Sossarna vill göra Gállok till Plutonia

Utsikten från platsen i Gállok utanför Jokkmokk, där Jokkmokk Iron Mines vill bryta järnmalm. Foto: Kamp Kallak/Gállok

Minns ni Per Åhlin och Karl Rasmussons fantastiska tecknade filmversion av Shakespears Stormen? Själv älskar jag Resan till Melonia helhjärtat sedan jag såg den första gången. För den underbara humorn, de ljuvliga figurerna och den genomgående kritiken mot kapitalismen. Därför är Plutonia det första jag tänker på när jag läser Jokkmokksossarnas senaste yttrande angående Gállok.

Närmare bestämt tänker jag på hur Plutonia har blivit en död ö, dömd till undergång, där de två ondskefulla kapitalistskurkarna driver på utmattade barnarbetare i det grå, slamrande metallhelvetet: ”ArBeTa. ArBeTa.”
Sommaren 2013 stod striden om Gállok utanför Jokkmokk. De svenska medierna valde första att tiga bort den medan internationella medier uppmärksammade hur miljöaktivister och samiska renskötare stoppade maskinerna med sina kroppar och samer från hela norden slöt upp i protest mot Beowulf Minings dotterbolag Jokkmokk Iron Mines planer på en järnmalmsgruva på platsen. En plats som borde vara skyddad.
Sedan den sommaren har turerna varit många. För gruvmotståndarna har det pendlat mellan hopp och förtvivlan.
Så kom då yttrandet från Socialdemokraterna i Jokkmokks kommunstyrelse i måndags. Ett yttrande som Länsstyrelsen begärt in och som ska vidare till Bergsstaten där beslut fattas kring den aktuella ansökan om bearbetningskoncession. Detta yttrande visar att sossarna i Jokkmokk inte har lärt sig någonting av de senaste fem åren.

Sossarna har majoriteten i kommunstyrelsen tillsammans med Vänsterpartiet och deras bedömning är att ”bearbetningskoncession skall tillstyrkas”. Grundbulten i deras resonemang kring varför det är rimligt är, som vanligt, jobben. De tror att de arbetstillfällen som en eventuell gruvetablering eventuellt kan leda till ”kommer att bidra till lokal tillväxt och infrastrukturinvesteringar i både järnväg och vägar”. Dessutom siar de om att de lokala industri- och entreprenadföretagen kommer att påverkas ”i en positiv riktning” vilket de bedömer som mycket viktigt för att Jokkmokk ”även fortsättningsvis skall ha ett diversifierat näringsliv”.
Ett diversifierat näringsliv? Hur diversifierat kommer det näringslivet att vara när platsen är förstörd, arbetena borta, gruvan tömd och kommunen lämnad att hantera en omfattande och kostsam miljösanering som kan ta årtionden och mer?
I yttrandet skriver de bland annat att ”det är viktigt att Länsstyrelsen i Norrbottens län ser på detta ärende som strategiskt viktigt för en kommun som regeringen bedömer har behov av särskilda insatser för att klara välfärden. Jokkmokks kommun behöver fler arbetstillfällen och starka företag.”
Sossarna i kommunstyrelsen tror alltså att en gruva i Gállok kommer att ge Jokkmokk fler starka företag. Samtidigt bortser de helt från det faktum att det redan startas många nya företag med fokus på natur och kultur. Dessutom avfärdar de i princip Sametingets beslut om att området är riksintresse för rennäringen med hänvisning till att mineralfyndigheten varit känd sedan 1940-talet. En löjeväckande hänvisning med tanke på hur länge renskötsel bedrivits i området.
När det gäller välfärden är det inte en gruva som kan rädda den, det är en i grunden förändrad landsbygdspolitik.

Frågan om yttrandet kom plötsligt upp på kommunstyrelsens sammanträde i måndags. Oppositionen hade då inte fått ta del av handlingarna från Länsstyrelsen, trots att de skickades digitalt till kommunen redan den 12 maj och trots att yttrandet blir Jokkmokks kommuns officiella syn på gruvfrågan.

