Demonstration i Minsk 26 oktober. ”Solidaritet är vårt vapen!” står det på plakatet. Foto: Max Katz
▶ Kräver att Aleksander Lukasjenko ska avgå
▶ Gatuprotesterna har pågått sedan 9 augusti
▶ Demonstranter samlas runt kravet på fria val
På måndagen inleddes den generalstrejk i Vitryssland, som proklamerades av oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja för att sätta press på landets mångåriga president Aleksander Lukasjenko att släppa makten. Protesterna mot Lukasjenko har pågått i tolv veckor sedan det omstridda valet den 9 augusti och samlat hundratusentals människor varje söndag i huvudstaden Minsk och på andra platser. Fredliga demonstrationer som har mötts med polisvåld och massgripanden, men ändå fortsätter.
Utmanaren oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja fick fly till Litauen för att inte gripas. Foto: BMEIA / Gruber
Generalstrejken proklamerades efter att den tidsfrist som oppositionen gett Aleksander Lukasjenko att avgå gick ut i söndags. Det är oklart hur många som egentligen deltar i strejken, eller hur länge den ska pågå, men det rapporteras om att många arbetare på flera av de stora statliga fabrikerna vägrade att gå på sina skift i måndags, och att studenter lämnat sina universitet. En talesperson för inrikesministeriet hävdar dock att alla de stora industriföretagen i landet fungerar normalt.
Oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja, som själv var en av kandidaterna som utmanade Lukasjenko i presidentvalet, har efter att protesterna började flytt till Litauen för att undvika att gripas. Hon ställde upp i valet
efter att hennes man, den liberale bloggaren Sergej Tichanovskij som själv tänkte kandidera, fängslats. Officiellt fick Svetlana Tichanovskaja 10 procent av rösterna, medan Aleksander Lukasjenko fick 80 procent, men oppositionen hävdar att det var valfusk, inte minst eftersom det inte var fritt för oppositionella politiker att ställa upp i valet.
Svetlana Tichanovskajas eget politiska program går huvudsakligen ut på att det ska hållas nya demokratiska val, och det är i grunden vad demonstranterna också kräver. Det finns ingen gemensamt politisk program bakom protesterna. Det handlar huvudsakligen om ett allmänt folkligt missnöje med att Aleksander Lukasjenko styrt landet som en diktator i 26 år.
En gång i tiden var Aleksander Lukasjenko dock väldigt populär. Han segrade i valet 1994 med ett sovjetnostalgiskt program bara ett par år efter Sovjetunionens fall, då folk redan hade fått nog av kapitalismens återinförande genom ekonomisk chockterapi och nedmontering av den sociala välfärden. Genom Lukasjenkos ingripande återupprättades välfärdsstaten och stora delar av industrin åternationaliserades, vilket innebär att Vitryssland blev den kanske mest välmående före detta sovjetrepubliken med låg arbetslöshet, satsningar på sjukvård och utbildning, samt inte minst en egen produktion av allt från mat till maskiner. På senare tid har dock ekonomin försämrats något, arbetslösheten ökat och regimen har känt sig tvungen att genomföra vissa marknadsliberala reformer.
Sedan protesterna började har Ryssland backat upp regimen i Vitryssland, men relationen mellan Putin och Lukasjenko är komplicerad och de är långt ifrån vänner på riktigt. Utåt håller de ihop som allierade mot EU, USA och Nato, men Lukasjenko har fört en mycket självständig politik som ogillas av Putin. Periodvis har Lukasjenko också haft mycket goda relationer med väst. Den nuvarande krisen har gett Putin en chans att öka sitt inflytande i Vitryssland och sätta press på Aleksander Lukasjenko att underordna sig honom. EU, USA och Nato ser så klart också sin chans att öka sitt inflytande i Vitryssland genom att stödja protesterna.
Per Leander
