Sandersaktivisten Adam Parsons är numera är medlem i nationella valkommittén för DSA. Foto: Emma Lundström
INTERVJU
Flera veckor har gått efter valet, men den politiska och sociala situationen fortsätter att vara kaosartad i USA.
– Saker och ting har verkligen varit helt galna här, säger Kayla M. Hon är en av de vänsteraktivister som med sitt engagemang har sett till att det finns vissa ljuspunkter i kaoset. I hennes fall handlar det om att hon arbetade med kampanjen för Demokraternas Gary Tyack i Ohios delstatshuvudstad Columbus. Kampanjen lyckades och den republikanske och rasistiske stadsåklagaren Ron O’Brien fick gå, efter 24 år. Mycket tack vare Kayla M. Men i övrigt har valet varit en upprörande historia för henne:
– På en nationell nivå är det här valet verkligen förkrossande. Jag har varit tvungen att bryta med delar av min familj för att jag helt enkelt inte kan ha överseende med att de så uppenbart har visat att de struntar i de mänskliga rättigheterna genom att rösta på Trump.
Kayla M är lättad över att Joe Biden vann men hon menar att ingen seger egentligen är vunnen för det:
– Vi har lyckats med att sätta på ett tryckförband på ett öppet sår och nu måste vi arbeta tillsammans för att det ska läka. Jag känner mig ganska arg just nu. Jag är arg för att så mycket av den progressiva vänsterns politik talar till många av dem som röstade på Trump. De känner sig utestängda och bortglömda av båda de stora politiska partierna, av förklarliga skäl. De har helt rätt. Jag fullkomligt hatar att vi är där vi är just nu och jag försöker hela tiden säga till mina morföräldrar, som snart fyller åttio, att vi kommer att fortsätta kämpa för att få ordning på saker och ting. De klagar över hur djupt vårt land har fallit, samtidigt som de börjar förstå att det inte var så bra till att börja med.
När det gäller frågan om vad som behöver göras nu har Kayla M ett tydligt svar:
– Organisera, organisera, organisera. Vi måste verkligen lyssna på djupet, knacka på dörrar, fortsätta att samtala med väljarna, och framförallt så krävs det en återfödelse för samhällsutbildningen i våra skolor. Många av våra medborgare har ingen aning om hur vårt styre fungerar, och det är helt och hållet avsiktligt. Så länge som de håller medborgarna
Kayla M menar att Trumpväljare känner sig bortglömda av båda partierna.
ovetande och gör kunskap om systemet svåråtkomlig, kommer vi att förlora. Tills vi kollektivt reser oss upp och bekämpar oligarkin som vi har levt under så länge.
Kayla M kommer ursprungligen från en liten stad i Oklahoma. Adam Parsons, en annan Ohioaktivist, kommer från det lilla samhället Pataskala utanför Columbus, men är sedan länge bosatt i delstatshuvudstaden. I likhet med Kayla M har han de senaste åren arbetat för att få lokala vänsterkandidater valda i Ohio. Han menar att valet innebar att det amerikanska folket förkastade Donald Trump med stor marginal, men tycker att det är pinsamt att presidenten inte förkastades på ett ännu tydligare vis:
– Joe Biden och Demokratiska partiet bär skulden till detta. Mitt i en av de senaste decenniernas mest allvarliga socioekonomiska kriser, misslyckades de att presentera ett sammanhållet politiskt program för att hantera pandemin och de utbredda svårigheterna som kommer av urholkningen av våra sociala skyddsnät. Jag tror att vi kommer att se tillbaka på det här valet som ett spektakulärt missat tillfälle till politisk omdisponering. En möjlighet som Demokraterna slarvade bort genom sitt fokus på att vinna förortsväljare i den övre medelklassen. Väljare som uppfattade Trump som smaklös och som huvudsakligen var upprörda över att han struntar i våra demokratiska normer.
Adam Parsons känner sig inte särskilt upplyft av valutgången. Visserligen finns det fortfarande en möjlighet att Demokraterna kan återta makten i senaten, med det är beroende av två omval i Georgia och han är inte övertygad om vinstchanserna där.
– Demokraternas vandring mot mitten, på grund av partiets fokus på att vinna över Trumpmotståndare bland Republikanerna, innebar att de mobiliserade en mängd väljare som samtidigt röstade på republikaner för andra politiska ämbeten, säger han och berättar att landets folkräkning just är avslutad vilket innebär att det kommer att ritas nya valdistrikt för både kongressen och delstatsförsamlingarna:
– I många delstater görs det av styrande parti och på grund av Demokraternas dåliga valresultat på lägre nivå, så kommer Republikanerna att kunna skapa valdistrikt som stärker deras kontroll över delstatsförsamlingarna i ytterligare ett decennium. Med en republikansk majoritet i senaten kommer chansen att göra någonting åt klimatförändringarna att vara i det närmaste noll. Mellanårsvalen leder vanligtvis till att oppositionspartiet stärks, så situationen kommer knappast att förändras efter dessa.
– Vi befinner oss i ett riktigt svårt läge eftersom de politiska förändringar som krävs brådskar, samtidigt som vi är långt från att kunna genomföra dem. Men jag gissar att det är en situation vänstern har befunnit sig i oftare än motsatsen, historiskt sett, säger Adam Parsons och fortsätter:
– Den socialistiska vänstern är starkare än den har varit på flera decennier, men fortfarande tämligen svag. Medlemsantalet i Democratic Socialists of America översteg nyligen de siffror som Communist Party USA hade när det var som störst, men som andel av befolkningen är vi fortfarande mindre.
DSA har nu omkring 85 000 medlemmar. Det är en ökning med cirka 13 000 sedan oktober i år och nästan 80 000 sedan 2015. Adam Parsons berättar att det finns en grupp socialister – om än i klar minoritet – som vill att DSA ska ställa upp som eget parti oberoende från Demokraterna:
– Av en mängd olika anledningar, som har att göra med konstruktionen av vårt politiska system, tror jag inte att det är en god idé. I likhet med situationen i brittiska Labour tror jag istället på en långvarig och nödvändig koalition med Demokraterna.
På frågan om vad som behöver göras just nu, ur ett vänsterperspektiv har han inget definitivt svar.
– Jag tror att vi måste arbeta för att vinna lokalval och positioner i delstatsförsamlingarna. Vi måste också lära oss av de svenska Socialdemokraterna eller Kommunistpartiet i Kerala och ägna energi till att göra så att amerikansk socialism inte bara blir en parlamentarisk fråga utan även en samhällssyn med en understödjande ekonomisk struktur, säger han och tillägger att han inser att han låter extremt pessimistisk:
– Jag är pessimistisk om den närmaste framtiden i amerikansk politik, även om jag tvivlar på att den kommer att bli värre än någon annan tid under mitt vuxna liv. Jag är dock tämligen optimistisk om tillväxten av en organiserad vänster i USA. Det finns hinder att ta sig över, till exempel den kvarvarande och betydande rassegregeringen i det amerikanska samhället. Men vi har sett en stor tillväxt och en häpnadsväckande ideologisk förskjutning bland människor under 40 år. Så stor att ett av våra största problem är hur vi ska kunna organisera och utbilda så många människor!
Emma Lundström
