Under flera års tid har en man som kallar sig Egor Putilov fått utrymme att i flera medier hetsa mot rysk och ukrainsk vänster, liksom mot Vänsterpartiet. I tidningen Arbetaren bedrev han bland annat en hård kampanj mot Internationalens medarbetare Aleksej Sachnin. I helgen avslöjade Aftonbladet att ”Egor Putilov” är pseudonym för en man som i nuläget är anställd på SD:s riksdagskansli. Denne man har inte bara hetsat mot vänstern rakt ut, han har dragit igång SD-trollen på nätet genom att låtsas vara engagerad i flyktingfrågor och skriva saker som upprört extremhögern.
För Aleksej Sachnin har trakasserierna fått konsekvenser på flera plan. I Ryssland hade han en ledande roll i organisationen Vänsterfronten under proteströrelsen mot Putin 2011-2012 och tvingades fly sommaren 2013 när Putin drog åt tumskruvarna kring det folkliga upproret och fängslade många av hans kamrater i rörelsen. I Sverige fick Sachnin asyl som politisk flykting och började genast sprida kunskap om situationen i hemlandet, om de politiska fångarna i Bolotnajafallet, och senare även om förföljelserna av vänstern i inbördeskrigets Ukraina. Vad ”Egor Putilov” med Arbetarens hjälp lyckades göra var att smutskasta Aleksej Sachnin genom att utmåla honom som Putinagent. Detta fick till följd att det blev svårare för vänsteraktivisten att få gehör för sin kritik av de ryska och ukrainska regimerna.
När jag träffar Aleksej Sachnin har det gått några få dagar sedan Aftonbladets avslöjande. Han försöker sätta fingret på hur han känner sig nu och kommer fram till att det börjar kännas mer normalt igen. I två år har han varit utsatt för så grovt förtal att han i princip inte har kunnat försvara sig. Han har anklagats för att vara allt det han hela sitt politiska liv har kämpat emot. Men även om de senaste åren har varit väldigt jobbiga kan han se humoristiskt på det hela.
– Jag tycker att historien är väldigt lustig på ett sätt. Jag gillar den klassiska modellen när ondskan är riktigt ond, inte gråskalig utan helt svart. Här har vi en kille som lurade alla, använde olika namn och provocerade fram en invandrarfientlig hets i media. Det finns inget ljus i den historien.
Samtidigt understryker han hur skönt det känns att avslöjandena nu sprider ljus över ”Egor Putilovs” nätverk.
– Det finns liberaler som för ett och ett halvt år sedan applåderade Putilov och gillade allt han skrev på Facebook, samtidigt som de bannlyste mig från alla de människorättsaktiviteter jag var med i, säger han och berättar om hur han gick från att ha många bra samarbeten till att bli i det närmaste helt utfryst, bland annat från föreningen Ordfront:
– Jag stängdes helt ute från projektet kring Bolotnajafångarna som jag själv satte igång tillsammans med Ordfront. Det handlade om mina vänner i Vänsterfronten som sitter i Putins fängelser. Det är hemskt att de som har förtalat mig och mina kamrater, nu gör karriär på andra människors fängelsevistelse.
Det obehagligaste med Putilovs förtalskampanj var att även många så kallade vänstermänniskor hakade på och spred den, tycker Aleksej Sachnin.
– De som har skrivit artiklar tillsammans med Egor Putilov eller tagit in artiklar av honom. Sådana som Daniel Wiklander, Arbetarens förre chefredaktör, säger han och menar att det nu blivit klart och tydligt var linjerna går:
– De värsta var anarkisterna som applåderade när folk brändes till döds i Ukraina. De som tolererade vad nazisterna gjorde där. Nu vet vi vilka vi inte har någonting gemensamt med.
Putilov och hans anhängare har avfärdat alla som har försökt att stötta Aleksej Sachnin under de här åren med argumentet att de jobbar för Kreml. Sachnin menar att det är exakt samma retorik som Putin använder mot oppositionen. Så fort det kommer kritik så avfärdas kritikerna som utländska agenter. Så när Putilovs anklagelser började hagla var det ingen ny upplevelse för den rutinerade vänsteraktivisten:
– Jag har väldigt stor erfarenhet av sådant här. I Ryssland händer det hela tiden. Det var väldigt vanligt att de anklagade oss för att vara västerländska eller georgiska agenter. Det drabbade inte bara Vänsterfronten utan hela oppositionen, även liberalerna. Det var ofta någon av Putins ungdomsorganisationer, inte ryska säkerhetstjänsten, FSB, som skapade ryktena. När Egor Putilov skrev sin första artikel mot mig, som först publicerades i en rysk tidning, så tänkte jag att något liknande inte skulle kunna ske i Sverige som ju har en kultur av demokratisk debatt. Men artikeln publicerades här också, på sex sidor i Arbetaren.
Han tror att mycket av hetsen under de senaste åren är ett resultat av att situationen blev mer och mer dramatisk i och med Ukrainakrisen:
– Putilov beskyllde mig för att vara en rysk agent. Nu är det många som säger att Putilov är en rysk agent. Själv vet jag inte om han är det. Visst skulle det vara komiskt, men jag tycker att den sortens argument är farliga. Man borde inte hålla på med sådana anklagelser. Det är Kremls metoder att kalla alla kritiker för utländska agenter. När detsamma händer i Sverige, och när ”vår” sida kommer med samma anklagelser, då kanske vi är på fel sida.
