illustration av Henrique Alvim Corrêa, från belgiska franska upplagan av H.G. Wells ”världarnas krig” 1906.
Med frenesi läste jag som tonåring i slutet av sextiotalet om marsianernas brutala attack på jorden. Drastiska klimatförändringar drev utomjordingarna till att kolonisera sin grannplanet. Ingen hänsyn togs till oss människor, tvärtom, vi kunde sugas ut på vårt hemoglobinfyllda blod för att utrotas som en lägre stående art.
HG Wells (1866–1946) sciencefictionroman Världarnas krig från 1898 kittlar fortfarande läsarnas fantasi: Är vi ensamma i universum, observerar eventuella utomjordiska varelser oss? Har de planer för oss? Det var med Världarnas krig och Jules Vernes (1828–1905) författarskap som science fiction-genren tog fart på allvar med romaner, filmer, seriealbum och inte minst vår tids dataspel.
Den svidande civilisationskritik som Wells bok innehåller har däremot hamnat i skymundan för spänningsmomenten i den utomjordiska invasionen. Nu senast av Steven Spielberg i filmatiseringen av boken från 2005. (Nu tillgänglig på Netflix). Genom att utsätta London för en utomjordisk attack ville socialisten HG Wells väcka sina landsmän till eftertanke: hur skulle vi britter reagera om vi blev ockuperade, förslavade och likviderade så som ursprungsbefolkningen i Imperiets kolonier blev?
Enligt det viktorianska England var London världens huvudstad, lika fantastiskt som forna tiders Rom; ”när man är trött på London är man trött på livet.” Samma år, den 2 september 1898, nästintill förintades den största fastän primitivt beväpnade afrikanska motståndsrörelsen i slaget vid Omdurman i Sudan. När 47 soldater stupade på den brittiska sidan föll 9 700 sudaneser offer för den brittiska arméns moderna vapen.
Det var i en kontext av ett enormt självförtroende för det Brittiska Imperiet som Wells roman mötte sin publik. Men det var också en tid när röster höjdes i protest mot kolonialismens enorma brutalitet.
Sven Lindqvist skrev i Utrota varenda jävel från 1992, att i Wells berättelse är marsianernas vapen ”lika överlägsna britternas som britternas är överlägsna de färgade folkens. Och liksom britterna anser sig ha rätt att erövra de lägre rasernas mark, tycker sig marsianerna ha rätt att erövra jorden och människorna som de betraktar som en lägre stående djurart.”
Visserligen behandlar Spielberg H G Wells som en betydande science fiction-författare, men han blundar för hans bitande civilisationskritik. Hos Spielberg är det skräcken, spänningen, den pirrande tanken att utomjordiska varelser utgör ett hot mot oss som är det intressanta. Bokens antikolonialism förvanskar Spielberg genom ett slarvigt citat ur Världarnas krig där Spielberg får det till att människan är en självgod art som ägnar sig åt futtiga problem. Som om människors kamp för överlevnad i klassamhället är futtiga. Samtidigt utelämnar han de viktiga raderna: ”Innan vi dömer dem (marsianerna) alltför hårt måste vi (England) komma ihåg hur hänsynslöst vi själva handlat både mot djur och mot lägre människoraser. Tasmanierna, som dock var människor som vi, utrotades fullständigt i ett utrotningskrig.”
Om vi har överseende med Wells tidstypiska ordval innebar skrivningen en protest mot det brittiska imperiets grymheter. Britterna var enligt dem själva civilisationens garant. Man ansåg att de mentalt underlägsna raserna i kolonierna var dömda till undergång. Den vita rasens mentala suveränitet gör Gud en tjänst som utraderar vad som redan är dömt till undergång. Ett förhållningssätt, som legitimerades av de då omhuldade filosoferna Herbert Spencer och Machiavelli; den starkes rätt över den svage och att målet helgar medlen. Därför höjde få i den brittiska överklassen på ögonbrynen inför det enorma lidande som kapitalismen orsakade koloniernas ursprungsbefolkningar. Utan kolonialismen hade den industriella revolutionen i England och Europa inte utvecklats med den hastighet den gjorde. Målet helgade medlen med andra ord.
Den polsk-engelske författaren Joseph Conrad 1857–1924, påverkades av Wells böcker och politiska hemvist. I en av världslitteraturens viktigaste böcker Mörkrets hjärta 1902 beskriver Conrad hur kolonisatörerna själva deformerades av grymheterna som de använde för att uppnå sina syften. Och som Sven Lindqvist skrev i Utrota varenda jävel: Liksom Kurtz representerar han (kolonisatörerna) ett framåtskridande som förutsätter folkmord, en civilisation vars budskap är: Exterminate all the brutes. (brutes = djur, best, kräk).
Mer än 120 år efter att Världarnas krig gavs ut första gången kan det vara dags för återupprättelse av Wells som författare. Inte främst för att en eventuell attack från en utomjordisk intelligens är en lika spännande som obehaglig tanke utan för att antirasismen är lika angelägen idag som den var på hans tid.
Gay Glans