► Gapet mellan tjänstemän och arbetare är tillbaka på 1930-talets nivå
► Fortfarande långt till helt jämställda löner mellan män och kvinnor
LO:s analyser av den samtida utvecklingen, där socioekonomiska tendenser kartläggs, är en viktig källa för klarläggande och förståelse av vart vårt samhälle är på väg. Nu senast, 15/11, släppte man en rapport om löneutvecklingen i Sverige. I förordet slås här fast att reallönerna under 2015 ökade med drygt två procent för såväl tjänstemän som arbetare. Det konstateras också att reallönerna ökat nästan varje år under de senaste två decennierna.
– Det visar att vi fortsatt lyckas leverera löneökningar till våra medlemmar och att den svenska modellen fungerar bra, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.
Rapporten visar att medellönen för samtliga anställda är 31 400 kronor i månaden (där deltidslöner räknats om till heltid). För arbetare är medellönen 25 300 kronor och för tjänstemän 37 300 kronor. Således är den 12 000 kronor högre – eller 47 procent – för tjänstemän än för arbetare.
På 2000-talet har lönegapet mellan tjänstemän och arbetare vidgats med 9 procentenheter – eller 5 500 kronor – de senaste femton åren. För arbetare har medellönen ökat med totalt 55 procent – från 16 300 kronor till 25 300 kronor. För tjänstemännen handlar ökningen om 64 procent – från 22 700 kronor till 37 300 kronor.
Upp till 22 års-ålder ligger arbetare och tjänstemäns löner ungefär lika, varefter dock tjänstemännen rycker ifrån. Det hela kulminerar strax över 50-års ålder där den genomsnittliga månadslönen är ungefär 15 000 kronor högre för tjänstemän än för arbetare.
Medellönen för kvinnor är 29 100 kronor och för män 33 600 kronor. Den är således 4 500 kronor – eller 15 procent – högre för män. Det har sedan år 2000 reducerats med 4 procentenheter. I sammanhanget är löneglappet mellan könen betydligt mindre bland arbetare än bland tjänstemännen. För helhetsbilden bör dock även noteras att betydligt fler kvinnor än män arbetar deltid, vilket gör att kvinnors löner i praktiken släpar mer efter än vad som är synligt vid första påseendet. Av samtliga 4,1 miljoner anställda 2015 var drygt en miljon – 26 procent – deltidsanställda: 38 procent av kvinnorna och 13 procent av männen. Och här måste det poängteras att den viktigaste orsaken till att man jobbar deltid är brist på heltidsarbete. SCB:s publikation På tal om kvinnor och män – lathund om jämställdhet 2016 tar med denna faktor i beräkningen och får då fram att kvinnors löner endast är 81 procent av männens, i jämförelse med 85-86 procent om deltider räknas om till heltid.
Vad säger då LO:s avtalssekreterare om det som denna statistik berättar?
– Det är pinsamt att löneskillnaderna mellan män och kvinnor och arbetare och tjänstemän är så stora som de är. Det är inte rätt. Vi måste öka tempot för att se till att dessa skillnader minskar, menar Torbjörn Johansson.
LO:s rapport är proppfull av statistik och diagram, men en brist är att vi inte får en fullständigt sammanhängande bild av den svenska lönestrukturen – och dess förändringar över tiden – genom att akademiker- och direktörslöner i jämförelsematerialet saknas. Den största bristen är ändock att man inte försöker att ge några förklaringar till varför lönegapet mellan tjänstemän och arbetare är tillbaka på 1930-talsnivå – och än mindre för något resonemang om vilka strategier som kan vara användbara om denna klyfta ska kunna slutas.
Självfallet skulle det här också vara av vikt att resonera kring hur löneskillnader mellan kvinnor och män totalt ska kunna elimineras.
Anders Karlsson
