Finlands röda ansåg sig kämpa för demokratin
Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskaps årsbok ”Den röda våren 1918” är en antologi som ger en bred bild av det finska inbördeskriget utifrån olika skandinaviska aspekter. Per Leander har läst den.
Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskaps årsbok ”Den röda våren 1918” är en antologi som ger en bred bild av det finska inbördeskriget utifrån olika skandinaviska aspekter. Per Leander har läst den.
Det är nu 100 år sedan det finska inbördeskriget. I förra veckans nummer skrev vi om kampen mellan de röda arbetargardena och de borgerliga vita skyddskårerna, och hur de vitas seger med hjälp från Sverige och Tyskland ledde till skoningslös vit terror. En mindre känd episod från denna tid var hur Sverige under krigets kaos såg en chans att försöka ta Åland från Finland.
FOKUS Det är nu hundra år sedan det finska inbördeskriget i vilket röda arbetargarden stred mot vita borgerliga skyddskårer. Båda sidor ansåg sig ha legitim rätt till makten, men de vita segrade med hjälp av tyska soldater och svenska frikårer. Per Leander skriver om klasskriget som slutade i skoningslös vit terror.
FOKUS Vi hamnade hos Risto Isomäki på ön Bromarf i finska skärgården. Han ville visa oss en del torpargrunder på ön och påpekade det märkliga i hur dessa strandtomter aldrig återuppbyggts efter att torpen förstördes i samband med inbördeskriget 1918, trots att det rörde sig om mycket attraktiva platser. Det gjorde många torpare vid den här tiden. De revolutioner som vänstern ibland skryter om som bevis för arbetarrörelsens viktiga roll i historien genomfördes ofta av dem som brukar jorden, så också i Finland där den kom att kallas inbördeskriget.