Yvonne Hirdman Foto: Thron Ullberg
Författaren och kvinnohistorikern Yvonne Hirdman är den svenska kvinnoforskningens grand old lady. Det var Hirdman som introducerade genusbegreppet i vårt land. År 1988 utsågs hon också till professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet. I sin senaste bok, Behandlingen. 205 dagar i kräftrike, är det hennes personliga kamp mot cancer som står i förgrunden.
En gång i tiden var sjukdomsbegreppet kräfta mer eller mindre synonymt med en dödsdom. Idag, när vi istället säger cancer, är verkligheten till viss del en annan. Det finns såklart tillstånd, som exempelvis när bukspottkörteln angrips med en ytterligt mörk prognos,, men vi ska ha i minne att det stora flertalet som idag drabbas av cancer blir – efter en tid av behandling och kontroller – friskförklarade
Boken tar sin början hösten 2017 när Hirdman upptäcker att hennes vänstra bröstvårta ser så underlig ut. Hon går till läkare och man upptäcker en tumör i bröstet. Hirdman blir tämligen omgående opererad och i boken får vi följa henne från cellgiftsbehandlingens start i januari 2018 tills det sista strålningstillfället i augusti samma år när hon, utifrån att cancern inte spritt sig, med viss optimism kan se framtiden an.
Hirdman låter oss att i dagboksform följa henne i kampen mot cancern. Som vanligt, trots det allvarliga ämnet, är det en fröjd att läsa henne för hon har verkligen språket i sin hand. Med stor formuleringskonst lotsar hon oss igenom perioden där naturligtvis det kroppsliga tillståndet är i fokus, och där hon tillåter sig att ge utlopp för såväl aggression som frustration: ”Men det känns inte som att det är min kropp. Den har nu överförts till Karolinskas cancervård, den är helt och hållet deras, med picc-arm och lymfarm och tarmhelvete och faderullan. Ta den. Gör vad ni vill med den. Den är inte min längre. Den är ett stycke kött som råkat hamna i mig på något vis. Jag känns inte vid denna gamla tantkropp med sitt avhuggna vänsterbröst, sina allt tunnare långa ben, huden som börjar hänga gumslappt – ta den”.
Men det vanliga livet försvinner självklart inte bara för att Hirdman drabbats av cancer. Dag för dag får vi följa henne i vardagen med sin kära livskamrat Claes vid sin sida. Inte minst tar reflektioner av böcker hon läser en stor plats. Hon följer dessutom nära med i nyhetsflödet och det är inga ointressanta observationer hon har att förmedla. Sömnlösa nattliga timmar spelar hennes livs historia upp då hon hemsöks av minnen av såväl föräldrar som farföräldrar.
Den lilla kritik jag har mot boken handlar om att Hirdman ibland låter sina associationer löpa väl snabbt så att det som läsare är något svårt att hänga med i svängarna – lite av baksidan av hennes virtuosa ordrikedom och temporika språkflöde.
När jag väl nått fram till sista sidans punkt kan jag inte låta bli att dra mig till minnes den skrämmande rapport som kom från Cancerfonden 2018. Den är skrämmande i så motto att den tydliggör hur närvarande det rådande ojämlika klassamhället är även när det gäller denna värsta form av sjukdom. Rapportens kontenta är att 2 900 människoliv om året skulle kunna räddas om lågutbildade fick en lika bra vård när de insjuknar som högutbildade får. Jag tänker också på att runt 650 000 svenskar idag har en privat sjukvårdsförsäkring, vilket möjliggör för dem att gå före oss andra medborgare i kön – det är en skam!
Anders Karlsson
BOKEN
Behandlingen – 205 dagar i kräftrike
av Yvonne Hirdman
Ordfront, 2019