Ungefär en månad har gått sedan Sydafrikas president Jacob Zuma rensade ut politiska motståndare ur regeringen. Sedan dess befinner sig landet i ett slags turbulent politiskt kaos som bara blir värre och värre. Internationalens Emma Lundström har talat med ekonomen Dick Forslund som följer utvecklingen på nära håll.
Det är den första maj och Dick Forslund är i Sverige för att hälsa på ett nyfött barnbarn. Annars bor han i Port Edward på Sydafrikas vilda kust där hans hustru kämpar mot ett gruvbolag som vill bryta upp hennes förfäders marker. Situationen både lokalt och nationellt gör att han tycker att det är svårt att vara så långt bort. Han berättar att det händer saker slag i slag efter Zumas mjuka kupp och att det är svårt att hålla räkningen på allt som sker.
Det började med att begravningen för den gamle ANC-veteranen Ahmed Kathrada blev en manifestation mot Zuma. Bland annat citerade den tidigare vicepresidenten Kgalema Motlanthe ett långt stycke ur ett brev som Kathrada hade skrivit till Zuma för ett år sedan. I brevet krävde veteranen att Zuma skulle avgå, ett krav många ledande personer inom ANC upprepade på begravningen.
Även Kommunistpartiet, som sedan 1935 är en fraktion inom ANC, och den fackliga centralorganisationen Cosatu krävde Zumas avgång i samband med kuppen. Men när Zuma valde att inte sparka Kommunistpartiets ministrar backade partiet från sitt krav. Cosatu har däremot valt att föra fram vicepresidenten Cyril Ramaphosa som sin kandidat inför ledarvalet på ANC-kongressen i december. Ramaphosa är en korrumperad miljonär och egentligen inget verkligt alternativ till Zuma. Dessutom är Cosatu splittrat när det gäller den sittande presidenten.
– Idag, på första maj, hade Cosatu i den stora staden Bloemfontein bjudit in Zuma att hålla första maj-tal. Men eftersom den officiella positionen sedan tre veckor tillbaka är att Zuma måste avgå så blev han utbuad när han skulle prata. Det betyder att hela Första maj i princip ställdes in i staden, berättar Dick Forslund och fortsätter:
– Situationen bland vanligt folk är splittrad. Det märktes inte minst nu i Bloemfontein. Där fanns också Cosatu-medlemmar som stödjer Zuma vilket gjorde att polisen fick hålla de båda sidorna isär. Tänk dig att hälften av deltagarna på ett LO-möte vill att den socialdemokratiska statsministern ska få prata, medan hälften buar ut honom, alltmedan polisen håller de båda sidorna isär. Samtidigt har LO beslutat att statsministern måste avgå. Ändå har den lokala LO-avdelningen bjudit in honom. Krisen i ANC är extrem. Det är en extrem situation.
Dessutom förlorade regeringen för bara en vecka sedan ett mål i Högsta domstolen i Kapstaden. Målet hade att göra med kärnkraftsavtalet med Ryssland, det avtal som Zuma har hävdat att han inte har ingått men som ryska Rosatom har publicerat på sin hemsida. Domstolen förklarade både processen och själva avtalen vara olagliga och icke-konstitutionella. Det var ett stort nederlag för Zuma, menar Dick Forslund.
– Det är så här hela tiden nu. Olika typer av kaotiska förlopp. Det är svårt att beskriva, säger han och berättar att en sak som många är oroliga över är det faktum att Zuma har börjat prata om jordreform på ett sätt som liknar det Robert Mugabe gjorde i Zimbabwe för omkring 15 år sedan:
– För att hålla sig kvar vid makten mobiliserade Mugabe plötsligt gamla krigsveteraner för att ta över vita farmares jordbruk. Det ledde till hyperinflation och fall i jordbruksproduktionen. Det är en ”afrikanistisk” vändning för att rädda sig kvar vid makten.
Zuma har ett personligt intresse av att hålla sig kvar vid makten eftersom han har en rättegång som väntar på honom. Den innehåller 703 åtalspunkter med allt från mord till våldtäkter.
