Bostadskampen i Husby får internationell uppmärksamhet

Stockholmsförorten Husby har blivit ett exempel på kampen för rätt till boende som fått internationell uppmärksamhet. Här finns nämligen två extremer. Dels de privatiserade och av riskkapitalister misskötta hyreshusen där folk får betala överpriser för sitt boende. Men här finns också en allmännytta där de boende trivs och för samtal med den kommunala hyresvärden så att den nödvändiga upprustningen av husen inte blir till några lyxrenovräkningar. Senast besöktes Husby av  Raquel Rolnik, FN:s tidigare bostadsrapportör. Mats Leander var med och träffade henne.

Husby på Norra Järvafältet i Stockholm har blivit något av en minimodell där man kan följa bostadskrisen som sprider sig världen över. Hit vallfärdar nu folk som ser rätten till en bostad som en mänsklig rättighet för att studera kampen på närmare håll. Senast fick stadsdelen besök av professor Raquel Rolnik från Saõ Paulo-universitetet i Brasilien. Hon är författare till den aktuella boken Urban Warfare och var FN:s särskilda bostadsrapportör till 2014, då hon efterträddes av Leilani Farha, som vi känner från Fredrik Gerttens film PUSH. I Husby deltog Raquel Rolnik i ett seminarium med bostadsforskare och Husbybor.
Vid en inledande rundvandring berättade Husbyborna själva hur de för tio år sedan lyckades få den borgerliga majoriteten i Stockholm att avstå från att riva 1100 av allmännyttiga Svenska Bostäders lägenheter. Planen de hade var att ersätta miljonprogrammets hyresrätter med nybyggda radhus och bostadsrätter – eftersom ”det var trevligare”, som förslagsställaren och arkitekten Sten Johnson, sa. Men rivningsplanerna stoppades och i stället började en upprustning av de befintliga husen som fortfarande pågår. Och istället för renovräkningar blev det någorlunda rimliga hyreshöjningar.

Efter rundvandringen, då Raquel Rolnik fick möjlighet att inspektera Svenska Bostäders välskötta hyreshus, gjordes en blixtvisit i Husbybornas finrum, den gamla bondgården Husby gård, som gett orten sitt namn och idag fungerar som bland annat café, fritidsgård och konsthall. Husby gård, som ligger vackert nere vid Järvafältet, räddades också nyligen från en annan vansinnig byggplan, då politikerna ville dra en ny bilväg med höghus på fältet alldeles intill gården. Men återigen lyckades Husbyborna genom sina protester stoppa projektet och rädda Husby gård och Järvafältets värdefulla natur. Istället har man kommit överens om en alternativ plats för att bygga nya höghus vid en redan befintlig bilväg.
Under fikapausen på Husby gård fick Raquel Rolnik också en försmak av hur det är att bo hos Svenska Bostäders motpol, det multinationella riskkapitalbolaget Hembla/Vonovia, då en hyresgäst hos Hembla berättade hur hon för tredje gången är evakuerad för att hennes lägenhet översvämmats till följd av misskötsel.

Därefter gick promenaden vidare till ett av Hemblas hus. En kvinna som bott i en fyrarummare med sin man i mer än 40 år och i brist på reparationer själv fått hålla lägenheten i stånd, berättade att hon vill byta sin fyra mot en mindre lägenhet i huset där en trångbodd familj med fyra barn gärna vill ha hennes större. Men värdens villkor är då att hyran ska höjas i bägge lägenheterna, så att den mindre lägenheten blir dyrare än den stora är idag; och den större blir så dyr att barnfamiljen inte heller har råd att byta. Hyresgästen var förundrad över att sådant faktiskt är lagligt, sa hon.
Så fortsatte dagen med ett större seminarium, där även forskare från Uppsala deltog. Situationen i Husby återspeglar något som sker runt om i världen. Bostäderna köps upp av riskkapitalister vars enda intresse är att tjäna maximalt med pengar på de boende. Och politikerna låter det ske, sa Raquel Rolnik. Det är också märkligt att detta kan pågå utan att våra etablerade medier uppmärksammar den väldiga omstrukturering av Sveriges hyresmarknad som pågår. Fast det kan ju vara svårt att skildra det här journalistiskt i till exempel Dagens Nyheter, samtidigt som ledarsidan propagerar för marknadshyror.

