LO-borgen i Stockholm och Jan-Olov Carlsson (infälld).
På tisdagen stod det klart att flera fackförbund hoppar av de pågående förhandlingarna om förändringar av LAS, lagen om anställningsskydd. Förhandlingarna har pågått sedan i våras mellan arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv på ena sidan, och LO och tjänstemännens motsvarighet PTK, på andra sidan och är ett resultat av januariöverenskommelsen, där Centerpartiet har krävt att turordningsreglerna vid uppsägningar ska luckras upp. Målet från regeringens sida har varit att arbetsmarknadernas parter ska komma överens om nya regler själva, hellre än att man ska försöka driva igenom ett politiskt beslut.
Men nu lämnar alltså Kommunal och de övriga förbunden i F6 förhandlingsbordet med hänvisning till att arbetsgivarna går för långt i sina försök att göra det lättare att avskeda folk.
Internationalen har talat med Jan-Olov Carlsson, som är ordförande för IF Metalls klubb på Volvo lastvagnar i Umeå. Han välkomnar att förhandlingarna nu ser ut att stranda.
– Det här är oerhört positivt. Det innebär att i praktiken har sex av LO:s tretton förbund hoppat av, så det är väl tveksamt om man kan fortsätta förhandlingarna i namn av LO. Det kan ju bli så att förhandlingarna rämnar helt och hållet, säger han.
– Det är en sak att man deltar i förhandlingar om förbättrad anställningstrygghet, som hur man ska förhålla sig till frågan om den stora mängden inhyrning av personal. Men det som blev priset för det var att facken skulle acceptera en försvagning av LAS vad gäller turordningsregler. Där är det uppenbart att vissa fack känner att det blir ett för högt pris, det går liksom inte att sätta sig i den vagnen och åka med, utan nu har man klivit av.
Ett av de förbund som är kvar vid förhandlingsbordet är dock Jan-Olov Carlssons eget fackförbund IF Metall, vars ledning har tagit på sig att driva frågan åt regeringen.
– Vår klubb är starkt kritisk mot att man schackrar med turordningsreglerna, men de här förhandlingarna leds av IF Metalls företrädare. Det är IF Metall och industrifacken som är beredda att göra en kompromisslösning. De sitter också närmast regeringskansliet och då har man fått regeringens uppdrag att ordna någonting mellan parterna istället för lagstiftning, säger han och förklarar:
– Bakgrunden är ju att det görs en lagstiftning om det hela endast om parterna inte själva kommer överens om en uppgörelse. Regeringen vill därför att facken ska kompromissa med arbetsgivarna så att man slipper ta frågan till riksdagen och riskera en misstroendeomröstning som Vänsterpartiet har hotat med.
Vad tror du kommer hända nu?
– Jag kan förstå att de fack som är kvar i förhandlingarna sitter i nån form av krismöte för hur man ska hantera situationen eftersom ett sådant här avtal är beroende av att det omfattar hela arbetsmarknaden. Om man då har halva LO utanför så är det svårt att få trovärdighet för ett avtal som ska lösa frågan istället för lagstiftning. Samtidigt så sitter arbetsgivarna bara och rullar tummarna. De har ju lagstiftarna i ryggen och kan därför bara vänta på eftergifter från facken, för i annat fall kommer lagstiftningen. Det innebär att det är ett svårt förhandlingsläge där facken inte får någonting i form av eftergifter från arbetsgivarna, och då kan det bli för magstarkt så att man av det skälet också avbryter förhandlingarna. Enda sätten för facken att klara sig undan knipan är att man får betydande eftergifter från arbetsgivaren, till exempel genom en överenskommelse som begränsar inhyrning, eller att det blir mycket dyrare att säga upp folk som har jobbat länge som i Tyskland och Belgien. Men svenska arbetsgivare går åt andra hållet och kräver att man ska göra det billigare att säga upp folk, säger Jan-Olov Carlsson.
– Hur som helst ökar nu möjligheten att sätta politisk press mot regeringens förslag och förhoppningsvis är detta en första spik i kistan på planen att rädda regeringen genom att träffa ett avtal på arbetsmarknaden som skulle ha inneburit samma sak som ett lagförslag.
IF Metallklubben på Volvo i Umeå förbereder nu en offensiv kampanj för att försvara LAS, berättar Jan-Olov Carlsson.
– Vi på klubben har gått runt och tänkt: Varför händer ingenting i form av fackliga protester eller folklig opinion mot de planerade försämringarna av turordningsreglerna? Därför har vi bestämt att ta initiativ till en budkavel riktat till politikerna och fackföreningsledningarna, med budskapet: Gärna mer trygghet i anställning, men ta inte vägen genom försämringar av turordningsreglerna i LAS eller ändra saker i grundbegreppet, säger han.
– Vi gjorde något liknande i början av 90-talet när vi startade ”Budkavel för rättvisa”. Då lyckades vi samla hundratals fackföreningar som representerade flera hundra tusen arbetare. Det gick ända upp till regeringen och dåvarande statsministern Ingvar Carlsson som blev pressad i TV om de här frågorna. Så det går att göra något om man väl bestämmer sig. Vi kan inte bara vänta på att andra gör någonting. Vi gör ett försök att ta stafettpinnen, börja skicka runt budkaveln och hoppas att fackförenings-Sverige svarar och att det bär hela vägen.
Per Leander
