”Gotlands grundvatten borde skyddas” – Emma Lundström svarar på SGU:s kritik

Bilden visar grundvattenläckage i Nordkalks befintliga kalkbrott i Klinthagen på norra Gotland vintern 2013.

Bilden visar grundvattenläckage i Nordkalks kalkbrott i Klinthagen på norra Gotland vintern 2013. Foto: Gunnar Britse

I förra veckans nummer av Internationalen hade vi en längre artikel om Gotlands vattensituation, SGU:s förslag på område för riksintresse för mineral och kopplingarna mellan den statliga myndigheten och gruvbranschen. Artikeln lästes bland annat av Ulf Boivie som är kommunikatör på Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, och som anser att Internationalen bidrar till att sprida felaktigheter om SGU:s verksamhet. Här publicerar vi Ulf Boivies
genomgång av de faktafel han tycker att texten innehåller, tillsammans med svar från Internationalens Emma Lundström.

Internationalen fick ett brev från Ulf Boivie på SGU. Här följer de fem punkter han tog upp, med svar från Emma Lundström:

1. Påståendet att ”SGU går gruvindustrins ärenden”
Det är riksdagen och regeringen som bestämmer inriktning och ändamål för SGUs verksamhet. Regeringens instruktioner till SGU anges i en särskild förordning (2008: 1233). I tredje paragrafen i denna förordning står bland annat:
”Sveriges geologiska undersökning ska verka för att skapa goda förutsättningar för ett hållbart nyttjande av landets mineralresurser och för att främja hållbar tillväxt och företagande inom sektorn.”
Mot den här bakgrunden finns både ett prospekteringsråd och ett gruvnäringsråd. Man kan säga att råden finns för att hålla en dialog med mineralnäringen, som enligt Riksdagens direktiv och förordningar är en av SGUs intressenter. Råden är just vad de låter som, rådgivande, och inga myndighetsbeslut tas i dessa råd. Påståendet i artikeln att ”i gruppen som ska ta beslutet sitter de som är betjänta av att få det utpekat som riksintresse för att de vill bryta mineral” är alltså ett direkt faktafel.
På samma sätt finns också ett bergmaterialråd som ett organ för informationsutbyte och diskussion mellan företag och myndigheter om frågor för utveckling inom anläggning, byggande och annan användning av bergmaterial. Vidare finns också ett råd för samhällsplanering där frågor om grundvatten, havsplanering och andra ämnen inom samhällsplaneringen dryftas med representanter för näringslivet och en rad andra myndigheter. Inte heller i dessa råd tas några myndighetsbeslut.

Svar: De instruktioner från regeringen som du citerar visar ju på exakt det som min artikel handlar om: att SGU ska främja gruvnäringen och därför inte fungerar som en neutral myndighet. Jag beklagar om det i min text kunde tolkas som att rådet fattar det slutgiltiga beslutet. Samtidigt är det så att det råd som du menar inte har någon påverkansmöjlighet, och som består av topparna inom gruvbranschen, utgör en viktig del i beslutsprocessen när det gäller vilka områden som ska utpekas som riksintresse mineral. Även om rådet inte är med och fattar själva besluten så har det åtminstone stort inflytande över dem. Gränsen mellan gruvbolagen och den statliga myndigheten har tidigare fått kritik för att vara alldeles för suddig. I fallet Ojnareskogen framkom det bland annat att en konsult på SGU tjänade över en miljon kronor på att jobba med Nordkalks tillståndsansökan. Senare var samma tjänsteman med och formulerade myndighetens remissvar. Justitieombudsmannen ansåg det vara ett klart fall av jäv. Du kallar det faktafel att påpeka att de som gagnas av beslutet också har möjlighet att påverka det. Det är nog många runt om i landet som skulle hävda att du inte har rätt.

2. Riksintressen är ett planeringsverktyg och inga riksintressen kan heller överklagas
Syftet med att utpeka riksintressen är att synliggöra vilka samhällsintressen som finns i ett område. Utöver riksintresse för värdefulla mineral finns det riksintressen för en mängd andra samhällsfrågor, som friluftsliv, rennäring, kulturmiljövård, yrkesfiske för att nämna några. Det kan också finnas många olika riksintressen på samma plats, där de då överlappar varandra.
Påståendet i texten att riksintressen för värdefulla mineral går före andra riksintressen är direkt felaktigt. Inga riksintressen är heller beslutande, de har ingen rättsverkan, och är inte heller överordnade andra riksintressen, med undantag för riksintresse för totalförsvarets militära verksamhet, som alltid går före andra riksintressen.
Riksintressen är rena planeringsverktyg för att synliggöra olika samhällsintressen, och av den anledningen blir det tankefel om något beslut om riksintresse kunde överklagas, vilket riksintresse det än gäller. Med samma logik avgränsas alla riksintressen utan hänsyn till markägarnas intressen (gäller alltså även riksintressen för naturvärden och kulturmiljövård). Markägarnas anspråk tas istället tillvara när den kommande verksamheten ska prövas rättsligt, och/eller i tillståndsprocessen.
Läs mer om riksintressen på Boverkets webb www.boverket.se/sv/samhallsplanering/sa-planeras-sverige/riksintressen-ar-betydelsefulla-omraden/

