iran

Irans inhemska jihadist-problem

FOKUS Iran har avfyrat långdistansmissiler mot påstådda IS-mål i Syrien som hämnd för attackerna i huvudstaden Teheran för några veckor sedan. Det är inte ofta vi hör talas om sunni-jihadism i Iran. Men faktum är att sunnitisk extremism är ett fenomen som puttrar även i Iran, påeldad av ojämlik fördelning av resurser och sekteristiska motsättningar inom landet och i regionen. Arash Gelichkan ger en bakgrund.


Varför röstade iranierna på Rouhani?

FOKUS Fyra år med Rouhanis reformvänliga administration har bekräftat svårigheterna med att förändra systemet inifrån. De framstående politiska fångarna Mousavi och Karroubi sitter fortfarande i husarrest, avrättningarna fortgår och Iran deltar på den syriska diktatorn Assads sida i det blodiga inbördeskriget. Trots det valde frihetstörstande iranier att ge Rouhani ett förstärkt mandat.


Inget nytt under den saudiarabiska solen

LEDARE Bilderna är redan ikoniska. Trump, presidenten vars valkampanj var inpyrd av antimuslimska uttalanden, jamsar runt med en sabel, axel mot axel med Saudiarabiens wahabitiska elit. Ett monument över maktens banalitet, ett slutligt bevis på stämningen högst upp i elfenbenstornet är lika obekväm som på firmafesten alla önskade att de slapp gå på – men först och främst så klart ett bevis på vad vi har att vänta av Trump som president.


Löfven fjäskar för prästdiktaturen

LEDARE Sveriges socialdemokratiske statsminister Stefan Löfven har varit på statsbesök i Iran. Om någon undrar över syftet med resan räcker det med en snabb blick på hans resesällskap. Anförd av handelsminister Ann Linde (S) utgjordes delegationen av en stor grupp representanter för svenska (eller snarare olika multinationella) storföretag och, tillsammans med dem, organisationer som skulle vara värda en egen vers i den gamla progglåten Staten och kapitalet: Business Sweden, Exportkreditnämnden och Näringslivets Internationella Råd. Alla med hopp om att få en del av kakan på den stora marknad som öppnats sedan den av USA påbjudna blockaden hävts.


Därför fortsätter iranierna vandra på hoppets gröna stig

KOMMENTAR Varför har vi inte sett uppror liknande de i Egypten och Tunisien i Iran de senaste fem åren? Den arabiska våren föregicks ju av den gröna rörelsen i Iran 2009 och inspirerade demokratikämpar i hela regionen. Upprinnelsen till massprotesterna 2009 var presidentkandidaterna Mir-Hossein Mousavis och Mehdi Karroubis kampanj med allt djärvare löften om reformer, pådriven av massmöten som engagerade tusentals iranier. Från början hade Mousavis kandidatur passerat väktarrådets nålsöga som moderat konservativ men med tiden kom hans valplattform att förvandlas till ett hot mot den rådande teokratin. Han lovade att för första gången tillåta icke-statskontrollerade TV- och radiokanaler och att överföra kontrollen över säkerhetsstyrkorna från högste ledaren Khamenei till den valde presidenten. Tillsammans med sin fru Zahra Rahnavard lovade han att upphäva diskriminerande lagar mot kvinnor och rent av att upplösa den förhatliga moralpolisen.


Framgång för moderata krafter i iranska valet

VALET I IRAN Efter valen till parlamentet och det så kallade expertrådet för snart en vecka sedan tycks ställningen för Irans moderata president Hassan Rouhani stärkts. Preliminärt verkar koalitionen av reformister och moderat konservativa bli störst med 83 ledamöter, medan hårdfört konservativa kammar hem 64 platser. 55 ställde upp som oberoende kandidater och hur de väljer att agera – i kombination med hur det går i fyllnadsvalen i april – kommer avgöra det slutgiltiga resultatet. Sannolikt får ingen av valallianserna egen majoritet. Parlamentet har makt över budgeten samt befogenheten att ratificera internationella avtal och avsätta presidenten.


Bilder från ett Iran i rörelse

Trottoarerna i Teheran Pär Fredborn Larsson Celanders förlag 2015 Alltsedan massturismen på allvar slog igenom har reseskildringen som genre tappat såväl läsare som publiceringar, och…