Bombshell och Porträtt av kvinna i brand

Har #metoo gjort något för jämdställdheten? Är det nödvändigt med kvinnor inom filmindustrin? Bombshell och Porträtt av kvinna i brand är två feministiska filmer som är högaktuella under vårens biosäsong.

FILM

På nyhetskanalen står benen i fokus. Journalisterna måste ha snygga ben, de kvinnliga journalisterna det vill säga. De snygga benen och den tillhörande kroppen ska godkännas av den högste chefen Roger Niels.Inspektionen utförs mycket noggrant i hans svårtillgängliga kontor utan kameror. Under sändning får de absolut inte ha byxor på sig och kjolen den måste vara kort, helst kortare.
De snygga benen placeras strategiskt bakom genomskinliga nyhetsbord. Ibland placeras benen vid sidan av bordet så att the leg camera snabbt kan få en bild av benen om inslaget blir för tråkigt. Det gäller att hålla tittarna intresserade. ”Tv är ett visuellt medium” menar Roger.
”Jag är ingen feminist” säger Megyn Kelly till sina medarbetare på Fox news. Megyn som spelas av Charlize Theron är en framstående nyhetsjournalist och ankare på Fox. Hon planerar att ställa Trump till svars för anklagelser om våldtäkt av hans exfru. Filmen Bombshell börjar med Megyns intervju, mitt under Trumps valkampanj 2016. Samtidigt som Megyn gör en story av sexuella övergrepp så får vi följa hur kvinnorna vid Fox lever med sexuella trakasserier på jobbet. Den unga och karriärslysta Kayla Pospisils (Margot Robbie) högsta dröm är att träffa Roger Niels (John Lithgow) och göra karriär inom Fox. Kaylas dröm slår in då hon lyckas bli inbjuden i Rogers kontor men mötet blir inte alls som hon föreställt sig. Gretchen Carlson (Nicole Kidman) är precis som Megyn en framgångs­rik journalist. Men hennes långa karriär tar stopp när hon får nog av Rogers trakasserier och övergrepp. Hon bestämmer sig för att outa Rogers och släppa bomben.
Bombshell ger oss en inblick i högerkonservativa kvinnors syn på jämställdhet. Hur en tystnadskultur leder till förfärliga övergrepp och hur makt är förödande för den karriärjagande kvinnan. Det är en sevärd film, med bra skådespelarinsatser men inte mycket mer än det. Bombshell är en klassisk Hollywoodfilm med lyckligt slut. Där den svage står upp mot den onde och vinner. Kanske är det svårt för regissören Jay Roach att skildra kvinnors utsatthet. Det är nämligen samma man som regisserade Austin Powers från 1997. Kanske ska Bombshell bara vara en lättsam feel good-film om #metoo?
Vårens andra feministiska film heter Porträtt av kvinna i brand. Det är ett franskt kostymdrama regisserat av Céline Sciamma. Det är slutet av 1800-talet och vi

får följa konstnären Marianne (Noémie Merlant) som får i uppdrag att måla ett förlovningsporträtt av Héloïse (Adèle Haenel). Héloïse motsätter sig det arrangerade äktenskapet. Allt hon vill är att vara fri. Förlovningsporträttet innebär slutet av den friheten. Den lilla makten hon har kvar är att vägra låt sig avmålas. Marianne måste därför ljuga om sin identitet och låtsas vara sällskapsdam i ett par dagar. Hon måste umgås med den dystra och ilskna Héloïse för att få till porträttet.
Hon märker att Héloïse bär på ett mörker som tynger henne och den största utmaningen är att få Héloïse att le. Snart inser Marianne att hon inte bara jagar leendet för att genomföra porträttet. Att riva ned Héloïses mur och komma henne nära blir en nödvändighet för Marianne.

Adèle Haenels skådespelarinsats är helt otrolig. Hon lyckas förmedla intensiva känslor med bara en blick eller hennes sätt att andas. Jag blev helt tagen av det. Filmens andra styrka är Céline Sciammas skickliga insats som regissör och manusförfattare. Céline visar på vikten av att kvinnliga regissörer tar plats inom filmindustrin. Hon lyckas fånga publiken genom att ha två unga kvinnors relationer i fokus.
Vi djupdyker in i kvinnornas innersta drömmar och rädslor. Kärleken och attraktionen är äkta. Allt tvivel om det autentiska är bortblåst.

Förutom de lysande skådespelarinsatserna så är filmen otroligt vacker. Céline fångar varje profil, varje blick, varje hållning, varje känsla genom kameran. Fotografiet påminner om romantikens bildkonst. Det konstnärliga som hon lyckas få fram genom kameran gör att Porträtt av kvinna i brand är mycket mer än ett vanligt kostymdrama.
Filmen är långsam med tysta konversationer, vi blir inte indragna i handlingen med hjälp av pampig filmorkester eller andra ljudeffekter. Den kräver tålamod och fokus men belöningen är garanterad. Porträtt av kvinna i brand har en ovanligt hög kvalité.
Det är inte rättvist att jämföra filmerna Bombshell och Porträtt av kvinna i brand. Det är två väldigt olika filmer. Att män inte kan skildra kvinnors verkligheter kanske inte är skrivet i sten, men Jay Roach är nog kanske inte rätt man för det.
Däremot lyckas Céline Sciamma med just den uppgiften. Hon lyckas dessutom fenomenalt bra!

Valentina Barrios Pizarro

Bombshell
Regi: Jay Roach.

Filmen är Oscarsnominerad i tre kategorier och har sverigepremiär idag fredag 17 januari.

 

Porträtt av kvinna i brand
Regi: Céline Sciamma

Filmen går på svensk bio nu och vinnare av bästa manus av filmfestivalen Cannes och nominerad till bästa långfilm av Golden Globe.