Han var kanske en av de allra sista verkliga diplomaterna, Kofi Annan, mannen från Ghana som med sitt lugna, vänliga sätt i viss mån lyckades återskapa respekten för FN genom att verkligen jobba för fred, rättvisa och fattigdomsbekämpning. Han var fredsbevararen som vann respekt för att han motsatte sig invasionen av Irak 2003 och fortsatte vara kritisk mot ockupationen. Men han var också i viss mån ansvarig för att FN inte lyfte ett finger under folkmorden i Rwanda 1994 och Srebrenica i Bosnien 1995.
Kofi Annan. Tjänstemannen från Kumasi som började arbeta på världshälsoorganisationen WHO 1962 och sedan långsamt arbetade sig uppåt inom FN. Den förste från Afrika söder om Sahara att bli utsedd till FN:s generalsekreterare 1996. Med sitt nästan försynt godmodiga sätt och diplomatiska framtoning var han raka motsatsen till sin företrädare, egyptiern Boutros Boutros-Ghali. Boutros-Ghalis arroganta ledarstil hade fått många länder att hamna på kant med FN och Annan hade fullt sjå att få världsorganisationen på fötter igen. Han reformerade och effektiviserade, fokuserade på fredsbevarande och utrotandet av fattigdom. Ville att FN återigen skulle ha förtroende i humanitära frågor. Använde sina diplomatiska färdigheter till max i sin roll som mäklare mellan medlemsländerna. I sina försök att få USA:s kongress på sin sida. Han ville förnya FN och omskapa organisationen för att den bättre skulle kunna hantera utmaningarna i en globaliserad värld.
Men det var ju det där med Rwanda. Och Bosnien. Under Boutros Boutros-Ghali, hade Kofi Annan ansvaret för FN:s fredsbevarande operationer mellan 1992 och 1996. Kritikerna menar att han hade en orimligt passiv inställning till utvecklingen i båda fallen. Han fick ju utförliga rapporter om att huturegimen i Rwanda förberedde utrotning av landets tutsier. I god tid. Tjänstemännen på plats vädjade om ingripande. Ingenting gjordes och ett par månader senare hade uppskattningsvis en miljon tutsier hackats ihjäl i det största folkmordet sedan Förintelsen.
Nästa år upprepades historien. FN hade utlovat skydd till Srebrenicas muslimer. På plats i staden fanns 600 holländska soldater i blå baskrar. De larmade när den serbiske krigsförbrytaren Ratko Mladic och hans trupper närmade sig. Men FN reagerade inte.
7000 bosniska muslimer slaktades i Srebrenica.
Varken FN eller de ledande europeiska staterna öppnade ögonen för vad som hände under Jugoslaviens sammanbrott. Ett sammanbrott där Srebrenica var den fruktansvärda kulmen.
Kofi Annan erkände till viss del personligt ansvar, till skillnad från många andra i hans position, men han menade också att FN:s misslyckande i Somalia några år tidigare hade gjort det ytterst svårt att få medlemsstaterna att ställa upp med trupper och andra resurser i tillräcklig omfattning för att det skulle ha gjort någon skillnad i båda fallen.
Folkmorden i Rwanda och Bosnien fick som följd att Kofi Annan blev alltmer verbal i sin övertygelse om att staternas suveränitet måste väga lättare än världsorganisationens moraliska plikt att skydda civilbefolkningar. Han beställde också en rapport om ansvaret att skydda civila. Den antogs av generalförsamlingen 2005. Trots det fortsätter vissa regeringar att hävda att FN inte ska lägga näsan i blöt när det gäller medlemsstaternas inre angelägenheter och agerande mot den egna befolkningen.
Den leende mannen från Ghana sägs vara en av de mest respekterade ledarna i FN:s historia. Nu blir han ihågkommen som en statsman i fredens tjänst. En symbol för hoppet om en rimligare jord. En man som i alla fall försökte. Som visade medlidande och medkänsla med utsatta människor. En man som alltid var lugn, även när det stormade omkring honom. Som försökte agera mäklare och jämvikt mellan de fem permanenta vetoländerna i säkerhetsrådet. Försökte främja en civiliserad dialog.
Kofi Annan framstod i mångt och mycket som en idealist som försökte arbeta för rättvisa, mänskliga rättigheter, fred och utveckling i en labyrintisk byråkrati. Med en djup förståelse för realpolitiska omständigheter vågade han ändå skaka om Washington när det behövdes. Han fördömde den destruktiva tävlingen mellan världens mäktigaste stater. Fördömde deras svek mot de värden som FN ska stå för. Som USA:s svek 2003.
Annan ansåg att USA inte borde invadera Irak utan FN:s stöd. Men USA struntade i FN. Det går bara att spekulera i hur världen hade sett ut om det mäktiga landet istället hade följt generalsekreterarens uppmaning. Hade satsat på fredsbevarande istället för på ett krig som i mångt och mycket gett oss den skrämmande värld vi nu lever i.
Vid millennieskiftet gav Kofi Annan ut rapporten We the Peoples: The Role of the UN in the 21st Century, som uppmanade medlemsstaterna att förbinda sig till en handlingsplan för att utrota fattigdom, förbättra utbildning och minska HIV/Aids. Den så kallade ”Kofidoktrinen” förklarar att staternas suveränitet inte längre kan vara en sköld mot en FN-intervention på uppdrag av folket.
Diplomaten från Ghana tilldelades Nobels fredspris 2001, tillsammans med FN, för sitt arbete för världsfreden. 2006 avgick han från posten som generalsekreterare. 2007 grundade han the Kofi Annan Foundation. Fem år senare utsåg FN och Arabförbundet honom till sitt särskilda sändebud i Syrien med uppdrag att få ett slut på inskränkningar av och brott mot mänskliga rättigheter. Han hoppade av uppdraget när han insåg att han inte kunde göra något för att stoppa konflikten.
2013 blev han ledare för en grupp pensionerade statsmän, the Elders, grundad av Nelson Mandela. The Elders möts regelbundet och arbetar med konfliktlösning bakom kulisserna.
Sitt sista årtionde i livet ägnade Kofi Annan åt att använda sina diplomatiska färdigheter i arbetet för att nå de mål han alltid haft i sikte: fredsskapande, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. Under de sista månaderna i livet ledde han en kommission som försökte lösa Rohingyakonflikten i Burma.
I ett tal i Nigeria 2000 klargjorde han sin filosofi: ”Förtryck är inget alternativ till fattigdom. Inte heller är utveckling ett alternativ till frihet. Fattigdom och förtryck går hand i hand, medan verklig utveckling betyder frihet från båda. Min generation av afrikaner har lärt sig den hårda vägen att ingen stat sanningsenligt kan kallas demokratisk om den inte erbjuder sitt folk en väg ut ur fattigdom, och inget land kan på allvar utvecklas så länge dess folk utestängs från makten.”
Kofi Annan dog den 18 augusti efter en kort tids sjukdom.
Text och collage: Emma Lundström
