John Lapidus. Foto: Göteborgs Universitet
Fackförbundet Kommunal, som höll sin kongress denna vecka, har sedan 1993 förespråkat individuell lönesättning för sina medlemmar. Ekonomihistorikern John Lapidus vid Göteborgs universitet, som har skrivit sin avhandling om den svenska välfärdsmodellen, har även studerat Kommunals lönesättning och är kritisk till systemet.
– Det har funnits många argument genom åren mot individuell lönesättning, som Kommunal själva är medvetna om. Kommunal har flera hundra tusen medlemmar, och när samtliga dessa ska sitta i individuella löneförhandlingar med chefen så tar det tid, både från cheferna och från arbetarna som måste lägga tid på att förbereda sig, säger John Lapidus till Internationalen.
– Kommunal har själva gjort studier som visar att cheferna är dåliga på att sätta lönerna och att det inte blir rättvist.
En svår fråga är att komma fram till vilka kriterier som ska gälla vid lönesättningen.
– Det blir nästan skrattretande när man går igenom alla olika kriterier som Kommunal har tagit fram, om att lönen bör sättas efter hur man jobbar, hur man fungerar socialt och hur fort man arbetar. Det är svårt att hitta en objektiv metod att bestämma löner individuellt efter, säger John Lapidus.
– Och samtidigt som det finns teorier om att individuell lönesättning ökar produktiviteten, finns det minst lika många studier som visar att det också kan hämma produktiviteten, vilket Kommunal inte har tagit hänsyn till, säger han.
Ett problem är att det kan leda till missnöje och misstänksamhet på arbetsplatserna, förklarar John Lapidus.
– Det finns alltid förlorare, och hur reagerar de? Börjar de maska på jobbet? Blir de deprimerade? Hur förhåller de sig till sina kollegor som tjänar mer respektive mindre?
– Kommunals medlemmar arbetar huvudsakligen inom tjänstesektorn där det, till skillnad från inom varuproduktion, är svårt att öka produktiviteten. Och även om de skulle jobba snabbare på grund av individuell lönesättning så är det inte säkert att arbetet blir bättre utfört.
Vilka argument använder då Kommunal för att hålla fast vid detta?
– De hävdar att individuell lönesättning höjer produktiviteten, vilket i sin tur höjer lönerna för medlemmarna. Men den teorin kan ifrågasättas, som vi tidigare sagt. Jag har svårt att hitta belägg för det i min forskning, säger John Lapidus.
– Det andra argumentet är att medlemmarna själva vill ha individuella löner, men i min forskning har jag inte hittat vare sig bevis på det, eller motsatsen. Ingen verkar veta vad medlemmarna vill. Visst har många varit positiva och trott att de skulle få högre löner, men det finns också ett stort missnöje bland medlemmarna, säger han och menar att de enkätundersökningar som Kommunal själva har gjort bland medlemmarna är missvisande.
Varför blev det så här?
– Man införde individuell lönesättning vid kongressen 1993 i en tidsanda där man kan fundera på om Kommunal drogs med i en nyliberal anda som rådde just då, och som i viss mån fortfarande råder och har fått en hegemonisk ställning i samhället. Det vill säga en idé som dominerar om vad som är bäst, oavsett om den är sann eller inte.
Finns det något motstånd bland medlemmarna?
– På varje kongress sedan 1993 har frågan varit uppe, och det blev riktigt hett på förra kongressen 2013, då många delegater talade kritiskt om hur de och deras arbetskamrater har drabbats negativt av individuell lönesättning, säger John Lapidus.
– I och med att det finns en stark kritik är det möjligt att Kommunal förr eller senare överger det här systemet, men det beror på hur motståndet utvecklas. Men det är inte skrivet i sten att lönesättningen alltid ska se ut på det här sättet, säger han.
Per Leander
