► Kommunalvänstern kämpar mot individuell lönesättning
► Tio procent av motionerna förespråkar arbetstidsförkortning
► Förbundsstyrelsen förordar avslag i båda frågorna
Inom Kommunal finns många som kämpar för att förbundet skall bryta med sin linje att förespråka individuell lönesättning. Inför kongressen skrev Kommunalvänstern, som samlar vänsterpartistiska kommunalare inom Storstockholms partidistrikt, en debattartikel i Kommunalarbetaren (30/5) där de efterfrågade en bättre lönemodell:
”Pottsystemet har havererat och splittrar arbetarna när samma arbetsuppgifter bedöms olika. Skräckexemplen är många och finns över hela landet och i olika branscher: Lönekriterierna är oklara, chefen finns inte i verksamheten och kan inte bedöma arbetet, lönerna sätts godtyckligt eller ges till chefens ´favorit´.”
Sexton motioner till kongressen ställer kravet att Kommunal skall verka för att avskaffa individuell lönesättning, ofta med hänvisning till att det splittrar personalen, är godtyckligt, att arbetsinsatsen individen utför är svårmätt och att hela idén med individuell lönesättning är osolidarisk.
”Vad som är en rättvis lön är inte lätt att definiera. Motionären anser att individuella löner är orättvist medan en majoritet av förbundets medlemmar anser att det ska finnas utrymme att påverka lönen”, formulerar sig förbundstyrelsen i ett av svaren.
I skrivande stund har motionerna inte röstats om, men förbundsstyrelsen föreslår konsekvent avslag med hänvisning till bland annat att det skulle finnas en majoritet som stödjer förbundets linje, vilket John Lapidus påpekar bland annat i en intervju i veckans Internationalen, är ett tämligen ogrundat påstående.
Arbetstidsförkortning är annars den fråga som tycks engagera flest motionärer. Sjuttiotalet av kongressens 730 motioner förespråkar att Kommunal bör kämpa för sex timmars arbetsdag. Också på dessa förslag yrkar förbundsstyrelsen avslag.
På Kommunals hemsida gör man en poäng av att det kommit in fler motioner till årets kongress än till båda föregående kongresser tillsammans. Något som förstås går att tolka som att medlemmarna i större grad engagerat sig inför kongressen, men också att det finns ett större missnöje med fackets linje och en bättre organiserad opposition.
Johannes Jensen
