Klimat för konfrontation

ShellNo_banner

DEBATT: Folkrörelserna som arbetar med klimatfrågor jobbar hårt på att prata med politikerna – som tyvärr inte har möjlighet att lyssna, eftersom dom är så upptagna med att fundera. Nu är det dags för  tydlig konfrontation i klimatpolitiken, tycker Jörgen Hassler.

Det är ungefär femton år sedan jag skrev mina första artiklar om växthuseffekten. På den tiden behövde man förklara vad växthuseffekten var, hur den fungerade, argumentera för att den faktiskt fanns, beskriva vilka effekter den skulle få. Då var hotet stort, men problemet egentligen inte så särskilt svårlöst – i en text skrev jag till exempel att det rent tekniskt vore möjligt att ställa om till ett helt kol- och oljefritt samhälle på mellan fem och tio år.
Sedan dess har mycket hänt. Temat har i allmänhet varit ”effekterna är större och kommer snabbare än vi tidigare trott”. I en gammal artikel skrev jag till exempel att havsnivåerna skulle komma att stiga, minst 9 centimeter, men kanske så mycket som 88, på 100 år. För några veckor sedan kom den senaste forskningsrapporten: 300 centimeter, på 50 år.
Det mest dramatiska som hänt är kanske förändringen av prognoserna för framtiden. Tvågradersmålet, som var orealistiskt redan när det sattes, eftersom det inte kopplades till några åtgärder, är passerat. En realistisk prognos nu landar på fyra grader, om vi lyckas sänka utsläppsnivåerna. Eftersom vi inte varit så bra på det hittills, kommer temperaturen antagligen stiga sex grader. Efter en kylig sommar kanske inte sex grader varmare låter kanske inte så mycket, men eftersom atmosfären är instabil innebär det ett så våldsamt väder att mänskligt liv inte kommer att kunna exist­era på planeten jorden. Som art håller vi alltså på att utrota oss själva.

Det som däremot inte hänt under dom senaste femton åren är den där omställningen till ett kol- och oljefritt samhälle. Där är allt precis som förut: all teknik som krävs för att vi ska kunna ställa om på ungefär ett decennium utan några större uppoffringar finns, men väldigt lite händer i praktiken.
Istället händer det här: kol- och oljeindustrin pratar grönt, samtidigt som dom glatt fortsätter att bryta och pumpa svart. Politikerna funderar på om man kanske skulle göra något för att minska utsläppen, eller om det blir för bråkigt då, så att det kanske är bättre att någon annan gör något, lite senare. Folkrörelserna som arbetar med klimatfrågor jobbar hårt på att prata med politikerna – som tyvärr inte har möjlighet att lyssna, eftersom dom är så upptagna med att fundera. Vi har till och med fått en alldeles ny statsfinansierad NGO, Klimataktion, som uppenbarligen inte tycker att klimatet är rätt för aktion just nu, kanske väntar dom på att det ska hetta till lite.

Klimatfrågan går med andra ord sin gilla gång. Det diskuteras, debatteras, replikeras, penetreras, utreds och åks till Almedalen. Och det verkar de inblandade vara rätt nöjda med, alla på sitt sätt. Mest nöjda är kanske kol- och oljeindustrin, som ostört kan fortsätta tjäna stora pengar på att utrota mänskligheten.
”Klimatpolitik” och ”klimatfrågor” kan idag vara i stort sett vad som helst. Men det grundläggande, som det sällan talas om, är mycket enkelt: den kol och olja som finns i marken måste stanna där. Vi måste sluta gräva, vi måste sluta bryta, vi måste sluta borra och vi måste sluta pumpa. Dessutom måste vi tyvärr göra det igår.
Mycket av det folkrörelser och enskilda har gjort hittills har varit bra – det har spridit kunskap, gjort människor medvetna. Men det har inte lett till att särskilt mycket konkret har hänt. Nu måste vi ta tag i dom grundläggande uppgifterna, och för att vi ska vara effektiva där tror jag att vi måste få in tydlig konfrontation i klimatpolitiken.
Med konfrontation menar jag inte att vi ska skriva ännu argare insändare, inte att vi ska ge fler konsumenter ännu sämre samvete, inte att vi symboliskt ska dansa runt i ännu snyggare isbjörnsdräkter på ännu fler bensinmackstak. Die besten roulette spielen kostenlos ohne anmeldung auf online-roulett.at. Allt det där har varit bra, men det är inte den tiden nu.

Jag menar att vi måste konfrontera kol- och oljebolagen, och kanske några närstående industrier, direkt. Fysiskt. Stoppa fossilflöden ut från bolagens projekt, stoppa pengaströmmar in till bolagens kassor. Fyra principer behöver ligga till grund för konfrontationen:

1 Vi gör ingenting som direkt skadar eller dödar ledande personer i kol- och oljebolagen.
2 Vi gör ingenting där vi riskerar att indirekt skada eller döda personer som arbetar i kol- och oljeindustrin.
3 Vi gör ingenting som i sig skadar miljön.
4 Vi gör ingenting med syftet att hota eller skrämma människor.
Utöver det tycker jag inte att så många principer behövs. Blockader, strejker, vandalisering, sabotage, bojkotter – allt är välkommet. Tiden är mogen för klimathuliganerna.
Eliten, både den som kallar sig höger och den som kallar sig vänster, har i många decennier fantiserat om – och skrämts med – miljöterrorister. Därför är det kanske bäst att påpeka att det inte är terrorism jag talar om. Jag menar inte att vi ska ha något program, inte att vi ska ställa några krav, inte att vi ska förhandla. Vi ska direkt förhindra, fysiskt stoppa. Ingenting mer.
Att direkt konfrontera dom som ödelägger klimatet är inte terrorism. Klimatet är luften vi andas, vattnet vi dricker, maten vi äter. Klimatet är gaia, pachamama, moder jord. Klimatet är vi – att konfrontera dom som ödelägger det är inte politik, det är nödvärn.

Just nu provborrar Shell efter olja i Arktis. Möjligheten att borra finns bara därför att den stigande temperaturen lett till att den arktiska isen smälter. Shell har ett nät av obemannade mackar i Sverige, under namnet St1. Kanske kunde just det vara bra tillfälle att börja; att fundera över var dom ligger mackarna ligger, vad du har för vänner, och vilka verktyg ni skulle kunna tänkas ha för att handgripligen berätta för Shell att !Ya Basta! Den arktiska oljan stannar där den är!

Jörgen Hassler

 

OM SKRIBENTEN:

■ Jörgen Hassler är tidigare medarbetare på tidningen International­en,
i dag fristående extremist, utan koppling till Internationalen eller Socialistiska Partiet.

Dela