”Tystnaden i Kabul krossar ens hjärta”

Amerikanska marinsoldater guidar evakuerade vid Hamid Karzai International Airport, Kabul, Afghanistan, 18 augusti. Foto: Isaiah Campbell

Svensk-afghanska Sahar Saba arbetade tidigare med kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter för en kvinnoorganisation i Afghanistan, och senare i Pakistan. Nu bor hon sedan ett antal år i Sverige, men hennes familj är kvar i Afghanistan.

INTERVJU

Efter att USA:s förre president Donald Trump slöt ett avtal med talibanerna i fjol började de sista amerikanska trupperna dras tillbaka från Afghanistan i maj i år. Snabbt började talibanerna erövra stora områden, och den 6 augusti intog de en första

Sahar Saba bor i Sverige men har sin familj kvar i Afghanistan.

provinshuvudstad. Därefter föll landet samman som ett korthus när de tog stad efter stad. Guvernörer valde ofta att ge upp och överlåta sina provinser till talibanerna i hopp om att undvika blodbad, och den statliga armén i det närmaste upplöstes.
På bara nio dagar hade talibanerna tagit kontroll över nästan hela landet, och i söndags förmiddag nådde de in i Kabul. Inte heller där bjöd myndigheterna något motstånd. Några timmar senare hade president Ashraf Ghani och hans närmaste flytt utomlands, och Kabul och hela Afghanistan hade fallit.

Dagen därpå talar Internationalen med svensk-afghanska Sahar Saba. Hon arbetade tidigare med kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter för en kvinno­organisation i Afghanistan, och senare i Pakistan. Nu bor hon sedan ett antal år i Sverige, men hennes familj är kvar i Afghanistan.
– Min mamma, mina bröder och många andra släktingar är i Kabul, och vissa befinner sig i andra provinser.
– Söndagen var en oerhört svår och turbulent dag. Många var chockade, även jag själv. På kvällen lyckades jag få kontakt med min mamma och med några vänner och fråga vad som hände och hur de mådde. Lyckligtvis är de oskadda, än så länge.
Sahar Saba berättar att hon knappt kunnat sova denna första natt efter talibanernas intåg i Kabul, ”det var så svårt att låta bli att tänka på det”, och hennes familjemedlemmar i staden lyckades inte få någon sömn förrän långt in på natten.

Även tidigare under måndagen talade hon med några av sina släktingar.
– Det som min svägerska berättade för mig var svårt att ta in. Hon sa att det råder en smärtsam, skrämmande tystnad i Kabul. Det är inte en lugnande, betryggande sorts tystnad, utan den här tystnaden krossar ens hjärta eftersom man inte vet vad som händer härnäst. Förut såg man alltid barn som lekte på gatorna, och det hördes alltid ljud. Nu är inga barn ute längre. Under söndagen sprang panikslagna människor omkring utan mål, men i dag är gatorna helt tysta och tomma. Rådet är att stanna hemma och vänta och se vad som kommer hända.
Hur är situationen i andra provinser?
– I provinser i norra Afghanistan, där mina släktingar bor, har livet återvänt på sätt och vis. Men människor känner stor osäkerhet och oro, och stor besvikelse eftersom de med rätta känner att de har förlorat allt de har uppnått vad gäller utbildning, rättigheter, frihet, allting. Men det viktigaste folk vill är att det inte pågår strider, dödande och förstörelse.
– Men det finns landsbygdsprovinser som talibanerna erövrade redan för tre månader sedan, där människor har återgått till att arbeta på sin jordbruksmark, i sina butiker eller andra arbeten, men med stora försiktighetsåtgärder, inte minst för flickor. Talibanerna letar efter kvinnor och flickor, så unga som tolv år, som de tvingar att gifta sig med dem. Det är oerhört skrämmande och rädslan är påfrestande. I går talade jag med en släkting som har en sjuttonårig dotter som frågade henne ”mamma, vad kommer ske om de kommer hit?”

Talibanernas övertagande inleddes när USA börjat dra tillbaka sina trupper från Afghanistan. Vad anser du om USA:s och andra länders agerande?
– USA har svikit det afghanska folket på ett brutalt och skamlöst sätt. Efter att USA gett sig in i Afghanistan för 20 år sedan sade jag och mina kollegor att de och det fyrtiotalet andra länderna i militärinsatserna inte skulle göra något för Afghanistan, dess folk och deras frihet och rättigheter. Länderna hade sina egna ekonomiska och politiska intressen att tillgodose, och det var och är uppenbart att syftet var att ockupera Afghanistan. Vi kommer aldrig glömma eller förlåta vad de har gjort mot oss.
– Talibanerna kunde ta över på så kort tid eftersom USA och andra gett dem internationell legitimitet genom fredssamtalen i Doha och erkänt dem som en makt att tala med. Men befolkningen vill inte ha deras styre. Gav man folket friheten att lämna landet skulle 99 procent välja att göra det. De vill inte leva under talibanernas brutala regim.
– Framtiden kommer snart utvisa vad talibanerna kommer göra, avslutar Sahar Saba.

Sahar Sabas vredgade anklagelser bekräftas bara några timmar senare från högsta ort, när USA:s president Joe Biden på måndagskvällen svensk tid håller ett tal till nationen om Afghanistan.
– Vårt uppdrag i Afghanistan var aldrig att bygga en nation eller att skapa en enad, centraliserad demokrati. Vårt enda nationella mål har alltid varit att förhindra en terroristattack mot USA.
Det dröjer omkring 20 minuter in i talet innan Biden nämner den afghanska civilbefolkningen. Resten av talet handlar egentligen om USA och amerikaner snarare än afghaner. Biden står helt bakom sitt beslut att fullfölja trupptillbakadragandet, och kritiserar Afghanistans militär för att inte kämpa mot talibanernas övertagande, vilket han tar som bekräftelse på att han gjort rätt.
– Amerikanska trupper ska inte kämpa och dö i ett krig som afghanska trupper inte själva vill utkämpa.
Han lovar också att ”tala” om afghanska kvinnors rättigheter, ”men vägen måste gå via diplomati och ekonomiska verktyg”.
– USA:s längsta krig är över, säger Joe Biden stolt.
Men för den afghanska befolkningen har ett nytt talibanskt skräckvälde bara börjat.

Rasmus Klockljung

Dela