För några dagar sedan läste jag en artikel om att astronomer identifierat vad som tycks vara en galax liknande Vintergatan på 12 miljarder ljusårs avstånd – i sammanhanget kan nämnas att ett ljusår uppskattas till 9,46 biljoner kilometer. Som det mesta som handlar om rymden får det tanken att svindla, bara en sådan sak som att enbart vår egna galax – Vintergatan – beräknas bestå av minst 100 miljarder stjärnor och sannolikt minst lika många planeter. Det är också uppenbart att det, förutom på jorden, även kan finnas liv på många andra platser i Vintergatan, så talet om utomjordingar behöver inte vara någon verklighetsfrånvänd science-fiction. Det jag själv upplever som det allra mest ofattbara är dock människans förmåga att konstruera teleskop med vars hjälp vi kan blicka miljarder ljusår bort.
Men lika skrämmande är att människan inte lyckats lösa de grundläggande problemen på vår egna planet. Som ta klimatförändringarna; sedan det första toppmötet i Rio 1992 har de årliga utsläppen av växthusgaser inte minskat utan i själva verket ökat med hela 60 procent och aldrig i modern tid har koldioxidhalterna i atmosfären varit tillnärmelsevis lika höga som idag. Dagens makthavare är inte heller i närheten av att fatta det nödvändiga och avgörande beslutet; att alla fossila energikällor fullständigt måste avvecklas inom loppet av ungefär tio år. Kort sagt är det nödvändigt att den överväldigande delen av de kvarvarande fyndigheterna av olja, kol och naturgas förblir i jorden.
Eller ta frågan om världssvälten. En av nio människor på vår jord – drygt 800 miljoner – tvingas att gå till sängs hungrig, i en värld där det utifrån en annan fördelning skulle finnas mat till alla och där så mycket som en tredjedel av alla livsmedel bara kasseras. Det allra mest alarmerande i sammanhanget är att antalet svältande, efter att tidigare haft en sjunkande tendens, under senare år vänt uppåt. Förklaringen till det tros ligga i klimatförändringarna – med mer av såväl torka som häftiga översvämningar – samt ett ökat antal väpnade konflikter, som de i Syrien, Jemen och Sydsudan. I svallvågorna av allt detta kan också snart antalet flyktingar i vår värld räknas till 80 miljoner, en fördubbling bara sedan 2010.
Eller ta frågan om kärnvapnen vår tids domedagsmonster. Efter att atombomberna 1945 fällts över Hiroshima och Nagasaki kunde mänsklighetens grundläggande känsla sammanfattas med orden – aldrig mer! Och visst har efter Japan 1945 inte detta vapen återigen tagits i bruk, men enligt SIPRI uppgick 2019 antalet kärnvapen till 14 000, med en sammantagen prestanda till att utplåna jorden många gånger om – samtidigt som de militära utgifterna överskred 1 900 miljarder dollar. Allra mest skrämmande är att stormakterna årligen lägger enorma summor på att modernisera sin kärnvapen, och där såväl USA som Ryssland är i färd med att ta fram små – så kallat taktiska – kärnvapen att kunna tas i bruk i regelrätt strid.
Sammantaget är det inte bristen på kunskap eller teknisk fingerfärdighet som är den avgörande stötestenen som människan har att brottas med. Nej, ytterst handlar det om de fatala konsekvenser som vårt nuvarande produktionssätt – kapitalismen – får inom en rad områden, och då inte minst i frågan om klimatförändringar, ojämlik fördelning och mördande kapprustning. Ytterst är problemet att detta produktionssätt – med kapitalackumulation och konkurrens som grundläggande drivkrafter – hela tiden kräver ekonomisk tillväxt för att vi inte ska ramla ner i svåra ekonomiska kriser. Inte för inte sa den gamle Electroluxmogulen, Hans Werthén vid ett tillfälle att ”nolltillväxt inom kapitalismen är lika orealistiskt som nudistläger på Nordpolen”. Det vi har att ta strid mot är något av en dopad maratonlöpare som hela tiden springer
fortare och fortare. I sin väg våldför sig systemet på vår planets mest grundläggande resurser.
När vi idag kan skriva år 2020 är det drygt 200 år sedan den industriella revolutionen tog sin början i England och vi har att göra med en kapitalism som erövrat i stort sett hela jordklotet – det är hög tid för förändring!
Anders Karlsson