Det värsta med att bli utfryst var för Aleksej Sachnin hur det påverkade kampanjen till stöd för de ryska politiska fångarna. Han var väldigt aktiv i att sprida information om Bolotnajafallet när Ordfront plötsligt stängde dörren. Tillsammans med Internationalens Per Leander anordnade han konferenser, ett seminarium i Riksdagen och skrev många debattinlägg i små och stora tidningar. Kampanjen som han startade med Ordfront fick pengar för en fortsatt kampanj och det tycker Aleksej Sachnin är bra. Men han tycker att den har skötts dåligt:
– De förstår inte det politiska perspektivet. De gör bara ett rutinjobb som mänskliga rättighetsbyråkrater. När de har föreläsningar är det 20 personer som kommer och när de skriver en artikel är det 20 personer som läser. Det ser ut som rutin. De är nöjda över att få pengar men struntar i om det får något resultat.
Att bli utestängd på detta sätt från en fråga som berör hans egna vänner och honom själv var för Aleksej Sachnin helt bisarrt. Så sent som i slutet av förra året fick Ordfront statliga pengar för att bjuda in politiska oppositionella från Ryssland. När Aleksej Sachnin skulle besöka evenemanget försökte arrangörerna att mota bort honom med våld.
– Det är inte okej. Alla de som satt i panelen som gäster ropade ”nej, han är vår vän!” Sedan fick jag ett brev från Ordfront där det stod att de inte vill ha mig på sina evenemang. De försöker privatisera frågan och Putilov är en del av det nätverket. Men Bolotnaja handlar om mina vänner.
Det nätverk som Putilov tillhör beskriver Aleksej Sachnin som bestående av folk som var starkt påverkade av den ukrainska tragedin och blev allt mer nationalistiska:
– För dem är Putin ondskan och allt annat är okej, så de tolererar nazister. Den grupp som stödde Majdan började driva en kampanj tillsammans med Putilov. De använde också Putilovs artiklar i ett anonymt brev till Vänsterpartiet, som jag samarbetade med då, för att skrämma partiet att avbryta kontakten. Migrationsverket fick också ett brev där det stod att jag var en rysk agent och att de borde titta på mitt fall igen. Jag fick veta det eftersom en av dem som fick brevet visade det för mig.
En av anklagelserna i brevet var att Aleksej Sachnin skulle vara stalinist. För att belysa hur bisarr den anklagelsen är berättar han om hur den ryske författare, Sergej Dovlatov – som själv emigrerade till USA – beskrev stalinism:
– Han menade att stalinismen inte är en person, den är de fyra miljoner människor som angav sina grannar. De människor som sade: ”Grip min granne, han är folkets fiende.” De som skrev det där brevet är de riktiga stalinisterna. Det var förtal. Förtal som det var nästan omöjligt för mig att försvara mig mot inför den svenska publiken. Det var så absurt. Putilov anklagade mig för att arbeta för regeringspartiet i Ryssland. Han skapade bilden att vi i Vänsterfronten var representanter för säkerhetspolisen, den kommunistiska nomenklaturan och mäktiga klaner. Det går inte att förklara hur konstigt det kändes. Jag träffade Arbetarens chefredaktör Daniel Wiklander efter att han hade publicerat Putilovs artikel om mig och han låtsades inte förstå situationen alls. Han fortsatte att försvara publiceringen.
Om avslöjandena om Egor Putilov kommer att förändra hans egen situation på något vis har Aleksej Sachnin ingen aning om. Men han har skrivit ett brev till Aftonbladet som också har publicerat Putilovs artiklar utan att låta dem som attackeras få komma till tals:
– Jag skrev att de för ett och ett halvt år sedan publicerade en artikel som påverkade både mig och min organisation negativt. Jag påpekade också att jag redan då försökte få möjlighet att visa att Egor Putilov förfalskat både intervjuerna med mig och Ilja Ponomarjov, liksom all annan fakta. Han hade dessutom hotat en tjej i Ukraina som han försökte intervjua och använde falska citat från henne. Hon skrev själv till Aftonbladet och berättade om händelsen, utan att få något svar. Jag fick inget utrymme att kommentera det hela då men nu har de ju själva grävt fram att han är någon annan än den han har utgett sig för att vara.
Finns det då något som Aleksej Sachnin skulle vilja säga till dem som har gått på Putilovs lögner kring honom själv och om Vänsterfronten?
– Det finns många människor som inte orkar skapa sig en egen uppfattning om saker och ting, utan förlitar sig på vad som sägs i medierna. Det finns bra folk som hamnar fel på grund av det. Flera av dem som applåderade Egor Putilov tillhör den kategorin. Jag vill be dem titta på vilken sida de står på. Titta på vilka som är där. Om det är samma sida som människor som förtalar eller torterar folk så kan de inte ignorera det. Jag har också gjort många politiska fel i livet och jag hoppas få göra det i fyrtio år till. Alla kan göra fel. Men säg förlåt. Säg att det var fel. Säg det nu. Om du fortsätter att legitimera din felaktiga position så hamnar du till slut med de sämsta. Du blir ansvarig för allt vad fascisterna gör, säger han och tillägger:
– De som föll för Putilov borde åtminstone inte sitta tysta. De behöver inte hålla med mig i alla frågor. Men de borde be om ursäkt för att de deltog i Egor Putilovs kampanj och inte vara tysta nu. Det skulle räcka. Den här historien handlar egentligen inte om Egor Putilov. Han är inte problemet. Problemet är det etablissemang och det medieklimat som gör rum för en sådan som han. Som ger honom utrymme att påverka det offentliga samtalet.
Text och Foto: Emma Lundström
