europeiska stormaktskrigen, till terroristen Anders Behring Breiviks fega massmördande på Utöya, har musik också använts (i Breiviks fall i form av en MP3-spelare på högsta volym under dådet) för att reducera andra ljud i form av skrik och explosioner, som annars kan få soldaten/terroristen att stanna upp och tveka, istället för att fortsätta med dödandet.
Därtill kommer musikens förmåga att ena och stärka grupper inför eller vid en strid. I det fallet var troligen Marseljäsen det första riktigt slagkraftiga exemplet, som inte bara fick betydelse för franska revolutionen utan också spred sig genom Napoleons krig över Europa. Tilläggas kan att det till en början var Marseljäsen, inte Internationalen, som vanligtvis sjöngs under ryska revolutionen 1917. Ett kapitel behandlar även hur sånger fyller samma funktion idag för att ena fansen (och huliganerna) på fotbollsläktarna.
Musik har också haft en viktig betydelse i kampen mot krig, med Vietnamkriget som vattendelare, då den amerikanska populärmusiken med tiden blev allt mer kritisk, med låtar som med radions hjälp också spred sig till de krigströtta soldaterna i djungeln. Samtidigt kan musik med tydligt antikrigsbudskap, som Bruce Springsteens Born in the USA, senare återuppstå och användas i motsatt syfte, som en del av krigspropagandan inför Irakkriget 2003. Så finns också exempel, som vid inbördeskriget i Jugoslavien, där de stridande sidorna verkar ha lyssnat på i princip samma musik. Den serbiska turbofolk-popdrottningen Ceca verkar vara lika populär över hela Balkan, trots sin uttalade serbiska nationalism.
Peter Bryngelsson har skrivit en läsvärd liten bok, som dessutom fyller många luckor, då han även påvisar hur de flesta historiker som skrivit om krig, som Peter Englund med sin stora bok om slaget om Poltava, helt har bortsett från eller missförstått armémusikernas betydelse i slagen.
Per Leander
Musik på blodigt
allvar av Peter Bryngelsson
Gidlunds förlag 2017