Håkan Blomqvist har skrivit en kort biografi, eller snarare en introduktion, om den ryske revolutionären Leo Trotskijs liv och verk. Per-Olof Mattsson har läst den.
Baksidestexten hävdar att Trotskij satt djupa avtryck i nittonhundratalets historia men ändå förblivit okänd. Det kan diskuteras. Det har skrivits många, många böcker både om Trotskijs liv och hans politiska teorier. I boken nämns ett par av dem: Lars Svedgårds biografi från 1966 och Isaac Deutschers berömda biografi i tre delar (på svenska 1971–1972).
På de stora europeiska språken har det dock skrivits åtskilliga biografier om Trotskij och hans liv. För att ge en idé om omfattningen kan mina egna bokhyllor fungera som exempel. Där kan man hitta inte mindre än 11 biografier, varav en i fyra delar, på svenska, danska, engelska och tyska. Där finns också tre introduktioner av samma omfattning som Håkan Blomqvists.
Det finns också böcker om specifika perioder: den unge Trotskij, tiden i New York innan hemresan till Ryssland 1917, rollen som judisk revolutionär, tiden i Mexiko, exilen i Norge på 1930-talet samt mordet i september 1940. Trotskij figurerar även i en del skönlitteratur, bland annat i fyra romaner i mina hyllor. Det finns också minst två romaner om Trotskijs mördare Ramón Mercader, och den tyskspråkige dramatikern Peter Weiss, verksam i Sverige, skrev 1970 pjäsen Trotskij i exil (som stoppades på svenska scener av stalinistiska krafter bland skådespelarna). Det finns också flera filmer om Trotskij, förutom den usla ryska teveserien härom året.
I jämförelse med den delen av litteraturen om Trotskij som jag känner till, och det är långt ifrån allt, står sig Håkan Blomqvists introduktion bra i konkurrensen. Hans skildring går väl ihop med en ”traditionell” och ganska ortodox syn på Trotskijs verksamhet som revolutionär. Den har också en personlig ingång där författaren berättar om hur han kom i kontakt med Trotskijs idéer. Han nämner Marcel Cohen som länken till det som skulle bli det huvudsakliga innehållet i hans eget liv. Jag minns också Marcel och glömmer inte när jag 1969 köpte första numret av tidskriften Fjärde internationalen av honom på T-centralen. Det var något helt annat än den stalinistiska och maoistiska litteratur jag hade vant mig vid.
Syftet med boken är att väcka intresse för Trotskijs kamp först mot tsarväldet, sedan den internationella kapitalismen och slutligen mot stalinismen. Det syftet uppfyller den väl och den som vill läsa mer hänvisas till förlagets hemsida där det finns en fyllig litteraturlista. Det finns även tips om filmavsnitt på Youtube med Trotskij. Allt försett både med QR-koder och vanliga länkar.
Det finns bara två saker att klaga på. Det gäller geografin. När Trotskij försökte ta sig hem till Ryssland från New York blev han kvarhållen och internerad av brittiska myndigheter i Halifax i Kanada. Kanada var då fortfarande i hög grad en brittisk koloni som först 1926 fick rätt att bedriva egen utrikespolitik. I boken anges felaktigt att han internerades i England (s. 34).
Boken har ett rikt bildmaterial som förhöjer läsningen, men i en bildtext har det blivit fel. Bilden är en gruppbild med Natalia, Trotskijs hustru, Trotskij själv och sonen Leon Sedov och påstås vara från förvisningen 1928 till Sibirien. Men det var till Centralasien, närmare bestämt Alma Ata, som familjen förvisades 1928. Staden ligger i dag i Kazakstan och har återfått det gamla namnet Almaty.
Det finns flera episoder i Trotskijs liv som skulle tåla en djupare diskussion, vilket den här introduktionen givetvis inte har utrymme för. Jag tänker framför allt på den organisation som byggdes upp för att bekämpa kontrarevolutionen – den så kallade tjekan – samt perioden efter inbördeskrigets slut och fram till dess att Trotskij ställer sig i spetsen för kampen mot stalinismen och byråkratin.
Om man läser Victor Serges memoarer, han var en av Trotskijs kamrater i i den sovjetiska vänsteroppositionen under 1920-talet, får man intrycket – och jag tror inte att det är fel – att just bildandet av tjekan var ett misstag i den form den antog. Serge försökte vid många tillfällen hejda tjekans framfart och han menar att det bara var Lenins ingripande som kunde hejda dess skjutglada medlemmar. Regeringen och partiet verkar ha saknat kontroll över tjekan.
Trotskijs aktiviteter åren 1923 till 1925 är också intressant som exempel på hur djupgående byråkratiseringen av sovjetstaten hade blivit. Lenin noterade i det som kallas hans testamente att Trotskij, förutom en del beröm, även ”lägger alltför stor vikt vid den rent administrativa sidan av saken”. Hans ovilja eller oförmåga att ta upp kampen mot byråkratin tillsammans med Lenin under dennes sista tid är välkänd. Han drabbades dessutom av sjukdom och drog sig undan striden och han var, det måste konstateras, själv på väg att bli en del av byråkratin. Det är först efter tvekan som han satsar hela sin förmåga och begåvning, för att inte tala om sitt mod, för att bekämpa byråkratin, men då med en kraft och intensitet som fortfarande väcker beundran och intresse.
Det har blivit en mycket användbar och inspirerande introduktion. Det är bara att hoppas att priset på nästan 200 kronor inte avskräcker.
Per-Olof Mattsson
BOKEN
Trotskij
Revolutionären mot Stalin
av Håkan Blomqvist
Vaktel förlag 2020