Idag Söndag den 4 december fyller Göte Kildén 70 år. Det känns egendomligt. För alldeles nyss, det vill säga någon gång på 70-talet, började han ju på Volvo Göteborg och rumlade direkt in i en vild strejk. ”Typiskt är att Lundbyverken på Volvo är deras enda verkligt stora fäste. Enligt en resolution i Amsterdam för många år sedan skulle de koncentrera sig på bilar, alla trotskister i hela världen skulle koncentrera sig på bilfabrikerna. De kommer att ligga på alla SAAB- och Volvo-fabriker. Det har den fjärde internationalen bestämt. Alla som har framträtt har att göra med bilindustrin”, trodde socialdemokraternas verkställande utskott enligt protokollen några år senare.
Och Olof Palme varnade i partistyrelsen för den fackliga Volvooppositionen och ”trotskisterna” där Göte var ledande: ”Även här i Sverige har de ett starkt inflytande på vissa ställen. De behärskar till exempel lastvagnsavdelningen på Volvo.” Ja, det fanns visserligen många ”bokstavspartier” menade S-ledaren, men det var mest gamla fraser, ”trotskisterna är mycket skickligare”. Våren 1985 oroades Palme över att facklig oppositions ”stora stund” på Volvo nalkades och att de skulle dra igång en strejk. ”Dammluckan just nu är Volvo”, och tillade ”Klarar ’Grynet’ uppgiften?” Alltså Volvochefen P G Gyllenhammar, kunde han stå emot facklig opposition och Göte? Ja, ”kör de fast lokalt får man ta över på central nivå”, lovade socialdemokratiska kommunalrådet och blivande kommunikationsministern Sven Hulterström.
Så kunde han fruktas – och respekteras, Göte Kildén som i slutet av 1960-talet tillhörde den första generationen som byggde upp föregångaren till dagens Socialistiska partiet. Bördig från Göteborg handlade det under flera år på 1970-talet om slit i Stockholm för organisationens tidning, för partistyrelsen (då Centralkommittén förstås) och verkställande utskottet (då Politbyrån, förstås) för att inte tala om för Fjärde Internationalen och i offentligheten. Göte var den ideologiska motorn, byggaren, entusiasmeraren, mobiliseraren. Och drog ner till Göteborg för att jobba och kämpa på Volvo, bygga en facklig opposition mot byråkrati, undfallenhet och toppstyre. Facklig opposition på Volvo blev ett föredöme för aktivister landet runt. Och SP:s Volvoklubb ett socialistiskt exempel.
Göte var bra på anfall – och på att ta stryk. Det ingår liksom i striden längst fram, att ta smällarna. Men även kroppen hade till sist fått ta emot för mycket i produktionen. Det betyder inte att Göte lade av efter pension. Alla som har en uppkoppling har kunnat följa Götes – och kumpanen Benny Åsmans – intensiva bloggar om alltifrån världspolitik till rådjur i skymningen och rimfrost i almen. Vi har också mött sorgen vid hustrun, Karins, alltför tidiga bortgång häromveckan, efter trettioåtta år tillsammans i kärlek och vänskap. Att hundratals människor känt smärtan och sänt Göte sina varma tankar säger inte bara något om förlusten. Utan också om Götes livsverk, med världskartan som för så många visat mot ”landet Utopia”.
Även denna strid kommer Göte att ta sig igenom, och tillsammans med Karin tryggt i hjärtat växa i djup och kanske visdom – och från toppen av sin vedhög gjuta in mod och hopp i oss andra, som med dessa rader låter nordanvinden föra våra gratulationer ända ner till Götes slingrande skogsstigar.
Håkan Blomqvist
