Arbeit für alle?

Årets valaffischer har börjat dyka upp. Som vanligt innehåller affischerna för riksdagsvalet väldigt lite politik. Det handlar oftast mer om att lyfta fram vissa nyckelord som ska vädja till väljarnas känslor.
En av årets affischer berör mig verkligen; jag har funderat över den en hel del. Det handlar om affischen där Socialdemokraternas Stefan Löfven vänligt leende säger: Jag vill ha ett Sverige där alla som kan jobba ska jobba.

Vid första anblicken verkar det kanske inte så anmärkningsvärt. Jobben brukar ju vara den fråga där Socialdemokraterna traditionellt har hyfsat förtroende och vill profilera sig.
Men vad är det egentligen som statsministern säger? Att ”alla som kan jobba ska jobba”? Det är medvetet vagt och öppnar för olika tolkningar. Men låt oss ta honom på orden. Formuleringarna är givetvis ingen slump. När reklambyrån tar fram affischerna kan man utgå från att varje ord är vägt på guldvåg tillsammans med partistyrelsen.

Vilka kan alltså jobba? Ja, som vi vet så önskar i princip alla riksdagspartierna att vi som närmar oss pensionen ska fortsätta jobba långt efter vi fyllt 65. Helst ända fram tills vi stupar.
Barn kan väl också jobba, för att inte tala om studenter. Och långtidssjuka förutsätts snabbt slussas tillbaka i arbetslivet så fort de har någon teoretisk arbetsförmåga. Så i gruppen ”alla som kan jobba” – och därmed också ska göra det – borde vi alltså kunna räkna in en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning. Även om man förstås i all oändlighet kan diskutera exakt vilka som ”kan” jobba.
Och om Löfven får som han vill så är det uppenbarligen så att alla med arbetsförmåga faktiskt ska jobba. Inte att man ska ges möjlighet att jobba. Nej, Socialdemokraterna lovar inget. De bollar över ansvaret till individen. Alla ska jobba.

Så tydligen finns det en massa folk som smiter undan. Har du kanske hört talas om någon som kan jobba men inte vill? Lata ungdomar? Simulanter? Nyanlända flyktingar som kommer hit för att leva på bidrag? Kanske känner du personligen ingen som stämmer in på beskrivningen, men visst har du hört att de finns?

Aldrig har väl en sådan bild känts så föråldrad och fördomsfull som nu. Faktiskt är det väl ganska sällan nu för tiden som man hör folk säga så som många sa förr, att ”det finns alltid jobb för den som vill ha ett”?
Efter att i de senaste valen gått ut med inkluderande paroller om att ”alla behövs” och ”alla ska med”, så anpassar sig Socialdemokraterna till den nya auktoritära tidsandan, där det ska sättas en gräns mellan ”oss” och ”dom”. Även om det just nu är minst sagt diffust var den gränsen ska dras.

Trots att vi sägs ha hög­konjunk­tur i Sverige just nu så finns det inte jobb för alla. Borgarna i Alliansen pratar vitt och brett om ”enkla jobb” med låga löner för att få in nyanlända på arbetsmarknaden. Och enligt hyfsat samstämmiga prognoser kommer en mycket stor del av dagens jobb inom de flesta branscher att försvinna inom några år när digitaliseringen och utnyttjandet av artificiell intelligens slår igenom med full kraft.
Löfvens svar på detta är milt sagt patetiskt – eller, han har över huvud taget inget svar. Om detta är hans storslagna vision för Sverige, då har Socialdemokraterna helt enkelt inget att komma med. Förutom att fiska i grumligt vatten. Jag tror man ska se valaffischen som ett diskret lockrop till de tidigare socialdemokratiska väljare som nu lutar åt Sverigedemokraterna.
Men den strategin är sannolikt dömd att misslyckas. Snarare riskerar väl vagheten att man även i fortsättningen kan komma att tappa väljare högerut.

Jan Czajkowski

Dela