Shimon Peres – krigsförbrytaren som fick Nobels fredspris

Shimon Peres. Foto: EU 2013–European parliament cc-by-nc-nd

Shimon Peres.
Foto: EU 2013–European parliament cc-by-nc-nd

► Arkitekten bakom Osloavtalet är död

► Peres främsta mål var att bevara Israels hegemoni

► Han dog utan att behöva stå till svars för krigsbrott

 

Shimon Peres avled natten mot onsdagen den 28 september, vid 93 års ålder, i sviterna efter en stroke två veckor tidigare. Han personifierade diskrepansen mellan Israels image i väst och landets blodiga kolonialpolitik i Palestina och Mellanöstern. Han var en av de sista ännu levande grundarna av staten Israel, och dog utan att behöva stå till svars för sina många krigsbrott i Palestina och Libanon.
Peres image som en internationell statsman som arbetade för fred var en konstruktion och upprätthölls till stor del av Peres själv.
Han var en inkarnation av det israeliska säkerhets tänkandet som kombinerar militär styrka och diplomati för att befästa territoriell kontroll. Till skillnad från sina mentorer Ben-Gurion och Moshe Dayan, var han politisk pragmatiker: han var med och byggde upp bosättarrörelsen på 1970-talet, förespråkade en delning av Västbanken mellan Israel och Jordanien på 1980-talet, var en av arkitekterna bakom Osloavtalet på 1990-talet (som han också fick Nobels fredspris för), allt för att trygga Israels hegemoni i regionen.

Shimon Peres föddes i dåvarande Polen (nuvarande Vitryssland) 1923, och hans familj flyttade till Palestina på 1930-talet. Vid unga år anslöt sig Peres till Haganah, terror­organisationen som bar huvud­ansvaret för den etniska rensningen av palestinska byar i under ”den stora katastrofen”, Nakban, 1947-1949.
Trots att den våldsamma fördrivningen av 750 000 palestinier är väl historiskt dokumenterad, förnekade Peres Nakban fram till sin död.
I en intervju från 2013 inför staten Israels självständighetsdag sade Peres följande:
”Jag kommer ihåg hur det hela började. Hela staten Israel är en millimeter av Mellanöstern. Ett statistiskt fel, ett kargt land av besvikelser, träsk i norr, öken i söder, två sjöar – varav en död, och en överskattad flod. Inga naturresurser bortsett från malaria. Det fanns ingenting här. Och nu har vi det bästa jordbruket i världen. Detta är ett mirakel: ett land byggt av människor ”(Maariv 14 april 2013).

Mellan 1953 och 1965 var Peres först generaldirektör för Israels försvarsdepartementet och sedan vice försvarsminister och var med om att utarbeta Israels kärnvapenprogram, som ännu i dag inte har granskats av Internationella atomenergiorganet (IAEA).
1975 träffade Peres Sydafrikas dåvarande försvarsminister PW Botha och erbjöd sig att sälja kärnvapen till apartheidregimen. 1986 godkände Peres säkerhetstjänsten Mossads kidnappning av visselblåsaren Mordechai Vanunu som kidnappades i Rom efter att ha avslöjat Israels kärnvapenprogram.

Shimon Peres största bedrift var Osloavtalet, som under sken av autonomi för palestinierna, knöt upp den palestinska eliten kring en artificiell palestinsk ”myndighet” i ett avtal där Israel bibehöll fullständig kontroll över allt som är viktigt: mark, vatten, vägar, militär och yttre förbindelser.
Peres tvekade aldrig på målet för ett fredsavtal med palestinierna. Som han sa 2014: ”Vår första prioritet är att bevara Israel som en judisk stat. Det är vårt centrala mål, det är vad vi kämpar för.” Förra året upprepade han denna målbild i en intervju med AP:”Israel bör genomföra tvåstatslösningen för sin egen skull, så att vi inte förlorar vår [judiska] majoritet”.

I nyhetsbyråernas och mainstream-medias dödsrunor beskrivs Shimon Peres som en stor statsman och fredsmäklare, men för de flesta palestinier var han bara en i raden av krigsförbrytare som aldrig ställts inför rätta för sina fruktansvärda illdåd.

Marco Jamil Espvall

Dela