Under fem lördagar i slutet av 2016 deltog Mayada i ljusmanifestationer i Södertälje till stöd för östra Aleppo mot belägringen och de urskillningslösa bombningarna av staden.
I veckan har det gått sju år sedan upproret mot Assad startade. Därför träffar jag Mayada Al Koubeh på Café Tratten i Södertälje för att höra hennes historia.
Efter en karriär som handbollsspelare på landslagsnivå i Syrien fortsatte Mayada att arbeta inom idrotten som ledare. Hon hade flera arbetsuppgifter i det syriska riksidrottsförbundet och i flera medlemsförbund under 13 år. Under de sista åren jobbade hon för det Syriska fotbollsförbundet som revisor. Hon var även ansvarig för att ta fram en plan för att få fler unga kvinnor att börja spela fotboll i Syrien. Uppdraget var en del av det internationella Fotbollsförbundets projekt ”Future is the woman”. Ett projekt för att sprida damfotbollen till länder, främst i Asien som inte hade någon damfotboll. Men 2010 bestämde sig Mayada för att sluta och pröva på något nytt, delvis på grund av att hon var trött på korruptionen inom idrottsrörelsen och att hon inte fick tillräckligt med stöd för sina projekt.
När det syriska upproret startade 2011 deltog Mayada i demonstrationer mot Assad i sin hemstad Damaskus. Hon berättar om hur Assadregimens politruker inom de syriska idrottsförbunden, använde sig av aktiva inom fysiska idrotter såsom brottning, boxning, judo och karate för att skapa bråk och slagsmål i moskéer som var en samlingsplats där proteströrelsen kunde samlas.
Mayada engagerade sig för att stödja idrottare. I maj 2011 var hon med och lade grunden för bildandet av The Free Syrian Sports Association (FSSA). Bland annat lyckades man att få Mowaffak Joumaa, ordförande för såväl den nationella olympiska kommittén som riksidrottsförbundet, bannlyst från att delta i OS i London 2012 på grund av hans kopplingar till Assadregimen och den syriska militären.
Mayada var även aktiv på sociala medier och skrev uppriktigt vad hon tyckte och tänkte under sitt riktiga namn.
I mars 2012 blev hon uppkallad till en höjdare inom riksidrottsförbundet som hon var bekant med från sin tid inom idrotten. Han sade att han hade hört från vänner att Mayada skrev dåliga saker på Facebook. Han försökte att värva tillbaka Mayada till riksidrottsförbundet med lockelser och förtäckta hot. För idrott och politik hör ihop:
”Du kan hjälpa oss. Vi har plats för dig. Vi kan hjälpa dig. Hur är det med din dotter? Spelar hon basketboll? Ta hand om dig själv och din dotter och tänk på er framtid.”
Efter samtalet förstod Mayada att varken hon eller hennes dotter var säkra i Syrien. Hon tackade nej till erbjudandet och började skriva under pseudonym.
Vid den här tiden studerade Mayadas dotter i Holland. I maj 2012 fick Mayada ett visum för att besöka sin dotters examen. Innerst inne förstod nog Mayada att hon inte skulle återvända till Syrien, även om hon inte bestämde sig förrän i sista stund.
Mayada visar upp en text som hon har skrivit för berättarprojektet ”mödrar på flykt” som kommer att ha sin första redovisning den 28 mars på Oktoberteatern i Södertälje.
I texten beskriver Mayada känslorna på flygplatsen, när det var meningen att hon skulle återvända till sitt älskade Damaskus:
”Jag sitter med min flygbiljett i handen. Jag vet inte vad jag ska göra. Hjärnan funkar inte, jag känner ingenting. Allt är tomt. Sista utropet från gaten hörs över hallen. /…/ Jag rör mig inte. Det där är inte till mig. jag bryr mig inte. Planet lyfter. Jag sitter kvar med biljetten i handen.”
Via Norge och Belgien hamnade Mayada slutligen i Sverige där hon sökte politisk asyl. Mayada är nu även svensk medborgare. Mayadas dotter bor i Frankrike.
När vi träffas har det gått sju år sedan upproret mot Assad startade. Mayada känner sorg och smärta när hon tänker tillbaka.
– Sju år utan resultat. Hur många fler måste dödas? 1973, under kriget mot Israel dog 5 000 personer. Nu dör det 5 000 varje månad. Alla krigar i Syrien. Det tredje världskriget utspelar sig i Syrien.
Mayada konstaterar dock att det inte finns någon återvändo.
– Livet kommer aldrig att kunna återgå till hur det var före 2011. Revolution upplever man bara en gång i livet. Man måste välja.
Text och foto: Tony Karlsson