Svar: Jag har följt olika gruvexploateringsprojekt runtom i Sverige under flera års tid och gång på gång sett hur riksintresse för mineral tillåts väga tyngre än andra riksintressen när det kommer till koncessionstillstånd och miljöprövning. Det är inte ett felaktigt påstående utan ett faktum. Vid flera tillfällen har det visat sig vara väldigt svårt för riksintresse för rennäringen, för det rörliga friluftslivet och för turismen att hävda sig i förhållande till mineralerna. Du hävdar ändå att riksintresset för mineral inte är överordnat något annat riksintresse, bortsett från totalförsvararets. Det går att ifrågasätta.
Tidigare användes SGU:s undersökningar för svenska gruvbolag med syfte att långsiktigt verka i exploateringsområdet. Nu används samma undersökningar av utländska bolag som kommer in med ett kortsiktigt vinstperspektiv och utan hänsyn till lokalbefolkning och andra riksintressen eller naturvärden. Miljöbalken säger att det riksintresse som bäst främjar en långsiktig hushållning med miljön ska ges företräde. Så har inte skett i till exempel Kallak i Norrbotten. Där gick mineralen före renarnas betesmarker och flyttleder. 2012 tyckte Länsstyrelsen i Västerbotten att riksintresse mineral vägde tyngre än riksintresse rennäring när det gällde beslutet om bearbetningskoncession för nickelbrytning på mark som tillhörde Vapstens sameby. Att ett område utpekas som riksintresse för mineral gör det väldigt svårt att skydda, oavsett om riksintresset har ”rättsverkan” eller ej.

3. Riksintresse för grundvatten – finns inte
Tyvärr saknas det möjlighet att klassa grundvatten som riksintresse. SGU har länge insisterat på att grundvattenförekomster också ska kunna klassas som riksintressen, men tyvärr har vi inte fått gehör för detta i högre instanser. I denna sak håller SGU alltså helt med Daniel Heilborn, som enligt texten dock verkar tro att denna möjlighet finns.

Svar: Det gläder mig att SGU håller med Daniel Heilborn om att grundvattenförekomster bör kunna klassas som riksintressen. Jag vill gärna höra hur de högre instanserna har reagerat på SGU:s påtryckningar och hur de har rättfärdigat beslutet att inte hörsamma myndighetens förslag. Daniel Heilborn tror inte att möjligheten finns, hans tycker att den borde finnas, precis som jag skriver i artikeln: ”Daniel Heilborn anser att alla de stora grundvattenkropparna och sjöarna i Sverige borde bli riksintresse för dricksvattenförsörjning och att alla områden där SGU har hittat stora grundvattenkroppar borde pekas ut som vattenskyddsområden. Han menar att det borde ske redan innan de tas i bruk som vattentäkter eftersom det måste finnas resurser i framtiden också.”

4. Riksintresse för kalk och samband med Nordkalks mark
Riksintressen för värdefulla mineral utpekas oberoende av vem som är markägare (precis som är fallet med andra riksintressen). Istället är det själva mineralförekomsten och fyndplatsen som räknas, och som utgör grunden för SGUs avgränsning av riksintresset. Denna utvärdering sker oberoende av vad aktörer inom gruvnäringen kommer fram till.
Nordkalks markförvärv baseras på de mineralfyndigheter de hittar. Av den anledningen är det inte alls konstigt att SGUs planerade riksintresse för kalk sammanfaller med Nordkalks mark – fyndigheten ligger där den ligger och kan inte gärna flyttas geografiskt.

Svar: Du har helt rätt i att fyndigheten ligger där den ligger och inte kan flyttas. Men med tanke på att en annan avdelning inom SGU har visat att området är avgörande för Gotlands vattenförsörjning och återskapandet av grundvatten, så är det rimligt att fråga sig varför myndigheten väljer att föreslå området som riksintresse för mineral. Om myndigheten, som du skriver, är av uppfattningen att ”grundvattenförekomster ska kunna klassas som riksintressen”, är det då inte lite kontraproduktivt att peka ut vattenmässigt känsliga områden som riksintresse mineral – ett riksintresse som erfarenheten visat oss går före vattenskydd, naturskydd och dylikt? Det är också värt att fundera över hur Nordkalks undersökningar i området påverkat utformningen av SGU:s riksintresseförslag. Det du ser som faktafel ser jag som rimliga frågeställningar kring ett beslut som kan påverka Gotlands framtida vattenförsörjning och således Gotlands framtid.

