Karl Marx förhållande till järnvägar känner vi till. Efter den euforiska epoken under 1840-talet med publiceringen av kommunistiska manifestet och uppror runtom i hela Europa samlades Wilhelm Liebknecht och Karl Marx över en pint öl på en pub i Soho 1850. Allt tycktes nattsvart. Men Marx förklarade för sin vän att det fanns hopp. Lösningen fanns redan. Marx hade just sett en prototyp av ett elektriskt tåg. Saken var klar. ”Nu är problemet löst – i den ekonomiska revolutionens kölvatten följer den politiska nödvändigheten, för den sistnämnda är bara den förstnämnda.” berättar Liebknecht att Marx sade.
Men hur är Marx’ förhållande till modelljärnvägar? Om detta vet vi intet. Kanske han aldrig fick möjlighet att beskåda eller fundera över dessa maskiner, uttryck i miniatyr för produktivkrafternas utveckling som han beundrade så mycket. Visserligen är den första dokumenterade modelljärnvägen från 1851 och den tyska staden Nürnbergs leksaksindustri blev under slutet av 1800-talet snart världsledande i tillverkningen av modelljärnvägar. I Marx drömsamhälle skulle det också finnas tid att leka men det är svårt att tro att han ägnade en tanke åt modelljärnvägar. Men vi vet en del både om dem som inspirerades av Marx och av socialismen och även om arbetarklassens relation till modelljärnvägarna, om dem som nog ägnade en tanke åt dem men som framförallt gillade de små tågen.
Det fanns från början en stark ideologisk motsättning, inte bara mellan dem som på verkstadsgolvet tillverkade modellerna och dem som köpte de dyrbara leksakerna, utan också mellan den företagsledare som kom att bli ledande i modelljärnvägsindustrin och kunderna. Wenman Joseph Basset-Lowke blev först med att göra mer realistiska miniatyrer av lokomotiv importerade från Nürnberg med brittisk design. Istället för leksaker för barn blev detta födelsen av modelljärnvägar. I praktiken var det dock leksaker för vuxna och inte vilka vuxna som helst. Inte nog med att modelloken kostade stora summor, de krävde också stor plats som ett biljardrum, en tennisbana eller vad man nu kunde ha över i sin bostad eller trädgård. Basset-Lowkes egen politiska hållning stod i skarp kontrast till kundkretsens. Han stod till vänster, tillhörde tillskyndarna av Fabian Society och stod för progressiva idéer men förstod sig på att tillfredsställa sina kunder.
De stora tysktillverkade modellloken blev efter Första världskriget impopulära av flera skäl när engelska överklassen fick ekonomiska bekymmer och tyska varor sågs med avsmak. Snart nog blev andra tillverkare dominerande med tåg i mindre skalor. Nu också för medelklassens barn. Meccano Hornby blev ledande på marknaden med sin slogan ”British Toys for British Boys”. Den som lyckades göra modelljärnväg till något för arbetarklassen var faktiskt Marx. Närmare bestämt Louis Marx. Han började som leksakstillverkare på 1920-talet inriktad på budgetprodukter. I mitten av 1930-talet tog Marx över en fabrik som tillverkade modelltåg och fortsatte tillverkningen där i 40 år av modelltåg eller som det kallades på engelska Toy Trains. Särskilt stor blev tillverkningen av tåg i bleckplåt, tin plate som det heter på engelska. Genom att hela tiden hålla nere priserna genom att sällan byta modeller och behålla gamla maskiner och pressar lyckades Marx sprida hobbyn till många. 1955 hamnade han på omslaget till Time magazine som leksakskungen.
Andra märken, som Lionel, fortsätter att tillverka Tin Plate tåg i USA. I Europa är det bara ETS i Tjeckien kvar som masstillverkar dessa leksakståg som dock blivit alltmer modelliknande med åren. Med tiden kom modelltåg i mindre skalor gjutna i plast och under en tid blev detta var pojkes dröm under 1950- och 60-talet. Idag är en del av marknaden tillbaka där det började med mycket välgjorda exklusiva produkter för vuxna som har råd men förvånansvärt många masstillverkare finns också kvar.
Karl Marx hoppades i sina bästa stunder på ett liv för alla med både arbete och gott om fritid. Man kan föreställa sig hur han leker där i sin himmel tillsammans med Louis och bröderna Marx och har roligt.
Tord Björk
