Cyklisten Marshall ”Major” Taylor omkring 1906. Foto: Jules Beau.
Vad är väl en cykel annat än ett transportmedel? Jo, ett verktyg för social förändring. Hört talas om Marshall ”Major” Taylor? Inte? Han föddes i Indianapolis i den amerikanska delstaten Indiana i november 1878. Ett årtionde efter det amerikanska inbördeskriget. Han började cykla som tolvåring, fick sitt smeknamn när han utförde trick iförd militäruniform för att locka kunder till en cykelaffär och började vinna lokala amatörlopp som trettonåring.
Det gick bra för den unge cyklisten, vilket naturligtvis ledde till att den rasistiska diskrimineringen slog till. Taylor bannlystes från alla lopp i Indiana vid femton års ålder. Men ryktet om hans skicklighet hade redan spridit sig och genom bidrag från olika sponsorer började cyklisten vinna lopp på den amerikanska östkusten. 1896 blev han professionell cyklist och började samla världsrekord i olika kategorier. Tre år senare vann han världsmästartiteln i Montreal, Kanada. Som förste afroamerikan.
Marshall Taylor blev mycket populär i Europa och säsongen 1902 tillbringade han på kontinenten där han deltog i 57 tävlingar och vann 40.
I hemlandet blev han aldrig lika accepterad. Flera amerikanska delstater gjorde som Indiana och bannlyste honom från alla tävlingar. 1928 publicerade han självbiografin The Fastest Bicycle Rider in the World, där han berättade om all den rasism han fått utstå som afroamerikansk idrottsman. Bland annat om hur andra cyklister gick samman för att hindra honom från att vinna och hur folk slängde ut nubb på banan för att han skulle få punktering.
Genom hela sin karriär utmanade Taylor den rasistiska ordningen och blev därigenom en förebild för andra idrottare som utsattes för liknande diskriminering.
Marshall Taylor slutade tävla 2010 och drog sig tillbaka från rampljuset, endast 32 år gammal. Ekonomiska problem kopplade till börskraschen och den medföljande depressionen, i kombination med dålig hälsa, gjorde att mästercyklisten dog utfattig i Chicago, Illinois 1932.
Idag har många av USA:s cykelklubbar, cykelleder och cykelevenemang namngetts i hans ära och 1989 blev han upptagen i landets Bicycling Hall of Fame.
I Indianapolis, där han som tonåring bannlystes från att tävla, finns idag cykelbanan Major Taylor Velodrome. I övrigt är det en stad som vid en närmare titt innehåller omfattande socialt sönderfall och där cirka tolv procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.
Emma Lundström
