Ledaren # 48 2020
▶ Underskatta inte de mediala rösternas tyngd
▶ Kamp om utrymmet i det offentliga samtalet
▶ Klassförankrade vänsterröster är nödvändiga
I veckan som gick väcktes en del upprördhet kring hur SVT:s humorprogram Svenska nyheter och deras inslag ”Jag avskyr dig och allt du tror på” där opinionsbildare på yttersta högerkanten tillsammans med bland andra S-märkta Anders Lindberg och Göran Greider genomför ett ”We Are The World”-inspirerat sångnummer genom sina laptops med ambitionen att driva med den ekokammare av polarisering, klickjakt och ryggmärgspositionerande som de alla, mer eller mindre frivilligt, är en del av. Diskussionen kring om det är bra satir eller fungerar som ett sätt att jämställa rasister med skribenter på etablerade dagstidningar kan lämnas därhän. Istället för att resonera kring hur SVT borde tolka sitt uppdrag så kan vi konstatera läget; så här långt in i finsalongerna har den radikala svenska högern nu tagit sig att svaret inte längre är på förhand givet.
Det här sätter fokus på en enorm avgrund i mitten av det svenska politiska livet. För hur kan den reellt existerande svenska politiken skilja sig så markant från majoritetsbefolkningens åsikter i helt centrala samhällsfrågor såsom privata vinster i välfärden, utförsäljningar och skolpolitik? En viktig faktor är att hela det offentliga samtalet till stor del bekräftar den rådande ordningen som vore den självklar – och det i sig bottnar i den enorma borgerliga dominansen på den etablerade tyckmarknaden. Nu är det förstås inte så enkelt att det skulle vara rent tyckande som styr den förda politiken. Att politiken kommit att förskjutas så mycket till höger i förhållande till den breda opinionen beror förstås främst på materiella faktorer. På avståndet mellan väljare och vald, på svängdörrarna mellan politiken och näringslivet; på strukturer som gör att politiker är betydligt mer beroende av och närstående kapitalet än folket. Men det offentliga samtalet av idag legitimerar den pågående förskjutningen. Hur kunde det exempelvis bli en självbekräftande ”sanning” att motsättningen stad och land, mellan folket och eliten kan kokas ned till att endast handla om flyktingpolitik och straff, istället för (bristen på) fördelningspolitik och den systematiska utarmningen av landsbygd och redan förfördelade förorter? Det korta svaret stavas borgerlig hegemoni.
Det längre svaret är att borgerligheten pumpar in pengar i alla mediala kanaler som kan ge eko i offentligheten. Som nu det spekulationsomsusade medieinitiativet Bulletin. Det har, troligen överdrivet, ryktats om en budget om 50 miljoner kronor, men klart är i alla fall att det rör sig om en publikation med ambitionen att samla vartenda högerspöke med profil och svansföring som går att hitta strax till mitten om Sverigedemokraterna. Bara några år efter lanseringen av Kvartal och i ett landskap där konservativa idéinstitut och tankesmedjor växer upp som svampar ur marken är det kanske naturligt att frågan uppstår om hur många ny- och gammelkonservativa högerprojekt det egentligen finns plats för på den svenska marknaden. Hur många läser egentligen de här publikationerna? Kan projekten ens bära sina egna kostnader? Men det är sekundära frågor. Den nästan parodiskt lågprofilerade och intetsägande titeln Bulletin sätter nämligen fingret på någonting viktigt i dess tilldelade roll. Inget av de här projekten finns ju för sin egen skull utan är till för att förskjuta det offentliga samtalet i en riktning som gynnar de intressen som de företräder och finansieras av. Ju fler megafoner det finns, ju mer kommer SVT känna sig manade att ta en öppen rasist som motvikt till den bleka socialdemokraten eller centerpartisten, för att skapa så mycket högeröverslag det bara går på varje arena där opinion bildas.
Det är mer än kapital som saknats inom den breda vänstern för att kunna agera motvikt i detta det verkliga kulturkriget. När den socialdemokratiska A-pressen gick i konkurs under nittiotalskrisen hade man sedan länge slarvat bort målet och meningen med klassförankrade medieröster. Idag, när kristillståndet nära på blivit permanent skriar behovet av motröster förankrade i ett annat klassintressen än det borgerliga. Röster som kan utmana den borgerliga hegemonin och på sikt spela en roll i att övervinna den. Det är därför vi mer än någonsin behöver de klassbaserade vänsterröster som finns inom media, röster som den du läser just nu. Ännu är vi på reträtt och ännu kämpar vi för att hitta vägen i ett nytt medialt landskap. Men med ditt stöd håller vi vår ringhörna och bygger för en ljusare morgondag.