Greta Thunberg på World Economic Forum i Davos. Foto: WEF / Manuel Lopez
DEBATT
Det post-politiska budskap som torgförs av många, exempelvis Greta Thunberg i tisdags, är fullkomligt livsfarligt. När vi tonar ner konflikten mellan ett fåtals gränslösa exploatering av naturresurser, arbetskraft och å andra sidan alla vi andra, de sociala och ekologiska hänsynen – med andra ord just höger och vänster, kapitalism vs socialism – då omöjliggör vi varje lösning av klimatkrisen, vi öppnar därtill utrymme för nyfascismen. Det är fakta att den överväldigande delen av utsläppen skett efter 1990 – eran av nyliberalismen, avregleringar, expansion av ”frihandel” och därmed exponentiellt ökande produktion (där nästan alla bara vill prata konsument-slutledet). Det finns inget belägg för att ”både vänster och höger misslyckats”, att ingen politisk ideologi eller ekonomiskt system kan ha svar på frågan.
Klimatkrisen är otvetydigt en produkt av det kapitalistiska produktionssystemet, även om öststaternas stalinistiska ekonomier för all del också smutsade ner och förstörde. Men det finns en avgörande skillnad mellan varje form av planerad produktion för att möta vissa samhälleliga mål och en gränslös ackumulation av kapital. Vi ser det när demokratin har rullats tillbaka för att ge kapitalintressen större spelrum. Stater och regionala eller lokala maktstrukturer har i nuvarande system ett begränsat handlingsutrymme, att helt enkelt stänga av den fossila kranen, expropriera privata verksamheter som förstör osv är otänkbart inom ramen för det nuvarande.
Thunberg kan stå och vädja om att lyssna på forskningen till företagsledarna och etablerade politiker som minglar i Davos. Men det är inte av okunnighet, för att de inte tänkt på om barnen kommer förlåta dem eller som Thunberg sa senast ”ni har gett upp” som de inte gör något. Kapitalismen är ett system, ett av gränslös ackumulation av kapital i händerna på ett fåtal. Det går inte att resonera med i termer av förnuft och moral. Systemet fungerar på exakt det sätt som den ska göra, det är ingen ”bugg” som gör att det förstör klimatet, inget som man råder bot på med lite ”förnuft” och ”moral”.
De fossila bränslena är kapitalismens ultimata drivmedel, som den prisade humanekologen Andreas Malm visat. Det går att gräva upp, transporteras dit det behövs och förbrännas exakt när det behövs. Hjulen kan snurra snabbare och snabbare, konstant och helt oberoende av flödena av vind, vatten och sol. Det sistnämnda är förnybara energikällor mycket mer beroende av, de är mer omedelbart bundna i tid och rum. Ett förnybart energisystem förutsätter planering, kollektivt samarbete och framförallt gemensamt ägande. Ett ekonomiskt system som sätter ekologiska och sociala hänsyn är inte kompatibelt med gränslös expansion. Kapitalismen är expansionens system per definition. När man pratar om tillväxtkritik som en ren allmän kritik av överkonsumtion och teknisk framgång så missar man delvis målet: det ständigt expanderande ekonomiska systemet ackumulerar rikedomarna i obscena mängder i händerna på några promillen, i kapitalistiska storföretagens konton – inte hos ”oss människor”. Vi lever inte i människans tidsålder, antropocen, utan det är kapitalismen som formar världen idag.
Tanken på en grön kapitalism som fortsätter expandera gränslöst men ändå klimatvänligt, vilandes på förnybara energikällor och eventuella framtida tekniska innovationer, är en ohållbar sådan. När Thunberg påstår att klimatfrågan går bortom vänster och höger, att det inte handlar om ekonomiska system och ideologier, så har hon tyvärr fatalt fel. Kapitalismen måste omedelbart utmanas, ja på sikt avskaffas för att planeten och mänskligheten ska kunna värnas. Vi behöver raka motsatsen till fåtalets gränslösa kapitaljakt, vi behöver en ekonomi med demokratiska ägandeformer (kooperativ, kommunala, statliga osv) som tjänar sociala behov inom ekologiska ramar. Det vi har idag kallas kapitalism dvs kapital-ism. Så vad heter ett ekonomiskt system som istället drivs för att tillfredsställa sociala behov? Tja, inte vet jag – socialism kanske? Ett som också bygger på ekologisk hänsyn i alla lägen? Tja, eko-socialism? Demokratisk ekosocialism om vi vill förtydliga skillnaden mot de gamla stalinistiska modellerna.
Det intressanta är att Kuba, om än inte fullständigt demokratiskt, är ett av de sista fungerande socialistiska ekonomierna och är samtidigt det enda land i världen som är klimatneutralt. Kuba har inte kapitalistiska storföretag och någon miljardärsklass som behöver ständigt ökande produktion och vinster. Men människorna har gratis boende, arbete, tillgång till närproducerad mat, utbildning, hälsovård och ett rikt kulturliv tillgängligt för alla. Landet satsar inte på en vapenindustri, man sänder istället arméer av läkare för att hjälpa människor i fattigare länder.
Det finns mycket som brister i Kuba vad gäller yttrandefrihet och fri press. Det finns ingen anledning att kopiera den kubanska modellen i sin helhet. Men vi behöver ett system som inte överproducerar för att några få ska bada i pengar, ett system som syftar till att uppfylla alla människors rätt till arbete, boende, hälsa, utbildning, trygghet och ett rikt kulturliv. Ett system som vill kränga nya plasmaskärmar varje år och nya mobiltelefoner varje kvartal, det tjänar bara ett fåtal på medan planeten dukar under.
Det duger inte att förespråka en asketisk livsstil för de många eller vädja till den ekonomiska elitens förnuft och moral. En antikapitalistisk rörelse för de många måste vinna makten i land efter land. Den makten måste vi, de många, använda för att rulla tillbaka decennier av klimatförödande nyliberalism, för att reglera bort fossilindustrin, använda de gemensamma resurserna till att bygga förnybara energisystem och gröna industrier. Klimatet behöver en seger för rörelsen kring Bernie Sanders kampanj i år!
Klimatrörelsen måste våga kämpa för en politisk vision för planetens värn och mänsklighetens frigörelse. Vi måste ha modet att titta på vårt förflutna, se både det dåliga och det vi kan ta med oss, samtidigt som vi ser framåt och formar nya strategier. Men kapitalismen är än idag ett system som står i strid med folkflertalets frihet och självbestämmande, ett system som slukar planetens gränslösa resurser. Vi behöver dess raka motsats: en demokratiskt ägd ekonomi med sociala behov och ekologiska hänsyn i främsta rummet. Det post-politiska duger inte i klimatkampen.
Arash Gelichkan
