”Ingen ska kunna säga att de inte kände till den humanitära katastrofen”

▶ Asylrättsaktivisten Karin Fridel Anter sågar regeringens förslag på ny migrationslag

▶ Tillfälliga uppehållstillstånd blir permanenta, och ungdomar skickas tillbaka till krig

▶ När USA drar sig tillbaka från Afghanistan lämnar det ett sönderbombat land i kaos

INTERVJU

Det har nu gått fem år sedan den tillfälliga migrationslagen, som kraftigt begränsat rättigheter för asylsökande, började gälla. Nu har regeringen presenterat sitt förslag till en ny migrationslag som förväntas antas i riksdagen inom kort.
– Den innebär i stort sett en förlängning av den katastrofala lagen som har varit. Det är lagtekniskt anmärkningsvärt att de inte har utvärderat och gjort en konsekvensanalys av vad den tillfälliga lagen innebar, men ändå ska de förlänga dess dåliga regelverk, säger asylrättskämpen Karin Fridell Anter.
– Migrationspolitiska kommittén hade fått i uppdrag att skapa en långsiktig och hållbar migrationspolitik, men de kom inte överens, så den här lagen består av en massa delförslag som vart och ett har stöd från olika partier, men ingen är egentligen helt nöjd. Den ger möjlighet till godtyckliga tolkningar från både Migrationsverket och domstolarna, vilket är en källa till rättsosäkerhet.

Det hon är mest kritisk till är att man låter de tillfälliga uppehållstillstånden bli standard, istället för permanenta uppehållstillstånd. Det innebär att asylsökande som får uppehållstillstånd bara får stanna i mellan 13

månader och tre år innan tillståndet ska omprövas. Ytterligare ett dilemma är att lagen inte innehåller en skrivning om övriga skyddsbehövande.
– Det innebär att vars och ens individuella asylbehov ska prövas, även om man kommer från ett krigsområde eller tillhör en generellt utsatt grupp.
Det kommer också att förbli väldigt svårt att få familjeåterförening.
– Den nya lagen ställer så hårda krav att det bara är de som har riktigt god ekonomi som kan få förenas med sina familjer. Man kan hamna i absurda situationen som att man bara får ta hit ett av sina barn för att man inte anses ha tillräckligt stor lägenhet.

När lagförslaget presenterades var det tre socialdemokrater i riksdagen som protesterade och sa att man inte kunde rösta för ett sådant flyktingfientligt förslag.
– Det betyder jättemycket. Det är massor av sossar som tänker som de, som inte alls accepterar den här hårda politiken. När några högt uppsatta sossar faktiskt vågar sticka ut hakan och säga ifrån, så finns det en viss chans att det blir ett större tryck inifrån det socialdemokratiska partiet, säger Karin Fridell Anter.
Dessutom är Miljöpartiet och socialdemokraterna oense om hur lagen ska tolkas, berättar hon. Det handlar om paragrafen som säger att man kan få stanna på grund av ”särskilt ömmande omständigheter”. Miljöpartiet menar att det kommer kunna hjälpa de ensamkommande afghanska ungdomarna som omfattas av gymnasielagen, medan migrationsminister Morgan Johansson (S) säger att det inte alls gäller dem.

Hur ser situationen ut för de ensamkommande nu?
– För det första var det bara knappt hälften som omfattades av gymnasielagen och fick stanna för att gå klart sin utbildning. Det är 8000 som inte omfattades av gymnasielagen. Av dem räknar vi med att det är 3000 som har lämnat Sverige, och ungefär 5000 som fortfarande lever här som papperslösa, och som till stor del försörjs av civilsamhället. Men det finns också en stor risk att de hamnar i kriminalitet, droger, prostitution eller rena slavarbeten, berättar Karin Fridell Anter.
– Vad gäller de som omfattas av gymnasielagen, så är det dels de som redan har gått ut skolan, och en kull till som snart gör det. För dem är det nu en desperat situation att försöka hitta jobb inom sex månader för att få stanna. Även om det inte hade varit corona-tider, så är det ju svårt för ungdomar att få ett fast jobb. Men nu är det ju ännu svårare.

Nyligen meddelade USA att man ska dra tillbaka sina trupper från Afghanistan efter nästan 20 års krig. Karin Fridell Anter har blandade känslor inför det.
– Det kommer att bli ännu värre. Därmed inte sagt att jag tycker att de ska vara kvar eller att USA hade något där att göra till att börja med. Men samtidigt kommer det att leda till ännu mindre stabilitet i landet, säger hon och fortsätter:
– USA har gjort en uppgörelse med talibanerna över huvudet på den afghanska regeringen, och det enda man har krävt är att talibanerna inte ska göra några terrordåd mot väst. Men vad talibanerna gör inom landet tänker man inte lägga sig i. Den afghanska regeringen är jättesvag och det finns stora motsättningar mellan folkgrupper inom landet, så det kommer förmodligen att bli ett totalt kaos.

En stor del av de afghanska ungdomarna som flydde till Sverige tillhör en folkgrupp som heter hazarer och som är förföljda av de sunni-fundamentalistiska talibanerna och IS eftersom de är shiamuslimer.
– När jag diskuterar det här med mina hazariska vänner, så är en del rädda för vad som ska hända när USA drar sig tillbaka, medan andra välkomnar det eftersom det i alla fall ger en möjlighet till en inhemsk lösning. Själv vet jag inte vad jag tror. Situationen är så bedrövlig så det finns ingenting gott att hoppas på vad som än händer, säger Karin Fridell Anter.
– Afghanistan är definitivt inget land som det går att utvisa folk till. Våldet riktar sig framför allt mot dem som sticker ut, och de här ungdomarna syns det ju omedelbart på att de har levt i väst och de hör till den grupp som är talibanernas måltavla. Så det där snacket om att de kan åka dit och smälta in är definitivt inte sant.

Vad fokuserar ni i asylrätts­rörelsen på nu?
– Olika grupper jobbar med olika saker. Dels är det de som hjälper gymnasieungdomarna att leta efter jobb, och dels är det de som hjälper utvisnings­hotade ungdomar att fly till Frankrike för att söka uppehålls­tillstånd där. Dess­utom har vi startat ett informationsprojekt som vi kallar ”Den onödiga flyktingkrisen”. Onödig är den inte för att flyktingarna är onödiga, utan för att det inte hade behövt bli en kris. Under hösten 2015 fanns det en väldigt stor vilja och beredskap hos folk i allmänhet, och även hos kommunerna, att se till att det skulle funka med flyktingmottagningen. Men sen har politikerna slagit undan fötterna för den här mottagningen, säger Karin Fridell Anter.
– Vad vi gör nu är att samla texter till en bok som ska publiceras i höst, med redan nu sprider vi det här materialet till politiker, journalister och opinionsbildare. Ingen ska kunna säga att de inte känner till att den här humanitära katastrofen pågår.

Per Leander