Ställ riksbankschefen till svars – på riktigt!

Montage. Foto: Riksbanken

Riksbankschefen Stefan Ingves besökte SVT:s Morgonstudion i förra veckan. Carolina Sundell tittade och blev besviken över att riksbankschefen inte ställdes till svars för att ha avhänt sig styrningen av svensk ekonomi. Hon menar att det är dags för ekonomijournalisterna att granska det verkliga problemet i svensk ekonomi: affärsbankernas rätt att skapa pengar i spekulationssyfte.

KOMMENTAR

Det är inte var dag en journalist får möjligheten till en frågestund med självaste riksbankschefen. Förväntningarna bör vara höga på en intervju med en makthavare på en så central nivå.
När journalisten och programledaren Carolina Neurath fick chansen, levererade hon en inte särskilt subtil kritik mot riksbankschefen. Den handlade i princip enbart om att Stefan Ingves behållit posten längre än sina föregångare och att Riksbanken inte är kapabla att leverera korrekta ränteprognoser. En liten pik fick Stefan Ingves för att svenska hushåll är bland de mest skuldsatta i världen, men detta faktum är svårt att greppa utan att det sätts in i ett sammanhang som förklarar hur skuldberget uppstått och fortsatt växa. Frågorna som Carolina Neurath ställde fungerar egentligen bara om frågeställaren i grunden är individualist och låtsas att Riksbanken inte sedan länge avhänt sig styrning och makt av penningsystemet till affärsbankerna. Detta maktövertag har skett i snabb takt sedan kreditavregleringen 1985, den så kallade Novemberrevolutionen.

Vad menas med att vara individualist i detta avseende? Jo, att snävt ha bolåneräntan i åtanke (det är missvisande av SVT:s journalist att anspela på en korrelation mellan reporäntan och bolåneräntan) och hävda att svensk ekonomi är ”stark” så länge finansmarknaden går på högvarv och gynnar spekulanter.
Inom ekonomijournalistiken är det vanligt med ett individualiserat perspektiv där ofta snäva egenintressen speglas, snarare än befolkningens bästa. En kritik av Riksbankens felaktiga gissningar om reporäntan faller platt så fort vi erkänner att räntekanalen inte längre är ett av centralbankens verktyg för att utöva styrning.

De vanligaste tankefelen kring centralbankers makt beror till stor del på okunskap om hur illa fungerande nuvarande penningsystem är. Många är ovetande om att affärsbankerna, mer specifikt storbankerna, är dagens regenter och har kommit att styra över landets totala penningmängd och skapandet av våra pengar. Låt tanken sjunka in att det inte är staten – det vill säga inte Riksbanken – som skapar våra pengar och styr över köpkraften i ekonomin, utan vinstdrivande banker. Allt är upp och ner. Staten har slutat skapa pengar och affärsbankerna tillåts numera skapa pengar ur intet och behöver inte alls som många tror täcka utlåningen i förväg. Detta erkänner numera flera av världens centralbanker och detta faktum är fastslaget i empiriska studier.
De negativa konsekvenserna av att ha ett banklett penningsystem är många. En av de mest uppenbara är att när pengar skapas i samband med affärsbankers långivning hamnar majoriteten av de nyskapade pengarna på finansmarknaden och i finansiering som inte ingår i BNP. Ett förtydligande är viktigt här, skeendet innebär en snedvridning av den ekonomiska utvecklingen och leder till att kapitalinkomster prioriteras på bekostnad av lönearbete.

Kurslitteraturen i ekonomi på landets universitet har trots kritik från forskarhåll inte hunnit i kapp, trots att det är många år sedan Bank of England släppte en rapport som visade att mer än 97 procent av pengarna i ekonomin är skapade av affärsbanker. Vilka perspektiv som återges i dagens ekonomiundervisning bestäms delvis av vilken föreläsare studenterna råkar få, och speglar sällan verkliga förhållanden. Affärsbankerna och marknadskrafternas styrning av penningmängden undgår därför inte bara journalister utan även morgondagens makthavare.
Med rätt förståelse, vore det lätt för dem dra slutsatsen att Riksbanken bara agerar bank åt affärsbankerna, att deras huvuduppgift simpelt kommit att likna en uppbackningscentral för affärsbankernas transfereringar sinsemellan. Den viktiga uppgiften att kontrollera landets totala penningmängd och styra den, och även se till att säkra den svenska kronans värde, är inte längre något en riksbankschef och hans direktion har någon direkt makt över sedan de tillsammans med våra politiker tillåtit en privatisering av penningskapandet.
Det är ytterst problematiskt att privata affärsbanker i praktiken har monopol på skapandet av pengar och att vi har bankpengar som skapats i samband med lån som betal­ningsmedel. Att dessa privata skuldbärande pengar räknas som ”riktiga” pengar beror framför allt på statens uppbackning och insättningsgaranti.
Stefan Ingves har under sin mandatperiod suttit på åskådarläktaren och i praktiken låtit affärsbankerna överta nästan hela betalningssystemet. Här går det att framföra tung kritik som Carolina Neurath helt utelämnade.

Med ett penningsystem som styrs av privata banker, har vi i kombination med minusränta, fått en ökad förmögenhets­koncentration. Vinstdrivande banker skapar våra pengar och det är under dessa osäkra förhållanden vi lever sedan flera år tillbaka.
Fastighetsbubblan som uppstått på grund av att affärsbankerna tillåtits skapa pengar i spekulationssyfte kommer förr eller senare att spricka.
Vi behöver förändringar nu, innan bubblan spricker och ekonomin krisar. Om vi vill säkra en trygg framtid för alla behöver staten ta tillbaka makten över pengarna. Statliga pengar kan aldrig gå upp i rök, vilket privata pengar tenderar att göra när ekonomin dalar, stagnation uppstår eller depressionen kommer.
Ett första steg mot en sundare ekonomi skulle kunna vara att Riksbanken ger alla medborgare e-kronekonton och utfärdar e-kronor. Men då skulle det också krävas en penningreform som tar ifrån affärsbankerna rätten att skapa pengar i samband med lån och ger staten ensamrätt på att skapa pengar.

Carolina Sundell

Dela