Henrik Blind. Foto: Emma Lundström

En av dem som var på mötet var Gállokaktivisten Henrik Blind som är ledamot för Miljöpartiet. Efter sammanträdet skrev han på Gruvfritt Jokkmokks Facebooksida att sossarnas kommunalråd redan hade remissvaret färdigt och att hans eget yrkande på återremiss avvisades.
Henrik Blind påpekar att yttrandet krockar helt med att kommunen marknadsför sig med fokus på den unika arktiska naturen och närheten till världsarvet Laponia. Han framhåller också att Jokkmokk har börjat andas framtidstro, att besöksnäringen växer och att företag med ”lokal kunskap och naturresurshållning som bygger på långsiktig hållbarhet är ett faktiskt konkurrensmedel på en global marknad”: ”Dagens beslut kan inte annat än tolkas som en krigsförklaring mot det lokala företagandet som hittat vägar för försörjning i balans med naturen.”

På Plutonia finns ingenting levande utom de exploaterade barnen. Där finns inget rent dricksvatten. Inga träd. Inget djurliv. På Melonia frodas naturen och de människor som bor där gör det i samklang med den. Egentligen är det så enkelt.
Runtom i Sverige står nedlagda gruvor och läcker. Trots att det i många fall har satts in omfattande åtgärder för att minimera metalläckagen från dessa gruvområden kommer de att utgöra miljörisker under mycket lång tid. Enligt en nyligen publicerad kartläggning som Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning har gjort, kräver 31 av 32 nedlagda gruvor fortsatt övervakning och ofta ytterligare miljöåtgärder.
Att låta ett utländskt riskkapitalbolag skövla skog och bryta upp mark i Sverige är ingenting annat än dumt. Genomkorkat. Ett bolag som Beowulf Mining/Jokkmokk Iron Mines kan göra hur många miljökonsekvensbeskrivningar som helst och lova dyrt och heligt att de ska ta ansvar för både samhällets fortlevnad och miljön, men i verkligheten bryr de sig inte ett enda litet dugg om Jokkmokk. Allt de bryr sig om är kortsiktig vinst. Precis som skurkarna i Resan till Melonia. Om mark och vatten ödeläggs för all överskådlig framtid, synd för oss som lever på platsen. De har dragit vidare.
”För mig är det en gåta att drömmarna om det förgångna är större än framtiden”, skriver Henrik Blind i inlägget på Gruvfritt Jokkmokks sida. Han syftar på sossemajoritetens övertro på att en gruva ska återställa Jokkmokk till någon slags drömbild av fornstora dagar då samhället blomstrade.

Så vad händer nu? Länsstyrelsen behandlar ansökan om bearbetningskoncession. Bergsstaten beslutar. Om de båda instanserna är oeniga går ärendet vidare till regeringen. Jag skulle bra gärna vilja veta vad vänsterpartisten på mötet i Jokkmokk i måndags, Viktor Segerström, egentligen hade att säga om saken. Partiet han representerar har en ganska hård linje mot kortsiktig gruvexploatering. Tror han så mycket på sossarnas luftslott att han följer med gruvströmmen?
Hur det är med den saken så är inte sista ordet sagt om Gállok. Som Lars Guttorm Blind skrev i ett inlägg på Gruvfritt Jokkmokks Facebooksida i måndags: ”Det är nu vi skall vara eniga och ställa upp för varandra, det är nu vi skall rädda vår natur och miljö, det är nu kampen börjar!”

Emma Lundström

Fakta:
Det planerade gruvområdet klassas sedan 2013 som riksintresse för värdefulla ämnen eller mineraler och sedan 2017 som riksintresse för rennäringen.

Resan till Melonia är en svensk-norsk animerad film från 1989 regisserad av Per Åhlin och med manus av Per Åhlin och Karl Rasmusson. Manuset är en fri tolkning av William Shakespeares Stormen. Manusförfattarna inspirerades även av bland annat Charles Dickens Oliver Twist och av Jules Vernes Maskinön.

Den 22 maj i år tilldelades tecknaren och filmaren Per Åhlin Ganneviksstipendiet som går till konstnärer som förväntas ha betydelse för kulturarvet.

Related Articles