De etablerade ekonomiska intressena vill ha det precis som det var förut när pandemin har klingat av. Absolut inga nya idéer och de gamla räcker inte! De slutsatserna drar Larsolov Olsson efter att ha av tagit del av näringslivets förslag till klimatanpassning av transporterna. Själv menar han att vi istället måste sluta med alla onödiga transporter och göra de nödvändiga mer effektiva.
OPINION
Både Näringsliv och Samhälle och Stockholms Handelskammare – två institutioner som stenhårt försvarar snäva kapitalintressen – kommer med hjälp av transportforskarna Lars Hultkrantz (Omstartskommissionen, 17 augusti) och Maria Börjesson (SNS, 26 augusti) med anvisningar om anpassning av transportsektorn.
Främsta syftet verkar vara att att avväpna nya tankar och idéer. Alltså är det enda som duger vägtransporter – och då ska det vara mer av den varan. Här finns ingen vision om och inga förslag till åtgärder för omfördelning till miljömässigt hållbarare transportslag.
Till nöds gäller det för dessa experter att precis, nätt och jämnt, räkna hem det enda konkreta klimatmål för transporterna som riksdagen beslutat (minus 70 procent utsläpp till 2030). Det ska klaras med minsta möjliga, och naturligtvis billigast möjliga, insatser.
Med för snåla insatser blir risken uppenbar att man målar in sig i ett hörn och den verkliga utmaningen – att klara transporternas bidrag till nettonollmålet 2050 – blir än svårare
Det har tidigare länge hävdats att miljöanpassningen kräver överflyttning från vägtransporter till mer miljövänliga transportslag. Dessutom har det sagts att de bättre alternativen bör finns framme för att övertyga resenärer och transportörer att ändra sina vanor. Nu tävlar de två rapportförfattarna att prata ner dessa två gamla hållpunkter.
Järnvägssatsningar görs ner. Det framhålls att det är enormt dyrt att bygga järnväg och att det frestar på klimatet att bygga dem. Man argumenterar mot höghastighetsbanor för 320 km i timmen, när det i verkligheten mest pratas om billigare banor för 250 km/tim.
Man säger att det inte är någon idé att starta mindre miljöstörande transportalternativ eftersom folk inte kommer att välja dessa i alla fall. Detta har motbevisats gång på gång tidigare, exempelvis med Tvärbanan i Stockholm.
De förslag som behandlas i de två rapporterna klarar inte av de klimat- och miljökrav som transporterna står inför. Forskningen och inblandade branscher borde arbeta fram lösningar som minskar transportbehoven.
Vad bör då göras? I det korta perspektivet gäller att höja kostnaderna för vägtransporter. Kilometerskatt för godstransport på väg har utretts i detalj flera gånger. De nu lågt beskattade elbilarna behöver omfattas. Hänsyn måste också tas till den omfattande resursanvändningen för alla fordon, batterier, motorer, vägbyggen och markåtgång.
Det är tveksamt om kilometerskatt, biobränsle och el räcker. Dessutom tar det ändå medellång tid att få fram. Snabbast att införa är förstås hastighetsbegränsningar och höjd fossilbränsleskatt.
På längre sikt bör transporterna bli färre och mycket effektivare. För det behövs utbyggnad av sjöfart och järnväg. Infrastruktur tar lång tid att bygga, varför man måste starta nu. En ökande massbilism är helt ohållbar. Med fortsatt bilåkande klaras aldrig miljön.
Nu under pandemin har många slutat flyga och ett så småningom åter ökat resebehov måste tillgodoses med miljövänligare transportlösningar. Snabbt utvecklade tågförbindelser, inte minst till kontinenten, är en viktig del i detta. Här måste snabba dagförbindelser utvecklas. I väntan på en tågtunnel mellan Rødby och Puttgarten behöver andra alternativ tas fram.
Larsolov Olsson
