Tsarerna Romanov som styrde över det jättelika Ryssland i 300 år är en av de längsta dynastierna i historien. De lyckades hålla sig kvar makten i 20 generationer tills revolutionen 1917 gjorde slut på tsarismen. Det berättar Sture Källberg i denna essä.
I folkskolan lärde jag mig att Sverige i stort sett skapats på 1500-talet av Gustav Vasa. För att säkra nationsbygget gjorde Gustav kungariket ärftligt så att äldste sonen Erik tog över efter honom. Hos vår stora granne Ryssland härskade tsarer/kejsare. Den förste som kröntes till tsar var Ivan IV 1547. Han fyllde 17 det året och var gift med Anastasia Romanovna från en känd bojarsläkt. Han fick senare tillnamnet groznyj (den grymme), på svenska blev det Ivan den förskräcklige! Första tsaren av släkten Romanov var den 16-årige Mikael I 1613. Tsarerna Romanov höll sig igenom otaliga strider kvar vid makten ända till 1917, då Lenin tog över. Ingen annan europeisk ätt har lyckats sitta kvar högst upp lika länge.
Den brittiske författaren och historikern Simon Sebag Montefiore har skrivit en enastående bok om de 20 tsarerna Romanov, en volym på 960 sidor: Romanov 1613-1918 (Norstedt 2018). Hans O Sjöström har gjort en imponerande översättning av detta rika verk. Författaren kallar tsarerna Romanov för stora imperiebyggare. Ryssland var stort redan på 1500-talet, men under tsarerna Romanovs 300 år växte det ryska imperiet med i genomsnitt 50 000 kvadratkilometer om året, sammanlagt 15 miljoner kvadratkilometer! Till ytan världens största sammanhängande imperium sedan Djingis Khan och mongolväldet på 1200-talet. Montefiore konstaterar att ”Det var svårt att vara tsar. Ryssland är inget enkelt land att styra… Priset för att misslyckas var döden… Sex av de sista tolv tsarerna mördades”.
Tsarerna härskade över en befolkning vars överväldigande majoritet levde på landsbygden. Jordägarnas förtryck orsakade många uppror. Det allvarligaste leddes av Stenka Razin som slutligen greps. Den 16 juni 1671 firade tsar Alexander I segern. Stenka Razin stod bunden på en plattform på Röda torget i Moskva. Folkmassan såg hur han piskades blodig, hur hans armar och ben rycktes ur led och trycktes på plats igen, hur han torterades med glödgat järn. Slutligen slets hans lemmar loss helt och hållet från kroppen, varefter huvudet höggs av. Montefiore påpekar att flera av tortyrmetoderna hämtats från Västeuropa. Efteråt förföljdes härskarna i århundraden av de folkliga visorna och legenderna om Stenka Razin.
Störst bland Romanovs tsarer var Peter I ”den store”. Han var även stor till växten, en koloss på drygt två meter. Därtill utomordentligt intelligent, slug och hänsynslös. Den store Peter drev igenom olika reformer för att få en effektivare stat. Ämbetsmännen spjärnade emot. Tsaren hotade dem så de nästan förlamades av skräck och anklagade dem samtidigt för feghet och beslutsångest. Han älskade sanslöst supande som ofta pågick hela nätter. När gästerna låg på golvet och snarkade gick han ibland direkt till arbetet. Han hade tydligen ofattbar energi och uthållighet.
Peters militära kod innebar dödsstraff för 122 olika förseelser. Karl XII, ”Järnskallen”, var hans svåraste fiende. Efter slaget vid Poltava 1709 var Sverige ingen stormakt längre. Ryssland däremot blev för första gången accepterat på allvar av alla stora kungliga och kejserliga hov i Europa. Härskarnas döttrar var en viktig handelsvara. Allianser bekräftades med furstliga bröllop. Vid sidan av äktenskapet hade härskarnas och hovens män och kvinnor normalt älskare respektive älskarinnor, ofta flera åt gången.
Peter den store grundlade Rysslands nya huvudstad Sankt Petersburg 1703. Efter segern vid Poltava byggdes staden delvis av svenska krigsfångar. I folkmun heter stan kort och gott Piter. Den säkrade rysk utfart till Östersjön, något svenska kungar hindrat genom tidigare erövringskrig. Efter Peters död 1725 låg han balsamerad på lit de parade i åtta år före begravningen. Lenin som dog 1924 har snart varit utställt lik i ett sekel.
