Katalonien


De sociala frågorna på väg tillbaka inför valet

KATALONIEN Barcelonas borgmästare Ada Colau har, med stöd av andra vänsterkrafter, lagt fram en plattform, som handlar om att satsa på akuta sociala frågor inför valet i Katalonien den 21 december. Hon vill visa att det dessa dagar går att tala om något annat än självständighet i Katalonien. Men hon måste också räkna med den kris som skakar en av hennes allierade, Podemos, som trasslat in sig i den katalanska frågan.


Spanska statens absurda teater

KOMMENTAR Huruvida Belgien kommer att lämna ut Kataloniens president Carles Puigdemont och dennes ministrar till Spanien eller inte återstår att se. I Belgien finns det hur som helst en stor förståelse och sympati för katalanernas kamp för rätten till självbestämmande. Det behövs ingen konspirativ läggning för att inse att Puigdemont och hans ministrar riskerar att få ojuste rättegång i Spanien.


Brev från läsare i Katalonien: ”Vi behöver er solidaritet!”

BREV Den spanska regeringen vill nu applicera artikel 155 som ett svar på den olagligförklarade folkomröstning som hölls i Katalonien den första oktober. Det innebär att det katalanska folkvalda styret tas över av den spanska regeringen. Det katalanska folket tystas ned. Inget försök till dialog om hur man skall lösa detta från centralregeringens håll. Det skriver Maija Lindqvist som sedan många år tillbaka bor i Barcelona.


Diktaturens långa skugga över Katalonien

LEDARE I hela Västeuropa lever vi i länder som i grunden bygger på samma institutioner som fanns långt innan politisk demokrati var ens ett begrepp att ge läpparnas bekännelse till. Ungefär samma konstitutioner, rättssystem, politiska ordning och i grunden samma våldsapparat. I Spanien innebär det att leva under en stat som är en direkt arvtagare till diktaturen som rådde fram tills för knappa fyrtio år sedan. I tider av nedskärningar är det ingen som rubbar anslagen till att sköta Francos enorma gravmonument.



Varför inget klassperspektiv i bevakningen av Katalonien?

BREV Hej Internationalen! Det var med stor spänning jag gick och väntade hela veckan på senaste intis. Jag ville läsa vad ni skrev om Kataloniens folkomröstning och den hårda spanska repressionen. Överlag är jag lika imponerad som jag brukar vara av tidningens kvalité och jag gillade särskilt att det inte var ett okritiskt hyllande av självständighetsomröstningen.


Katalonien, sista striden är inte nu

KOMMENTAR Katalanerna som vill ha självstyre hade två målsättningar till den 1 oktober. Den första var att få rösta om en självständighet. Detta oavsett om staten Spanien förbjöd folkomröstningen. Den andra målsättningen var att visa upp den spanska regimen som en omöjlig dialogpartner som är benägen att använda våld för att kuva en form av demokratiskt deltagande. Efter 1 oktober kan vi konstatera att självständighetskatalanerna lyckades bra med båda målsättningar.


”Spaniens enhet med hjälp av blod och våld? Inte i vårt namn!”

KOMMENTAR Att den spanska statens repressiva apparat gjorde allt för att hindra Kataloniens folkomröstning innan den 1 oktober är välkänt. Den övertrumfade Mossos d’Esquadra (den katalanska poliskåren) och skickade den nationella militärpolisen Guardia Civil till regionen för att blockera ingången till tusentals vallokaler med syfte att förstöra folkomröstningen.


Hyllning till Katalonien?

LEDARE Det är symbolladdade bilder som möter oss. Högerregeringens svartklädda, maskerade polis, i full kravallmundering och med batongerna vinande över huvudet. Mot dem självständighetstörstande massor med händerna knäppta över huvudet i klassisk anarkisthälsning. Varje vänstersinnad människa hittar sina sympatier omedelbart, men vad är det egentligen som pågår i Katalonien?