Börsen rasar. Foto: Rafael Matsunaga
► Vanliga amerikaners löner har börjat stiga: panik utbröt
► Dow Jones sjönk snabbare än under finanskrisen 2008
► För aktieägare betyder högre löner lägre profit
De senaste veckorna har världsbörsen motbevisat dem som hävdat att aktiepriserna endast kunnat stiga. Dow Jones, som klättrat till svindlande höjder under 2017, kraschade förra veckan med mer än 1000 indexpunkter – vilket kan jämföras med 2008 års finanskris då raset endast var 778 punkter. För nyliberalerna är marknaden visheten själv, som delar ut rättmätiga straff till dess skräckslagna undersåtar för att stävja deras övermod. För oss andra är det ett kolossalt och antagligen kriminellt mysterium. Men vad var det egentligen som hände? Och vad betyder detta? Några tendenser går åtminstone att urskilja.
Efter snart tio års låga räntor, nerpressade i skosulorna av världens riksbanker, har pengar varit nästintill gratis. Ränta är inget annat än ”kostnaden” av att låna pengar, och om den är så pass låg som den varit så måste pengarna, enligt teorin, bort från sparkontona och ut på marknaden. Vart har allt tagit vägen? Spekulation, för det mesta. Ingen kan väl ha missat fastighetsprisernas berg-och-dalbana? För den som har en massa pengar till övers är alltid fastigheter ett säkert val. Köp upp något halvattraktivt och vänta på att värdet stiger. Enkla pengar. Men alla dessa pengar har också investerats i aktier, vilket lett till en enorm prisökning. Detta är, sett från en kapitalistisk ekonomis funktionssätt, inga problem så länge de underliggande vinster som börsen spekulerar mot ökar i samma takt. Men faktum är att särskilt de amerikanska företagens profiter avstannade nånstans runt 2013-14.
Marx och Engels utforskade en gång i tiden idén att aktiebörsen kunde förebåda ett slags socialisering av investeringar och ägande. Det är inte en fullt så orimlig tanke som det låter för oss idag; Keynes hade en liknande föreställning i sin bok The General Theory. Men å andra sidan föreställde han sig i samma bok att vi vid det här laget skulle ha sänkt antalet arbetstimmar per vecka till i snitt 15 – hans optimistiska tro på kapitalismen var orubbad, till och med efter 30-talets djupa depression. Aktiemarknaden följer samma logik som marknaden i övrigt: koncentration och ojämlikhet; Sverige har en av världens högsta koncentration av så kallade A-aktier, alltså sådana som ger en röstberättigande i styrelser, vilket reflekterar vilka som faktiskt styr ekonomin. Däremot så äger svenskar ovanligt mycket B-aktier jämfört med resten av Europa, så våra besparingar är känsliga för världsmarknadens vindar.
Det som är mest fascinerande är kanske att all denna panik i stort sett drivits av inflationssiffror som tyder på att vanliga amerikaners löner börjat stiga. Man kan tycka att detta är något att fira, men inte för aktieägare; högre löner betyder lägre profit. När nu den före detta amerikanska riksbankschefen Janet Yellen avgår, och en ny utsedd av Trump tillträder, får vi vänta och se åt vilket håll utvecklingen går. Med tanke på alla skattesänkningar för rika människor som Vita huset redan genomfört så är det en lågoddsare vilkas intressen som kommer att prioriteras.
Hampus Byström