Ledaren # 34 2020
▶ Borgerlig världsbild tagit över helt
▶ Migrationsministern låter som moderat
▶ Nationalismen ursäktar högerpolitik
Om Ulf Adelsohn blivit ihågkommen för någonting under sin tid som moderatledare på åttiotalet så är det citatet ”en n*ger är en n*ger och en svensk är en svensk” apropå frågan om svensk bojkott mot den sydafrikanska apartheidregimen. Det var ett språkbruk som även för sin tid var slående sunkigt, men mer än orden är det faktiskt betydelseinnehållet som är så slående. För citatet avslöjar den Adelsohnska begreppsvärlden och i förlängningen hela den borgerliga synen på samhället: Vad har den svarta befolkningen i Sydafrika med ”oss” att göra? Varför skall ”vi” på minsta sätt bry oss och blanda oss i ”deras” affärer? Sådan blir världen om man opererar bort solidariteten. Då finns längre ingenting som förbinder människor till varandra. Då blir förtrycket du lever under inte min angelägenhet, för du är ju du och jag är ju jag.
Idag, trettiofem år och åtskilliga moderata historieomskrivningskampanjer senare, skulle inte ens en sverigedemokratisk toppolitiker uttrycka sig som Ulf Adelsohn, åtminstone inte med media i närheten. Men den borgerliga världsbilden, den har tagit över hela den politiska mittfåran. När Sveriges socialdemokratiska migrationsminister Morgan Johanssons skriver ett Facebookinlägg om migrationspolitik den 12 augusti 2020 är det inte mycket mer än språkdräkten som skiljer den från åttiotalsmoderaternas. I Morgan Johanssons berättelse om hur världen såg ut för fem år sedan sa aldrig Löfven ”mitt Europa bygger inga murar”, istället var det så att regeringen ärvde Moderaternas flyktingpolitik – en flyktingpolitik som var så generös att det därigenom uppstod en flyktingkris. Vi kan bortse från vad det säger om en politisk samtid när ledande socialdemokrater på det här viset ägnar sig åt öppen historierevisionism och reducerar den enorma vågen av solidaritet 2015 till en politisk svartepetter i en pajkastningslek mot Moderaterna som sker helt på sverigedemokratisk planhalva. Vi fokuserar istället på idéinnehållet. För vad är det Morgan Johansson säger? Han säger att flyktingar bara angår ”oss” när de befinner sig inom Sveriges gränser. Krig, fattigdom, svält och förföljelse, det har ingenting med ”oss” att göra, inte ens när svenska exportintressen är direkt inblandade. Ty en syrier, en hazar, en jemenit, är icke svensk och således inga ”vi” skall bry oss om. Istället kopplas asylrätt till förmågan att skaffa en stadig inkomst – för skyddsbehov har bara den som betalar skatt. Till kunskaper i svenska språket – för skyddsbehov har bara den med språköra. Och Morgan Johanssons inlägg är ingen groda. Så här har det låtit i flera års tid.
Det går förstås att argumentera för vikten av en hårt reglerad invandring för att skydda löner och villkor på den svenska arbetsmarknaden och så görs också från många håll, inte minst socialdemokratiska. Men så enkelt matematisk är inte världen och det är förstås ingen slump att de sossar som positionerat sig allra tydligast i hårda-tag-ringhörnan är desamma som står längst till höger när det kommer till fördelningspolitik och fackliga rättigheter. Idag används istället tuffa-tagretoriken för att ta fokus från det faktum att vårt eget klassamhälle börjar få mer gemensamma drag med 1800-talet än med åttiotalet. Man skyller på EU, på regeringen Reinfeldt, på journalister med bostadsrätt i Stockholm, på vad som helst som tar fokus från det faktum att Sverige systematiskt och medvetet för en politik som syftar till ökad klyftor och ökat marknadsvälde. Det är inte syrier som sänker lönerna, det är näringslivet – och det är ingenting annat än ren ynkedom att delar av vänstern aktivt bidrar till att stärka vanföreställningarna.
