BOKEN: Naftasyndikat av Fredrik Malm, Carlsson förlag 2020.
Fredrik Malm foto: Riksdagen
Den liberale riksdagsmannen Fredrik Malm har kommunister i släkten. Närmare bestämt sin morfars far Einar Kruse och morfar Kjell Kruse. Nu har han skrivit en bok om dem med titeln Naftasyndikat, som syftar på det sovjetiska oljebolaget som etablerade sig i Sverige under slutet av 1920-talet. Ett företag som Einar Kruse var chef för.
Einar Kruse har varit nästan helt okänd för allmänheten, inklusive Fredrik Malm själv, som just därför började gräva i sin morfars fars historia. Utifrån bland annat säkerhetspolisens personakt har han lyckats få fram rejält med information om en person som styrt och ställt i det svenska kommunistpartiet bakom kulisserna.
Norrlänningen Einar Kruse var med i den kommunistiska rörelsen ända sedan brytningen med Socialdemokraterna 1917. Han tackade tidigt nej till en möjlig riksdagsplats och föredrog att verka för kommunismens sak som anonym politruk hellre än politisk aktivist. Han förblev Moskva trogen i alla partisplittringar, inklusive 1929 då SKP blev stalinistiskt på allvar. Det var ungefär samtidigt som han fick i uppdrag att etablera Naftasyndikats bensinmackar i Sverige. Målet var att få in västerländsk valuta till Sovjetunionen genom att sälja rysk olja, men verksamheten kunde också fungera som spioncentral med sina flera hundra bensinmackar utspridda över hela landet.
Senare fick Einar Kruse en möjligen ännu viktigare position som SKP:s ekonomichef. I en ovanlig artikel i Aftonbladet från 1948 pekas Einar Kruse ut som den verkliga ledaren för det svenska kommunistpartiet, betydligt viktigare än partiets officiella ansikten utåt, som Sven Linderot och Hilding Hagberg. Men det är en av ytterst få gånger som Einar Kruses namn nämns i media, annat än små födelsedagshyllnigar i de egna partitidningarna.
Einars son Kjell Kruse – Fredriks Malms morfar – är då i jämförelse en mindre betydelsefull kommunist. Till skillnad från sin far kommer Kjell Kruse dessutom att bryta med kommunismen på 1980-talet och blir till sist socialdemokrat.
Men Fredrik Malm ger inte bara dessa personliga porträtt om sina släktingar. Han visar sig ha riktigt goda kunskaper om hela den kommunistiska rörelsens historia i Sverige, som han lyckas förmedla relativt objektivt trots sin egen roll som liberal politiker. Vissa pikar åt Vänsterpartiet är begripliga och säkert rättvisa, men på det stora hela visar Malm en stor förståelse för arbetarrörelsens kamp för ett rättvisare samhälle, även om han inte har något till övers för Lenins bolsjeviker eller Stalins terrorstat. Han har grävt fram viktig ny information om oljebolaget Naftasyndikats verksamhet och en tidigare okänd men ledande kommunist i Sverige, och lyckas förmedla sina fynd i ett större historiskt kontext.
Per Leander