Ett nytt Spanien. Det är vad vi har fått efter valet den 20:e december förra året. Ett Spanien i politiskt kaos där det tvåpartisystem som härskat sedan Francos tid nu är upphävt och den politiska kartan ritas om för fullt. Landet har fått det mest fragmenterade parlamentet i sin historia, ett parlament som speglar det spanska folkets önskan om förändring. Mindre än två år efter bildandet har gräsrotsaktivisterna i Podemos vunnit över 20 procent av rösterna och blivit tredje största parti med sin vision om ett annat Spanien där människor inte vräks från sina hus och pensionärer har råd att köpa ut sina mediciner. Efter att i fyra år ha hanterat landets katastrofala ekonomiska kris genom åtstramningar som främst drabbat de redan utsatta, har premiärminister Mariano Rajoys konservativa Partido Popular, PP, gjort sitt sämsta valresultat sedan 1989. De har förlorat över tre miljoner av sina väljare till Podemos och det högerliberala partiet Ciudadanos som kom in i parlamentet för första gången. Trots detta blev Partido Popular största parti, följt av sin ärkerival, socialistpartiet PSOE som gjorde sitt sämsta val sedan Spanien blev demokrati.
Valdeltagandet var ovanligt högt och Podemos kammade hem över fem miljoner röster och 69 platser i parlamentet. De var starka i storstäderna men på landsbygden lever tvåpartistrukturen vidare, trots allt. Trots att 18 procent av landets befolkning lever i fattigdom enligt OECD. Dubbelt så många som före finanskrisen 2008. Trots att landet har 21 procents arbetslöshet och att vissa regioner, som Cadiz, har en ungdomsarbetslöshet på 69 procent. Och trots att den politiska korruptionen har varit mer utbredd under Mariano Rajoys Partido Popular än någonsin tidigare. Förändring tar tid.
Men Podemos ledare Pablo Iglesias är inte missnöjd för det, han välkomnar istället födelsen av ett nytt Spanien där politisk korruption straffar sig och där det får vara nog av åtstramningar som drabbar pensioner, skola, hälsovård och sociala skyddsnät. Inför parlamentets öppnande i veckan har partiet främst fokuserat på att arbeta fram en lag som ska säkerställa just detta. De har också sagt att de inte tänker samarbeta med Partido Popular eller PSOE.
Saken är den att de två största partierna inte vill ingå i koalition med varandra och att det fortfarande inte har löst sig med någon slags flerpartikoalition. Risk finns för att det blir nyval i maj om förtroendeomröstningarna kring den av kungen utsedda premiärministerkandidaten går i stöpet.
Det nyvalda parlamentet samlades den 13 januari och komplicerade förhandlingar väntades ske mellan partigrupperna.
Allt som i nuläget står klart är att premiärminister Mariano Rajoy kommer att försöka sitta kvar genom en minoritetsregering. Det är bara det att han då måste söka stöd från partier vars politik går på tvärs mot hans egen, partier som vill ha förändring. Dessutom har PSOE:s ledare, Pedro Sánchez, gjort klart att han kommer att rösta mot att Mariano Rajoy blir premiärminister. PSOE har nämligen allt att förlora på att stödja Partido Popular eftersom det gör Podemos till största oppositionsparti, vilket i förlängningen gör PSOE till ett passerat kapitel.
Det finns alltså ännu ingen klar regeringsbildning i Spanien. Dessutom har parlamentet ett annat problem på halsen, ett stort. Katalonien är närmare en brytning med Spanien än någonsin tidigare.
I Katalonien var det val i september och ett nyval har hotat även där på grund av splitting mellan de båda valvinnarna – vänsterrevolutionära CUP och valalliansen Junts pel Sí som består av borgerliga CDC och vänsterpartiet ERC. I dagarna löstes konflikten i sista stund när Junts pel Sí gick med på CUP krav på att den korrumperade regeringschefen och åtstramningshetsaren Artur Mas måste avgå. Ersättare blir en annan medlem av Mas parti CDC, journalisten Carles Puigdemont som är borgmästare i staden Girona. Med eller utan Mas så kommer det nya katalanska parlamentet att försöka skynda fram ett självständigt Katalonien. Detta faktum påverkar situationen i Madrid. Det kan till och med få Partido Popular och PSOE att ingå någon slags kriskoallition. Katalonien kommer inte att bli självständigt utan strid, om det så bara är en strid med ord som vapen. Podemos Pablo Iglesias har hela tiden sagt att en demokratisk process är det enda som kan försvara ett fortsatt enat Spanien. Partiet önskar att Katalonien ska förbli en del av Spanien men anser att det måste vara katalanerna själva som avgör frågan. Detta gjorde att Podemos gjorde ett bra val i Katalonien. Det gör också att PSOE med Pedro Sánchez i spetsen inte kan fullfölja sin idé om att bilda vänsterregering med Podemos. Gräsrotspartiet måste i så fall slopa sitt krav på en självständighetsomröstning, något som inte verkar sannolikt.
I måndags morse sade Pablo Sánchez att den nya ledningen i Katalonien har “legitimitet att styra men inte rätt att tvinga sin vilja på den majoritet av katalaner som inte röstade på separatistpartierna i september”.
På grund av krisen med Katalonien kommer förmodligen PSOE att stödja premiärminister Rajoys temporära regering tills vidare. Det betyder inte att partiet kommer att stödja Partido Popular på andra plan eller ingå i koalition med dem. Det allra sista budet från Pedro Sánchez är att eftersom spanjorerna röstade för en progressiv koalition så borde de få en sådan, ledd av socialistpartiet. Han vill nå samförstånd med både Podemos och Ciudadanos och menar att deras gemensamma nämnare är förändring. Kanske har PSOE till slut insett att deras enda väg till överlevnad som parti är att förändras, förnyas, lägga korruption och elitism bakom sig och bygga ett nytt Spanien med partier som lyssnar på folket. Som ett svar på den katalanska situationen vill PSOE också att Spanien ska rösta om en ny konstitutionell överenskommelse om att utveckla en mer federal stat där regionernas bestämmanderätt ökar. Problemet för PSOE är fortfarande Partido Popular. För även om partiet inte lyckas bilda en egen regering så har det möjlighet att blockera den regering som i så fall skulle ta form. Det rör sig trots allt om två partier som är vana att slåss om makten och som genom åren har visat att de inte skyr några medel. Korruptionen galopperar fortfarande genom Spanien. Och det kan bli nyval i maj. Om så blir fallet kanske det går ännu bättre för Podemos.
Emma Lundström
