Christer Themptander har jobbat som konstnär och illustratör sedan slutet på 60-talet. Hans bilder är vida spridda via tidningar, böcker, affischer, utställningar och digitala kanaler. Han jobbar med analoga verktyg som sax, skalpell, lim och kopiator för att skapa sina bilder.
Jag träffar Christer Themptander i hans ateljé högst upp i en ombyggd etta i Vasastan i Stockholm.
För de av Internationalens läsare som inte känner till honom sedan tidigare kan det vara värt att nämna att det är Christers bilder som fått pryda tidningens baksida lite då och då under de senaste månaderna. Just nu är han också aktuell med utställningen Upp&nervända världen på konsthallen Väven i Umeå, som går att se fram till 10 maj.
I utställningen möter vi flera av Themptanders bilder som är producerade under 2000-talet.
I den digitala tidsåldern känns det personliga hantverksmässiga uttrycket extra viktigt. Han vill göra bilder som ”sätter krokben för vaneseendet” och som säger något om vår samtid.
– Tiderna vi lever i nu är verkligen upp och nervända, och man kan ljuga ganska fritt, men om det görs i rätt forum blir det ett slags sanning. Det är väl framför allt Donald Trump som med hjälp av Steve Bannon som genomfört den strategin. Och massmedia och sociala medier har hängt på, menar Christer Themptander.
Han har märkt att när den som har en stor stark megafon uttalar en lögn så blir den sant, oavsett vad till exempel forskningen säger. Och avslöjas lögnen och det kommer en rättelse så missas den av de flesta. Utifrån detta har Christer Themptander valt ut bilder, eller ett slags samtids-rättelser, till utställningen i Umeå. Han är noga att påpeka att det inte är någon retrospektiv utställning. I princip alla bilder är gjorda under de senaste 20 åren, och ungefär en tredjedel är bilder som han gjort under det senaste året.
Han ser sina bilder som ett slags brukskonst, det behöver inte alltid vara så jävla allvarligt:
– När jag började med konst på sextiotalet så var det vissa regler som gällde, för det första fick man inte ha humor, det fick inte va roligt. Och sedan fick man inte blanda in text heller. Och det var verkligen inte okej att kalla sig konstnär om man samtidigt jobbade som illustratör, eller jobbade med bilder eller nyhetsgrafik, det ansågs inte fint. Och illustratörerna skapade ofta inte upphovet till bilderna själva utan utgångspunkten var ofta någon annans text, till exempel en artikel.
Christer Themptander tänkte tvärt om. Visserligen fick han inte inte vilka jobb som helst, för uppdragsgivarna visste ju att Christer stod långt till vänster.
– Men jag fick just därför en del andra kul jobb. Det var jätteroligt att till exempel illustrera en text av Noam Chomsky som var en kritisk kommentar till samtiden, och då var det spännande att skapa en kollision, en krasch mellan text och bild.
Och lite den känslan är det att träda in i det organiserade kaos som är Christer Themptanders ateljé. Det är text, bilder och papper i olika färger från golv till tak. Sedan används bilderna i montage och även om det kanske skulle gå att göra dom snabbare och ”effektivare” (vad det nu är?) i Photoshop, så envisas han med att arbeta analogt. Han har flera kopiatorer i sin ateljé och kör ibland bilderna flera varv igenom dom. På det här viset blir uttrycket grövre, estetiken på något sätt smutsigare.
– Jag jobbar analogt med bilder med hjälp av skalpell, färgade papper, och kopiatorer och så vidare. På så sett har jag skapat ett slags primitiv punk-estetik som har korsat sig med gatukonst-traditionen.
Ibland är mina bilder direkt politiska och ibland bara uttryck för min svarta humor. I mina bästa stunder hoppas jag att jag kan skapa någon slags kommentarer om hur det är att leva just nu, avslutar Christer Themptander.
Marco Jamil Espvall
Tre bilder från utställningen:
”Den mänskliga hjärnan”
”Storebror ser dig”
”Att vara paranoid är att vara realist”