Natalie Sundelin spelar ”Clara” i Potatisrevolutionen.
Celldörren reglas hotfullt ekande i den lilla Pygméteatern vid Odenplan i Stockholm. Och Clara, den unga silverpolererskan som gripits under kvinnoupploppet på Södermannagatan en lördagskväll i maj, hemsöks av mardrömmar.
Det är potatiskravallerna på Södermalm under revolutionsvåren 1917 som gjorts till kammarspel, inspirerad av Rainer Anderssons dokumentärroman Om bara vi vill, så går det och min bok Potatisrevolutionen. Parkteaterns Potatisrevoltörerna i fjol och Unga Dramatens Potatisrebellerna från året innan, har av Agneta Ehrensvärd och Magnus Lindman förtätats till de dramatiska dagar då kvinnor landet runt inventerade potatislager, tvångsköpte och ibland plundrade för att stilla hungern i arbetarhemmen. I kammarspelets version koncentrerat till Claras fattiga dagar med putsning av silverbestick för Guldsmedsaktiebolaget, tvivel på förändring och våndan i häktet för de små därhemma. Och med åklagarens plädering om ansvar för anstiftan av upplopp, byggd på de autentiska rättegångsprotokollen.
Uppsättningen på Pygméteaterns intima scen befolkas av historiens aktörer och händelser i en drastisk blandning av samtal om kapitalistiskt mervärde, polisinstruktioner, potatisjakt, skådespelare och dockor – och där Clara givits ”egna tankar och ett eget liv som inte någon verklig person ska lastas för”. Gripande tolkad av Natalie Sundelin medan David Mjönes och Agneta Ahlin behändigt gestaltar – och rattar – övriga inblandade.
För undertecknad, som genom boken Potatisrevolutionen och numera oräkneligt antal föredrag och annat på temat utgör den konstnärliga gestaltningen förstås en omtumlande upplevelse. Och projektsinnet går igång: men milda tider, borde inte den här lilla föreställningen – på cirka timmen – turnera runt? I folkrörelser, arbetarrörelsen, facket, kvinnoorganisationer och alla andra sammanhang där kvinnors och arbetares kamp för ”bröd och potatis”, demokrati och jämlikhet engagerar. Följt av samtal om läget idag – och vad som bör göras …
Här finns en liten guldklimp för att med hundraårsminnet av det ”demokratiska genombrottet” i ryggen öppna för samtida samtal och reflektioner. Det är att hoppas att fler tar upp och skalar den.
Håkan Blomqvist
Potatisrevolutionen
Pygméteatern, Vegagatan 17, Stockholm
Idé och regi: Agneta Ehrensvärd
Text: Magnus Lindman
Dockor: Sten Wallin
Medverkande: Agneta Ahlin, Natalie Sundelin och David Mjönes.
Spelas till 29 mars.
Info om föreställningen finns på www.pygmeteatern.se