Putin håller ett TV-tal där han uppmanar befolkningen att rösta ja till den nya grundlagen.
När denna artikel skrivs på onsdagen är rösterna från den folkomröstning som ska godkänna den nya ryska konstitutionen inte färdigräknade, men enligt opinionsundersökningar ska 76 procent rösta ja till att Vladimir Putin i praktiken kan fortsätta vara president på livstid. Det viktigaste för regimen är att det blir ett högt valdeltagande så att valet framstår som legitimt och att Putin har ett stort folkligt stöd. Själva resultatet kan man alltid trixa och fixa med, vilket vi har sett förut i det post-sovjetiska Ryssland, inte bara under Putin utan redan på Boris Jeltsins tid, som vid statskuppen 1993 och fuskvalet 1996, då kommunisterna egentligen vann.
Vladimir Putin är på alla sätt Jeltsins politiska arvtagare. Redan 1999 när Jeltsins två mandatperioder gick mot sitt slut började den ryska eliten planera att göra Jeltsin till president på livstid. Oligarkerna och de nyliberala politiker som tagit makten efter Sovjets fall och roffat åt sig landets rikedomar, var livrädda för vad som skulle hända om Jeltsin försvann, och att de skulle ställas till svars av folket i fria demokratiska val. De ryska liberalerna lyfte till och med fram Chiles diktator Augusto Pinochet som en förebild för vad Ryssland behövde.
Jeltsin var dock för gammal och sjuk för att fortsätta. Tillsammans med sina närmsta rådgivare – den så kallade ”familjen” – valde Jeltsin istället den tidigare säkerhetspolisen-chefen Vladimir Putin som sin efterträdare år 2000. Putin har tjänat sin föregångare väl genom att skydda dennes familj, fortsätta med samma nyliberala politik, och göra oligarkerna ännu rikare. Putin hade till en början även ett stort folkligt stöd, då arbetslösheten minskade efter 1990-talets kaos och ekonomin stabiliserades genom stigande oljepriser.
Men Putin ärvde också samma problem som Jeltsin, nämligen att han enligt grundlagen inte fick sitta mer än två mandatperioder på presidentposten. Det är i sig en konstig regel som ryssarna kopierat rakt av från USA. Men till skillnad från den amerikanska grundlagen hittade Putin ett kryphål i den ryska versionen där det stod att man inte fick sitta två mandatperioder i följd. Efter att ha suttit sina två första mandatperioder 2000-2008 tog Putin helt enkelt en paus, lät sin underhuggare Dmitrij Medvedev ta över som marionettpresident en period, och kunde därefter komma tillbaka som president igen 2012. Medvedev hade då dessutom förlängt mandatperioderna från fyra till sex år, så att Putin skulle kunna sitta kvar till 2024.
Men tiden går fort när man har roligt, och nu står Putin alltså snart inför samma problem igen, då han formellt inte får ställa upp som president igen efter 2024. Det är därför den ryska grundlagen nu skrivs om och Putins tidigare mandatperioder ”nollställs”, så att han kan börja om från början igen vid valet 2024 och sitta två nya mandatperioder till 2036. Det låter som en lång tid, men är återigen ett tecken på att regimen målar in sig i ett hörn genom att bara skjuta problemet med vem som ska ta över efter Putin framför sig.
För det handlar inte bara om att Putin själv är maktfullkomlig och vägrar släppa taget. Precis som i fallet med Jeltsin är den ryska härskande klassen livrädd för vem som ska komma efter och vad som ska hända om Putin försvinner. De är rädda för vad folket skulle kunna rösta fram om det hölls riktiga val, men också rädda för varandra och den maktkamp som skulle kunna bryta ut inom eliten. Putin står för politisk och ekonomisk stabilitet, och håller tillsvidare ihop oligarkerna.
Samtidigt är Putin numera inte alls så populär bland vanligt folk som han en gång var, då landets ekonomi är körd i botten. Det är därför det är bråttom att driva igenom grundlagsändringen och stärka regimens makt innan det är för sent. Folkomröstning skulle egentligen ha hållits den 22 april, men stoppades när corona-pandemin bröt ut. Nu hävdar myndigheterna att virusfaran är över så att den försenade folkomröstningen kunde hållas, trots att Ryssland är det tredje värst drabbade landet i världen av corona-krisen.
Men även om Putin nu utropar sig som segrare, kommer han i de flesta ryssars ögon att framstå som en bedragare. Majoriteten förstår så klart att det hela är ett spel och blir allt mer trötta på maktmissbruket och korruptionen. Vi har redan sett hur hundratusentals människor tog till gatorna i Moskva 2012 för att demonstrera förra gången Putin fuskade sig tillbaka till makten, i en proteströrelse som krossades genom selektiv repression mot framför allt de ledande vänsteraktivisterna. En sån rörelse kan snabbt blossa upp i Ryssland igen, och det är vänstern som utgör det största hotet mot Putins rövarkapitalistiska regim.
Per Leander
