Zakaria Zubeidi .
Den 6 september grävde sig Zakaria Zubeidi och fem andra fångar ut från högsäkerhetsfängelset Gilboa i norra Israel. Den spektakulära flykten krossade myten om det oövervinnerliga Israel. De sex obeväpnade fångarna skapade rubriker i internationell media.Världens alla palestinier följde nyheterna om rymningen med stort engagemang och empati, särskilt efter att Zakaria blivit angiven och gripen, och visades upp med blåslaget ansikte.
När jag träffade Zakaria Zubeidi första gång var han fortfarande chef för Al-Aqsa Martyrernas Brigader i Jenin. Han gav ett intelligent intryck och verkade kunna läsa människor snabbt, men var väldigt spänd och nervös efter att ha överlevt fyra mordförsök från israeliska agenter.
Den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet har i interna dokument kallat Zakaria för ”vildkatten”, någon som lever i smuts men som är gatsmart och både jagar och gömmer sig bra. Men själv har han tagit sig namnet ”Draken”. Det är ett namn som förpliktigar: när skrev sin magisteruppsats fick den titeln ”Draken och Jägaren – Jakten på palestinier 1968 – 2018”. Men den handlar inte om honom själv utan om hur Jägaren (Israel) spionerar på, förföljer och jagar Draken (de palestinska motståndsmännen).
Zakaria Zubeidi har blivit en ikon för det palestinska motståndet mot den israeliska ockupationsmakten som mördat många av hans familjemedlemmar, däribland hans mamma Samira och brodern Taha.
Han är omåttligt populär i flyktinglägret som han kommer ifrån. Trots sin status som stor frihetskämpe, agerar han ibland pojkaktigt och impulsivt utan att tänka på konsekvenserna. Enligt en av alla historier som berättas om honom ska han en gång stövlat in på sjukhuset i Jenin och tvångsrekvirerat en CAT Scanner som han fraktade till torget i Jenin för att de fattiga kvinnorna i lägret som inte hade råd skulle kunna genomföra mammografi-undersökning. Vad han inte tänkte på är att det behövs både analysutrustning och teknisk expertis för att kunna tolka resultaten, så röntgenaparaten lämnades snart tillbaka till sjukhuset.
Zakarias liv har varit full av tvära kast. Han lade så småningom ner sina vapen, och när Mahmoud Abbas blev president gav han order om att upplösa Al-Aqsa Martyrernas Brigader och Israel gav honom amnesti (som senare drogs tillbaka). Zakaria trodde under denna period på fred och engagerade sig i Frihetsteatern i Jenin och samarbetade med israeliska och internationella fredsaktivister.
När jag träffade Zakaria Zubeidi andra gången 2008 var han ledare för frihetsteatern. Det kändes som jag träffade en annan person eller i alla fall en annan sida av hans personlighet. Han var då helt uppslukad av att skriva en teaterpjäs om Bethlehems belägring 2002.
Teater har varit en viktig frizon i Zakaria Zubeidis liv. Fast han är hyperaktiv och normalt inte kan sitta still mer än fem minuter, har jag själv sett honom sitta djupt koncentrerad och titta på långa pjäser från början till slut utan att röra sig ur fläcken.
2011 återkallade Israel utan förklaring sin amnesti, och 2019 fängslades Zakaria Zubeidi och placerades i det israeliska fängelse som han flydde från 6 september i år.
Sedan “draken” Zakaria fångades in under morgontimmarna den 11 september har han fått genomlida svår tortyr från Israels underrättelsetjänst, och han har sedan dess redan hunnit föras två gånger till akuten för vård. Rykten har gjort gällande att hans tillstånd är kritiskt och att han kämpar för sitt liv.
Gatorna kokar nu i hela Palestina med demonstrationer och sammanstötningar, och oavsett politisk eller religiös tillhörighet är alla bekymrade över hälsotillståndet hos de fyra rymlingar som fångats in hittills.
När denna tidning når er läsare på fredagen den 17 september inleder 1380 palestinier i israeliska fängelser en hungerstrejk i solidaritet med Draken och hans kamrater.
Draken är sårad men ännu inte död!
Wafa Jamil Espvall