► Facket fick igenom låglönesatsning och klarare bemanningsregler
►”Vi lyckades sätta press på arbetsgivaren genom strejkvarslet”
Sekos varsel om strejk i tågtrafiken, som Internationalen skrev om i förra numret, blåstes av i sista stund efter att arbetsgivaren Almega kommit överens med fackförbundet om nya avtal. Vad gäller spårtrafikavtalet så innebär det att Sekos medlemmar får samma löneökningar som andra fått på arbetsmarknaden, det vill säga 6,5 procent på tre år. Uppgörelsen innehåller också en låglönesatsning.
– Jag kände mig ganska lättad när jag såg hur avtalet såg ut, säger Carolin Evander, ombudsman på Seko Stockholm, till Internationalen.
– Vi fick till den låglönesatsning som vi villa ha, och som alla andra har fått, alltså samma som Industrin.
Sekos Carolin Evander.
Vad innebär det?
– Att alla som tjänar under 24 000 ska få en löneökning där procenten räknas utifrån en lön på 24 000. Det betyder att om en anställd exempelvis tjänar 20 000, så ska procentsatsen av löneökningen räknas från 24 000. På så sätt får de lågavlönade mer kontanter i handen och det är en låglönesatsning som är väldigt bra, förklarar Carolin Evander.
– Jag förhandlar ju till exempel löner på Reneriet, som är ett städföretag som städar på pendeln och i tunnelbanan. Genomsnittslönen där ligger på ungefär 20 500, så den här satsningen kommer att göra jättestor skillnad för våra medlemmar på det företaget, säger hon.
– Det känns jättebra faktiskt, det är kul att kunna säga det till medlemmarna, att kamp lönar sig.
När konflikten mellan facket och arbetsgivaren bröt ut handlade det mycket om att Almega krävde att arbetarna skulle gå med på bland annat arbetstidsförsämringar för att på så sätt själva betala för den önskade låglönesatsningen. Men i slutändan gav arbetsgivaren upp det kravet.
– När jag går igenom avtalet noga nu, så är det tydligt att vi inte har sålt någonting för att få den här låglönesatsningen. Vi har inte gått med på några försämringar, säger Carolin Evander.
– Vår bedömning är att vi lyckades sätta väldigt mycket press på arbetsgivarna genom strejkvarslet, och det var jättemycket aktivitet ute på arbetsplatserna bland våra förtroendevalda. Jag rekryterade sju nya medlemmar till exempel på en halvtimme. Det var ju verkligen ett högt tryck och jag tror att arbetsgivarna blev lite skraja för vad strejken skulle få för konsekvenser. De kanske missbedömde vår styrka, säger hon.
Till en början såg det också ut som att Almega försökte avskräcka arbetarna från att strejka, bland annat genom att kartlägga vilka som var medlemmar i facket och vilka som inte var det.
– Jo, det höll de ju på med. De ville kartlägga vilka som inte var medlemmar i fackföreningen för att kunna uppmana dem att inte strejka genom att utnyttja neutralitetsrätten. Lite sådär. Rent juridiskt hade det kanske inte hållit att driva till Arbetsdomstolen. Det vet de ju om, så det var väl mer ett försök att skrämmas från deras sida, säger Carolin Evander.
– Vi har ju många medlemmar som har väldigt otrygga anställningar, och för dem är det väldigt viktigt att hålla sig på god fot med cheferna. Så det var nog väldigt många av dem som blev rädda av den här kartläggningen. Och det var ju syftet så klart, säger hon.
Konflikten och strejkvarslen mellan Seko och Almega gällde två avtal. Utöver låglönesatsningen i spårvägsavtalet rörde den andra frågan bemanningsanställda inom järnvägsinfrastrukturavtalet. Även där är Seko nöjda med det avtal som nu antagits, då fackföreningen fick igenom sina krav kring regler för in- och uthyrning av personal.
Så det känns mer som en seger än en kompromiss?
– Ja, absolut. Det är alltid ett givande och ett tagande så klart, men vi skulle inte teckna ett avtal om vi inte var nöjda med det. Då skulle vi inte blåsa av strejken, säger Carolin Evander.
– Nu har vi ett treårigt avtal och det finns fördelar och nackdelar med det, men det är skönt att man nu kan jobba på lite mer långsiktigt med avtalen.
Per Leander
