I början av februari skickade jag ett mejl till Tågkompaniets servicecenter. Jag berättade helt kort om en resa jag gjort några dagar tidigare från Boden till Umeå. Jag skulle ta det tidiga morgontåget, men det var inställt och ersatt med buss, utan att det verkade finnas någon rimlig anledning. Eftersom jag hade valt tåget, framför just buss, för att komma snabbare fram, var jag ganska irriterad över att vi hade blivit över två och en halv timma försenade. Dessutom fick jag höra av andra passagerare att det tidiga morgontåget ofta ersätts av buss utan angiven anledning.
Egentligen ville jag ha tag på Norrtåg som ansvarar för trafiken på sträckan. Men Norrtåg är bara upphandlare av persontågstrafiken i Sveriges fyra nordligaste län. Det är operatören Tågkompaniet som kör tågen och det var till deras servicecenter jag blev tvungen att skicka mitt mejl. Jag skrev att jag gärna skulle vilja veta varför företaget ofta ersätter tåg med buss utan angiven anledning.
Eftersom totalt tågkaos utbröt veckan därpå, förväntade jag mig inget svar. Men tio dagar senare kom det ett mejl från Tågkompaniets servicecenter. I detta mejl gör Tågkompaniet inte bara en pudel, utan en pudel som försöker gräva sig ned under marken.
Tågkompaniet tackar för mitt mejl och förklarar att företaget helt och hållet förstår min frustration över de inställda och försenade tågen. Vad som sedan följer är en enda lång ursäkt och ett uppradande av allt det som är fel med tågtrafiken i dagens Sverige. Troligtvis helt omedvetet har den som skrivit svarsmejlet gjort en lysande analys av varför en avreglerad och privatiserad järnväg inte fungerar.
Till att börja med vill Tågkompaniet beklaga den senaste tidens inställda, samt försenade tåg och hur dessa inställningar och förseningar har kommit att drabba resenärerna. Företaget skriver att det verkligen inte är något ”önskvärt scenario för någon” och berättar sedan om alla anledningar till att det ser ut som det gör.
För det första så har Tågkompaniet den senaste tiden drabbats av ”oerhört många fordonsskador vilket lett till att så många av tågen varit inställda och försenade”. Dessa fordonsskador har olika orsaker, förklarar företaget och gör en uppräkning.
Det kan vara växelfel, vilket tydligen betyder att is har bildats på växlarna: ”Detta skadar tågen samt innebär att tågen kan behöva ta omvägar för att komma fram.”
Det kan också vara is som bildas på tågbromsarna: ”Detta sliter ut bromsarna och gör det farligt att åka med tåget.”
Det kan även vara viltolyckor: ”Exempelvis kan en älg skada loket på tåget kraftigt.”
Dessutom har Tågkompaniet ”drabbats av allvarliga hjulskador”.
Allt detta, förklarar Tågkompaniet, har lett till ett ökat tryck på företagets verkstad ”som inte i tid kunnat reparera samtliga tåg”. Därav har det uppstått ”en så kallad fordonsbrist”.
Men det stannar inte där. Nej. Utöver dessa problem drabbas Tågkompaniet av sådant som ”Trafikverkets signalfel” och ”tåg från andra bolag som blockerar spåren”. I mejlet understryks flera gånger att det är Trafikverket som sköter om signalerna och växlarna på spåren och att Tågkompaniet tyvärr inte kan påverka ”fel därifrån”. Dessutom kan ”väderleken också orsaka problem”, liksom att det ”blir strömlöst på spåret av olika anledningar”.
Allt detta ”påverkar tågtrafiken väldigt negativt” och är ”praktiskt taget omöjligt att förutse/hindra”. Företagets förhoppning är att ”det i framtiden ska komma lösningar som permanent hindrar dessa fel”: ”Men i dagens läge är det bästa vi kan göra att lösa situationerna så bra som vi kan utefter att de uppkommer.”
Med andra ord är det svårt för Tågkompaniet att garantera en fungerande tågtrafik eftersom det finns en avreglerad och privatiserad verklighet med tåg och företag som varken hanterar det svenska vädret eller att samsas om spåren.
Vidare skriver Tågkompaniet att företaget ”i alla situationer gör sitt yttersta” för att ta mig till min destination på bästa sätt: ”Då alla våra resenärer är av yttersta vikt för oss och vårt mål och ambition är att alla resenärer ska känns sig nöjda med sin resa hos Norrtåg.”
För att jag verkligen ska förstå att det är så, tillägger företaget att: ”Ni resenärer är det viktigaste vi har och vi ber om ursäkt att vi inte kunnat leva upp till de förväntningar ni har på oss.”
Och sedan: ”Vi gör vårt yttersta för att er upplevelse av oss ska bli bättre.”
Jag tänker på japanska tjänstemän som begår harakiri om de misslyckas med sitt uppdrag och hoppas att det inte ska gå så långt i det här fallet.
Men Tågkompaniet har inte ursäktat sig färdigt. Företaget skriver att det även förstår att ”information vid försenade och inställda tåg är av oerhörd vikt” för oss resenärerna när vi ska planera vår resa: ”Vi gör alltid vårt bästa att ge er fullständig och riktig information. Vi känner till att information kring ersättningstrafik både via sms, stationstavlor och hemsida varit bristfällig.”
Och om jag nu ändå inte har förstått att företaget verkligen tycker att det är katastrofalt att det inte har lyckats med detta det mest uppenbara man kan förvänta sig av ett företag med ansvar för tågvärdar, service, tidtabellsplanering och driftledning: ”Information ska gå ut till er resenärer i god tid per sms och även finnas tillgänglig på stationstavlorna samt på vår hemsida. Vi arbetar aktivt med att komma tillrätta med problemen och vi beklagar att detta drabbat er som resenär.”
Avslutningsvis vill Tågkompaniet intyga att företaget tar mina ”synpunkter på största allvar” och att dessa synpunkter kommer att ”föras vidare till berörd avdelning och chef”. Företaget beklagar återigen alltihop i största allmänhet och önskar mig en fortsatt fin dag och vecka.
När jag skriver den här texten är det återigen tågkaos i Sverige, främst på grund av snöfall, och det verkar som att det är betydligt fler tåg som är inställda och försenade, än som kommer fram i tid, eller alls kommer fram.
Jag tänker att någon borde tipsa företag som Tågkompaniet och Norrtåg om att det finns en permanent lösning på problemet: att återförstatliga järnvägen.
Text och bild: Emma Lundström
Tidigare i Internationalen: