Det pågår en miljökatastrof i Amazonas. En katastrof med kopplingar till svenska batterier.
I förra veckan utlyste Perus president, Ollanta Humala, 60 dagars undantagstillstånd i ett stort område i Amazonas regnskog. Det rör sig om elva distrikt i Madre de Dios-regionen där studier utförda av bland annat Stanforduniversitetet har visat att kvicksilvernivåerna är rekordhöga. Människor, floder och fiskbestånd är drabbade. Det giftiga ämnet har under många års tid släppts ut i vattendragen genom den omfattande illegala guldutvinningen som pågår i landet och som regeringen inte har lyckats, eller haft politisk vilja nog, att sätta stopp för.
Enligt Perus miljöminister har 41 procent av befolkningen i Madre de Dios-regionen utsatts för kvicksilverförgiftning. Det handlar om 50 000 människor, varav många är barn. Det förekommer en hel del barnarbete i guldutvinningen.
För att bistå folket i den drabbade regionen planerar den peruanska regeringen nu att skicka sjukhusbåtar och laster med giftfri fisk till området.
Den illegala gruvbrytningen har förstört stora delar av Perus regnskog. Vidden av skadorna har inte varit känd förrän ett researchteam från Carnegie Institution for Science i Washington DC, tillsammans med Perus miljödepartement, 2013 släppte de första satellitbilderna på förstörelsen. Den olagliga verksamheten har redan ödelagt 20 000 hektar av Amazonas.
Peru är världens sjätte största guldproducent. 20 procent av den årliga produktionen har okänt ursprung. Det innebär att ett väldigt stor antal människor antingen arbetar direkt med den livsfarliga metallen, eller förgiftas genom vatten och föda.
Bara sedan 2012 har den olagliga guldproduktionen i Peru femdubblats. Den beräknas stå för 100 000 jobb i landet. 40 procent av dessa finns i den södra Madre de Dios-regionen.
Kvicksilver används i den illegala gruvbrytningen för att få loss guldet. Arbetsförhållandena är hälsofarliga och de som arbetar med processen är ofta väldigt fattiga människor som hanterar nervgiftet med sina bara händer och andas in de giftiga ångorna. När kvicksilvret har använts dumpas det i vattendragen och förgiftar stora områden.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, påverkar kvicksilverförgiftning viktiga funktioner som nerver, matsmältning, lungor och njurar. Den kan orsaka psykiska rubbningar, muskelsvaghet, talsvårigheter, samt nedsatt syn och hörsel. I värsta fall leder förgiftningen till döden. Dessutom bryts kvicksilvret aldrig ned utan sprids i näringskedjan. Och det är inte bara fattiga människor i Peru som drabbas. Situationen är densamma i ett dussintal länder i Latinamerika, Afrika och Asien.
Men var kommer då allt kvicksilver ifrån? I hög grad är det den svarta marknaden som erbjuder den livsfarliga metallen. I det senaste numret av Magasinet Filter avslöjas hur omkring 40 ton flytande kvicksilver från svenska batterier hamnat på svarta marknaden via ett tyskt bolags brottsliga affärer.
Det började för trettio år sedan med en önskan om bättre miljö, Naturvårdsverkets krav på minskade utsläpp och en kampanj för batteriåtervinning. Svenskarna skulle inte längre slänga sina batterier i hushållssoporna, de skulle ”hem till holken”. Kampanjen fick internationell uppmärksamhet och Sverige ansågs vara ett föredöme.
Eftersom det inte fanns någon svensk plan för slutförvaring och återvinning fick ett tyskt företag, Dela Recycling, ta hand om den processen när det blev för många batterier som låg och rostade på Sakab, Svensk Avfallskonvertering AB:s lager i Kumla. Samtidigt lyckades Sverige få hela EU att förbjuda export av kvicksilver 2007 och driva igenom en FN-konvention som begränsar det globala användandet av kvicksilver.
Dela Recycling sade sig stabilisera det flytande kvicksilvret genom att blanda det med svavel. Den kvicksilversulfid som bildades skulle sedan förvaras i en gammal saltgruva i Sonderhausen. Allting var frid och fröjd. Sverige slapp det giftiga batteriberget.
Det var bara det att Dela aldrig skickade någon kvicksilversulfid till Sonderhausen. 2014 häktades företagets hela ledning misstänkt för miljöbrott. Filter beskriver hur kvicksilvret smugglats till Schweiz, som har blivit en sambandscentral för den internationella kvicksilverhandeln; både den legala och den illegala. Från Schweiz försvann det, via transitländer som Turkiet och Singapore, ut i världen, till länder som Nigeria, Ghana och Peru.
Enligt Filter har åtminstone 500 ton av Delas kvicksilver sålts på den svarta marknaden där företaget kunde få över 500 000 kronor för ett ton.
Den svenska lösningen på miljöproblemet, att skicka det någon annanstans, var alltså ingen lösning. I april i år inleddes rättegången mellan den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen och Dela Recyclings två verkställande direktörer Jost Kottmeyer och Christian Bonmann, samt företagets firmatecknare och en schweizisk affärspartner.
Dela ska sammanlagt ha förskingrat minst 1 200 ton metalliskt kvicksilver mellan 2011 och 2014 till ett värde av minst 400 miljoner kronor. Filter beskriver kvicksilvret från de svenska batterierna som en droppe i en flod av gift. En flod som har förgiftat människor, djur och natur.
De glada batterierna i Batteriinsamlingens informationsmaterial kom inte ”hem till holken” trots allt. Åtminstone inte deras giftigaste komponent.
Samtidigt är problemet långt ifrån över. Filter påpekar att den svenska tullen aldrig har stoppat så många lastbilar med illegalt avfall på väg ut ur landet som nu: ”Inom EU handlar det till stor del om elektroniskt avfall, som till exempel kasserade datorer, mobiler och andra kretskortsprylar.”
Elskrotet hamnar på soptippar och i fabriker med usla arbetsvillkor i så kallade utvecklingsländer. Den illegala avfallshanteringen är ett stort och stadigt växande problem. Riksrevisionens rapport Transporter av farligt avfall visade förra året att tillsynen i Sverige är ”mycket bristfällig”. Det bygger främst på egenkontroll och ärlighet. Som en konsekvens av rapporten har Miljödepartementet gett Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en nationell tillsynsplan. Den ska vara på plats 2017 och gälla gränsöverskridande avfallstransporter. Den ska också föreslå ett system för att öka möjligheten att spåra farligt avfall.
Förra året samlade svenskarna in drygt 3 300 ton batterier till Batteriåtervinningen. Ett annat tyskt företag har tagit över den slutförvaringsprocess som Dela Recycling skulle stå för och Sverige kan i år stoltsera med att ha utnämnts till bäst i världen på batteriåtervinning av den europeiska branschorganisationen för batteritillverkare, European Portable Battery Association.
Samtidigt råder det alltså undantagstillstånd i peruanska Amazonas. Ett undantagstillstånd som, åtminstone till viss del, kan vara ett direkt resultat av kvicksilver från våra gamla batterier.
Emma Lundström