5. Påståendet ”Alla gotlänningar vet att berggrunden är fylld av sprickor. Att grundvattnet inte skulle påverkas av storskalig kalkbrytning i Buttle är därför omöjligt.”
Geologi är komplicerat och det krävs expertkunskaper för att avgöra hur berggrunden på Gotland och andra ställen ser ut, och för att beslut ska fattas på vetenskaplig grund och inte tyckanden, vilket artikeln ger uttryck för.
Möjligheterna till grundvattenbildning är beroende av de lokala geologiska förutsättningarna, och varierar därför mellan olika platser på Gotland. Alla ledande experter på hydrogeologi är dock överens om att kalkberggrunden på Gotland generellt är sprickfattig, vilket är en av anledningarna till att det finns få större grundvattenreservoarer i den Gotländska berggrunden. En annan viktig parameter är att jordlagrens mäktighet (tjocklek) och utbredning på Gotland är begränsad. Detta leder till att större delen av den nederbörden, som annars skulle kunna bilda grundvatten, rinner av ön genom ytvattendrag ut i Östersjön. En annan orsak till den upplevda vattenbristen är den skeva vattenkonsumtionen på Gotland med ett stort behov under ett fåtal månader då grundvattenbildningen generellt sett är låg eller obefintlig.
Hur en eventuell framtida utvinning av kalk i Buttle-området ser ut är svårt att bedöma innan det finns några konkreta planer på utvinning. Det är därför omöjligt att i detta skede bedöma en eventuell påverkan på grundvattnet i området.
Läs mer om grundvattnet här:
www.sgu.se/grundvatten/

Svar: Expertkunskaper är viktiga, men inte om de bygger på jäv eller andra oegentligheter, eller bortser från vissa fakta och sakförhållanden. Det finns en hel del dokumentation som visar att grundvatten läcker in i de kalkbrott som redan finns på Gotland. Bland annat pumpas hela tiden stora mängder grund- och ytvatten från Cementas kalkbrott, rakt ut i Östersjön. Läckage förekommer även i brott där kalkbolagen i tillståndsprövningen lovade att det inte skulle ske eftersom berggrunden var ”tät”. Det sker även saltvatteninträngningar i grundvattnet när brotten uppnår ett visst djup. När det gäller Nordkalks planerade brott i Bunge har SGU i egna undersökningar kommit fram till att berggrunden är uppsprucken och att den största vattenproduktionen finns i de översta fem meterna. Myndigheten har även påpekat att den hade förhållit sig annorlunda till Nordkalks brytningsplaner om ärendet hade kommit upp idag. Då hade grundvattnet spelat en större roll. I ett protokoll från ett sammanträde med SGU:s råd för samhällsbyggnad från mars i år framkommer att det finns en önskan inom myndigheten att revidera den felaktiga bilden som gavs i remissvaret 2009, det som delvis författades av en jävig person.
I Svenska Botaniska Föreningens yttrande kring SMA Minerals ansökan om tillstånd till utökat kalkbrott och bortledande av vatten i Stucks kalkbrott på Gotland yrkar föreningen på avslag bland annat med hänvisning till de ändrade hydrologiska förhållanden som den redan befintliga täkten orsakat i området: ”Undersökningar som genomförts på uppdrag av Naturvårdsverket och som redovisats till domstolen i mål M 5431-14 den 5 november 2015 visar att kalkstenen är sprucken och läcker vatten i området intill Stucks kalkbrott. Hela Natura 2000-området med sin hydrologi, sprickiga kalkberggrund och natur utgör en ekologisk fungerande enhet, som bryts och slås sönder av täktverksamhet och som ofelbart leder till irreversibla skador.” Svenska Botaniska Föreningen slår också fast att ”Naturvårdsverkets undersökningsresultat står i direkt motsatsförhållande till kalkbolagens påståenden att kalkberggrunden är tät.”
Enligt föreningen samlar kalkbrottet upp yt- och grundvatten som sedan genom pumpning avlägsnas vilket medför vattenförluster för det intilliggande Natura 2000-området och färskvattentäkten Bästeträsk.
Precis som jag skriver i artikeln råder vattenbrist under stora delar av året på Gotland. I det senaste åtgärdsprogrammet från Södra Östersjöns vattendistrikt, har det fastslagits att ”kommunerna behöver inrätta vattenskyddsområden med föreskrifter för kommunala dricksvattentäkter som behövs för dricksvattenförsörjningen, så att dricksvattentäkterna långsiktigt behåller en god kemisk status och god kvantitativ status”.
De känsliga vattenförhållanden och geologiska egenskaper du beskriver ger ju bara än större skäl att skydda ett område som det i Buttletrakten på Gotland. Det som ni nu föreslår som riksintresse för mineral.

Related Articles