Redan på 1990-talet sålde socialdemokraterna 40 procent av allmännyttan i Husby. För pengarna köpte kommunen privatägda hyreshus i innerstan. Den – kanske vällovliga – avsikten var att hålla innerstadshyrorna på rimlig nivå med hjälp av bruksvärdesprincipen, det vill säga att hyresvärdar inte ska få ta högre hyra än i likvärdiga bostäder i grannskapet. Men så vart det borgerlig majoritet i stadshuset och husen var plötsligt puts väck, ombildade till bostadsrätter.
Samtidigt som kommunen förlorade de allmännyttiga husen i innerstan, såldes de före detta allmännyttiga husen i Husby vidare i omgångar ett halvdussin gånger, senast till Blackstone/D Carnegie/Hembla. Och för bara ett par veckor sedan nu sist, men knappast slutligen, har det tyska riskkapitalbolaget Vonovia förvärvat aktiemajoriteten i Hembla och därmed blivit en av Sveriges allra största ägare av hyreshus. Vonovia har samma mål som Blackstone/Hembla, nämligen att plocka ut så mycket pengar som möjligt av hyresgästerna. Men varför köper de fastigheter i Sverige? Kritiken mot Vonovia har växt i Tyskland och lockade av de svenska politikernas tal om marknadshyror spekulerar de nu i den låga kronkursen och räntan.

Sverige har ett stolt arv som föredöme för dem i andra länder som kämpar för allas rätt till en bostad. Därför är det särskilt tragiskt att politikerna här fallit offer för uppfattningen att marknaden kan lösa bostadsproblemen, menade Raquel Rolnik. Den liberala modellen har misslyckats. Ändå har till och med socialdemokratiska och vänsterpartier runt om i världen satsat på avreglering av bostadsmarknaden. Det drabbar de svagaste och leder till vräkningar och växande skaror hemlösa.
Riskkapitalet riktar in sig på fattigare områden och det är symtomatiskt att man demoniserar de boende där som lata, bidragstagare och ovilliga att arbeta och att man till exempel föreslår strängare straff för brott som begås i så kallade no-go-zoner och ropar på polis i stället för att lösa de bakomliggande problemen. I Brasilien har man på många håll bekämpat brottsligheten genom att se till att folk har någonstans att bo och skapa arbete, berättade Raquel Rolnik. Vi kan inte vrida klockan tillbaka men vi måste uppfinna ett sätt att åter göra bostaden till en mänsklig rättighet, sa hon.

Till krisen på hyresmarknaden bidrar att fastighetsägarna inte längre lägger upp några reparations- och underhållsfonder, eftersom rätten att dra av räntorna tagits bort, vilket gör att stambyten och annat underhåll måste betalas dyrt av dem som för tillfället bor i husen. Att staten inte längre subventionerar hyreshus, samtidigt som ”ägda” bostäder gynnas i form av avdragsrätter och avskaffad fastighetsskatt missgynnar också hyresrätterna. En förutsättning för en sund bostadspolitik är att det finns allmännyttiga bostadsföretag och att samhället bygger eftersom privata byggare gärna håller igen för att pressa upp hyrorna.
Men det finns hopp. I Berlin diskuterar politikerna ett femårigt hyresstopp och kommunen köper tillbaka kommunala bostäder som sålts. I New York förs liknade diskussioner. Och det jäser bland hyresgästerna i Husby, i Stockholm, i Sverige, i hela världen.

Mats Leander
Husbybo sedan 1982