▶ Antalet avslag på ekonomiskt bistånd är rekordhöga i Stockholm
▶ Staden antar att bidragstagarna ”hittat annan inkomst”
▶ ”Annan inkomst” är fattigdom, leva på andra, begå brott eller sälja droger
Stockholms stad har aldrig tidigare legat så lågt vad gäller antalet hushåll som uppbär ekonomiskt bistånd. I egna publikationer och till press anger företrädare som förklaring en god konjunktur och att den öppna arbetslösheten minskat. Samma förklaring har staden, år efter år, använt sedan 2007. Man beskriver det som en framgångssaga för ”The Capital of Scandinavia”.
Föreningen Equal, som är en ideell förening som verkar för och organiserar människor i social utsatthet, släppte i juni en rapport som granskar stadens egen statistik. Rapporten visar att påståendet inte stämmer. Det finns inget starkt samband mellan minskad arbetslöshet och minskat antal sökande för ekonomiskt bistånd. Oavsett hur arbetslösheten utvecklats har antalet sökande minskat under de tio senaste åren.
Något som däremot ökat är avslagen för ekonomiskt bistånd. 2018 uppnåddes den högsta avslagsfrekvensen någonsin, 82 procent för hela staden. I vissa stadsdelar är siffran så hög som 89 procent. Man uppnår den höga avslagsfrekvensen genom en mycket strikt tolkning av socialtjänstlagen och vad som ingår i riksnormen. Stockholm har blivit en avslagsmaskin.
Enligt Per Sternbeck som varit med och tagit fram rapporten blir resultatet att ett stort antal personer som faktiskt behöver ekonomiskt bistånd inte söker bistånd eftersom de upplever att det inte är någon idé. Staden tolkar detta som positivt och menar att dessa personer hittar ”annan inkomst”:
– I vår verksamhet ser vi hur personerna hittar ”annan inkomst” genom att leva i stor fattigdom, leva på kompisar eller föräldrar, begå brott, sälja droger, etcetera. Resultatet blir ökad psykisk och fysisk ohälsa hos de allra fattigaste, en fördjupad social problematik och en dominerande känsla av hopplöshet och armod.
Han fortsätter:
– Vi hittar inte något politiskt fattat beslut som anger denna riktning för stadens socialtjänster. Istället verkar det vara andra mekanismer som styr utvecklingen mot social nedrustning.
I Stockholms vision 2040 pratar man om ”Ett Stockholm som håller samman”. Att Stockholm ska: ”Ge god välfärd som ger jämlika livschanser.” Att Stockholm ska vara ”en trygg och säker stad”.
– Men med den nuvarande behandlingen av stadens allra fattigaste invånare skapas ojämlikhet, ohälsa och otrygghet. Staden faller isär – de fattiga lämnas därhän. Om en förändring inte kommer till stånd reduceras visionen till att bli innehållslösa floskler, avslutar Per Sternbeck
Marco Jamil Espvall
Vad bör göras?
Rapporten som finns på
www.equalsthlm.se
avslutas med några förslag:
• Utvecklingen med ständigt ökande avslag på ansökningarna för ekonomiskt bistånd måste analyseras och brytas.
• Förbättra förutsättningarna för personer i Stockholm med behov av ekonomiskt bistånd. Det ekonomiska utrymmet finns.
• Stockholms stad borde likväl som att förhindra felaktiga utbetalningar, lägga samma energi och resurser på att förhindra felaktiga avslag.