KRÖNIKA: USA är en nation i vardande, ett samhälle som fortfarande är under utveckling och det är långt ifrån förutbestämt hur det ska bli. Redan vid revolutionen 1776 när ”nationens fäder” skrev under självständighetsförklaringen, var de långt ifrån överens om vad de kämpade för. Till skillnad från Cromwell, jakobinerna eller bolsjevikerna hade de amerikanska revolutionärerna ingen tydlig och gemensam ideologi.
Vissa, som John Adams, ville skapa en egen amerikansk monarki, efter att man kastat ut den engelske kungen. Den frihetlige Thomas Jefferson ville knappt ha någon stat alls, och absolut inte någon kapitalism, då han istället drömde om ett agrart samhälle med fria bönder. George Washington och Alexander Hamilton och de andra federalisterna fick kämpa hårt för att hålla ihop den unga unionen. Det amerikanska experimentet kunde lika gärna ha slutat i små självstyrande och mot varandra fientliga furstendömen.
Oförutsägbara händelser – som Napoleons beslut att sälja det enorma Louisianaterritoriet till Jefferson 1803 när den franska krigskassan började sina – och erövrandet av Texas och Kalifornien från det allt svagare Mexiko efter att Spanien dragit sig tillbaka – innebar att USA blev ett enormt rike som sträckte sig över en hel kontinent, istället för att bara bestå av de 13 ursprungliga staterna på nordostkusten.
Det var inte förutbestämt att denna forna brittiska koloni – vars radikala självständighetsförklaring kopierades av andra frihetstörstande folk, som vietnameserna – skulle bli världens mäktigaste imperialistiska makt, ständigt i krig någonstans i världen. Lika lite som det är förutbestämt att USA för alltid ska fortsätta att vara en krigsmakt med militärbaser och trupper utspridda runt hela jorden.
Det var inte förutbestämt att USA för alltid skulle hålla sin svarta befolkning i slaveri, eller att de rasistiska apartheidlagar som gällde långt in på 1960-talet, skulle vara för evigt. Det krävdes så klart hård kamp. Först genom Lincolns revolutionära krig mot feodalherrarna i sydstaterna. Och sen medborgarrättsrörelsens mod att trotsa såväl polisbatonger som Ku Klux Klan-lynchningar för att demonstrera för rösträtt och desegregation.
Det var inte förutbestämt att USA skulle bli rövarkapitalismens och nyliberalismens högborg, lika lite som det är förutbestämt att den socialistiska arbetarrörelsen, som var så stark i Amerika i början av 1900-talet, ska hållas utanför politiken för evigt.
Kan USA, om en politiker som Bernie Sanders en dag blir president, utvecklas till att bli en modern socialdemokratisk välfärdsstat? Det finns ingenting i den amerikanska historien eller traditionen som talar emot detta. Tvärtom har det rika och mäktiga USA alla förutsättningar att utvecklas vidare i progressiv riktning och bygga ett rättvist och solidariskt samhälle, med fri sjukvård, fri skolgång och värdiga jobb till alla sina medborgare, varav många miljoner idag lever under existensminimum. Och på samma sätt som USA i hundra år har varit en bastion till försvar för högerregimer och borgerliga idéer i alla länder, kan USA en dag istället bli en ny polstjärna för vänstern i hela världen. Det står inte och faller med Bernie Sanders, men det enorma stödet för hans kampanj och populariseringen av socialistiska idéer i det land som en gång härjades av McCarthyismens häxjakter, är ett tecken på att ett annat USA är möjligt.
Per Leander