1744 kom 14-åriga Sophie, tysk furstedotter, med sin mor till Petersburg. Hon skulle förlovas med den ett år äldre men mycket barnsligare Peter. När hon konverterat till den ortodoxa läran gavs hon namnet Katarina. Ryska lärde hon sig snabbt. När hon fyllt 16 blev hon gift med Peter. Hon var honom totalt överlägsen intellektuellt och i de flesta andra avseenden. Snart avskydde han henne så intensivt att han vägrade använda hennes namn, han sa bara hon. 1761 kröntes han till tsar Peter III. Han beundrade preussisk militär kadaverdisciplin och blev snabbt impopulär. Gunstlingar styrde den supande tsaren och Ryssland. Ätten Romanov var på fallrepet.
Katarina konspirerade med en grupp unga officerare, en av dem hennes älskare. På ett torg i Petersburg en midnatt sommaren 1762 svor 12 000 gardister henne trohet. Peter III greps och tvingades abdikera. Han dog lite senare i ett fylleslagsmål. Officiell dödsorsak ”hemorrojdkolik”, en absurd förklaring som genast blev ett nytt ord för politiskt mord. Den 33-åriga Katarina II spåddes ett snabbt slut som härskarinna. I stället blev hon efterhand Katarina den stora! Under de 15 år hon var gift med den obegåvade Peter hade hon studerat och skaffat sig omfattande kunskaper. ”Hon reformerade allt, från hälsovård till musik.”
Katarina II var bra på att välja dugliga medarbetare. Potiomkin/Potemkin blev hennes favorit och älskare. Han var tio år yngre än hon. Deras kärlek varade livet ut, vilket inte hindrade någon av dem att också ha många andra. Potiomkin var en av de skickligaste organisatörer landet haft. På kort tid lyckades han få skeppsvarv anlagda på den erövrade Krimhalvön och krigsfartyg byggda, som besegrade Turkiets flotta och drev bort den från Svarta havet. Samtidigt stärktes Rysslands makt över Ukraina. När Katarina den stora gjorde inspektionsresor i sitt väldiga rike, med ministrar, hovets representanter, generaler, vaktmanskap och tjänstefolk, krävdes det 800 nya hästar vid varje skjutshåll!
1861 avskaffades livegenskapen i Ryssland. Den unge tsar Alexander II drev igenom beslutet. Jordägarna, oftast adelsmän, var givetvis motståndare till reformen. 22 miljoner bönder och deras familjer kunde inte längre köpas och säljas. Eller piskas. I USA var det inbördeskrig. Alexander II skickade delar av ryska östersjöflottan till New York och av stillahavsflottan till San Francisco i sju månader som stöd åt Nordstaterna. 1863 undertecknade president Lincoln proklamationen om befrielse av sex miljoner svarta slavar.
Nikolaj II blev rysk regent 1894 och kröntes halvtannat år senare till tsar. Varje morgon gick han till sitt kontor. Han hade ingen sekreterare och skröt att hans papper låg i så pedantisk ordning att han kunde hitta dem även i mörker. ”Inför min Skapare måste jag bära bördan av ett oerhört ansvar” sa han till sin mor. Han tvivlade aldrig på att han var utvald av gud att härska. Det gick inte så bra. Nederlaget i rysk-japanska kriget 1905 ledde till uppror och en aborterad revolution senare samma år. Tsarregimen tvingades till politiska eftergifter för att inte blåsa bort. Den fick acceptera ett parlament, riksduman.
Tsaren och adeln var inte längre ensamma makthavare.
Det stora kriget som senare döptes om till Första världskriget bröt ut i augusti 1914 sedan spannmålsskördarna bärgats. Krigsutbrottet hälsades entusiastiskt i alla krigförande länder, ett ”reningsbad” som snabbt skulle vara överstökat!
1 september ändrades den ryska huvudstaden St Petersburgs tyskklingande namn till Petrograd. Minst 10 miljoner ryssar hade kallats in under fosterlandets fanor. Tsaren och de flesta trodde med guds hjälp på snabb seger. Till jul skulle segern vara vunnen. Men kriget fortsatte år efter år. Patriotismen skrumpnade. I större ryska städer protesterade civila ilsket mot bristen på mat och bränsle.
Värre tider stundade för tsaren. Februarirevolutionen 1917 och Petrograds nyvalda sovjet bröt sönder maktapparaten och tvingade honom att abdikera. Lite senare reste han och hans tyska gemål med son och fyra döttrar och tjänstefolk till Krim. Massprotesterna mot kriget fortsatte under sommaren. Alla partier utom bolsjevikerna röstade för fortsatt krig ”till den slutliga segern”!
I oktober kom nästa revolution då Lenin och bolsjevikernas majoritet i sovjeterna tog makten. Första veckan i december ingicks vapenvila vid den rysk-tyska fronten. Under inbördeskriget 1918 fördes den avsatte tsaren, hans familj och 38 personer i deras följe österut och kom slutligen till Jekaterinburg. Natten till den 17 juli fördes hela tsarfamiljen och några till ner i en källare och sköts ihjäl.
Sture Källberg