– Det är en enda oreda i staten och i förvaltningen av statliga företag. Samtidigt har du de strukturella sakerna, som massiva utflöden av kapital. Multinationella företag som skickar pengar till skatteparadis istället för att investera vinsterna i Sydafrika. Det betyder att landet har varit i det närmaste i recession i fyra-fem år, med ett tillväxttal på mellan noll och två procent. Ekonomin tar inte fart, kapitalet vägrar investera och korruptionen sprider sig, säger han och menar att en av de främsta orsakerna till att ANC imploderar är politiken att bygga en svart kapitalistklass, Black Economic Empowerment, BEE:
– På ett sätt har det varit väldigt ”lyckad” politik. Den har skapat en social rörelse i ANC som smittat av sig på fackföreningsrörelsen: man ska bli fort rik. Nu lagom till första maj har det startat en ny fackföreningssammanslutning där det uteslutna metallfacket Numsa är en viktig komponent. Men jag undrar om den kommer att vara annorlunda än de byråkratiserade facken i Cosatu där medlemmarna kanske har en genomsnittslön på 3000 rand medan fackledarna har löner på uppemot 90 000 rand i månaden. Så kan man inte ha det om man ska ha ett medlemskontrollerat fack. Men vi får se vad som händer med den nya sammanslutningen.
Dick Forslund tycker att den nuvarande politiska situationen i Sydafrika kräver att Kommunistpartiet bryter sin 80-åriga tillvaro inom ANC.
– Jag tror att om de skulle bryta med ANC nu så skulle mycket vara förlåtet, även om studenterna kanske inte skulle förlåta ministern för högre utbildning som också är kommunistledaren. Partiet som sådant har en historia som folk respekterar och om det skulle bryta med ANC nu så skulle det vara en signal till arbetarklassen att det är dags att lämna. Men tyvärr gör partiet inte det, förklarar han och menar att Zuma nu kör fullt ut på det här med jordfrågan för att vinna under kongressen i december:
– Jordfrågan och stölden av land som ägde rum under flera hundra år har inte lösts av regeringen hittills. Bara sex till sju procent av anspråken på land som blivit stulet av vita farmare under det senaste århundradet har gått igenom. Nu går Zuma plötsligt ut och kampanjar för att lösa frågan. Det slår an en sträng hos folk. Vi får se om det är snack. Om det inte är snack så är folk lite rädda för att det ska bli som i Zimbabwe. Enligt min mening skulle man kunna lösa jordfrågan ganska snabbt om det fanns politisk vilja. Genom olika kompromisser.
Ett problem när det gäller jordfrågan har varit att vita farmare har olika knep för att buda upp priset på mark som jordbruksdepartementet har godkänt anspråken på. De försöker sälja den för fantasisummor och Dick Forslund menar att det finns möjlighet för regeringen att ta sådana fantasikrav till domstol men att det inte görs. Istället reser Zumaadministrationen kravet på expropriering av land utan kompensation:
– Det är moraliskt rätt eftersom marken är stulen av kolonialister. Men om man inte vill ha en kris som den som var i Zimbabwe, så bör man ta marken från de vita farmarna genom olika kompromisser och genom att ta några av farmarna som försöker sko sig till domstol. På det sättet kan man också bryta upp det kompakta motståndet inom den vita medelklassen mot en sådan jordreform. Expropriera marken och sedan köpa ut dem. Expropriering utan kompensation är snarast en politisk slogan för att vinna fraktionskampen inom ANC, eftersom den är väldigt populär bland massorna.
På frågan om hur han tror att situationen kommer att utveckla sig i Sydafrika under den närmsta tiden svarar Dick Forslund att det är intellektets pessimism och andens optimism som gäller.
– Arbetarrörelsen i Sydafrika förde Zuma till makten. En person som inte har en droppe socialism i blodet. Så fort han kom till makten fortsatte han bara med samma nyliberala politik. Därför har idén om att bygga ett alternativ till ANC och Kommunistpartiet lyfts av metallfacket Numsa. Tyvärr har den staliniserats så att man talar om marxist-leninistiskt avantgardeparti, om stadier och den nationellt demokratiska revolutionen. Man är bara mer extrem och hastig än ANC vad det gäller att skapa en svart kapitalistisk klass som ett första stadium, säger han och förklarar att det gör att kravet på nationalisering av gruvor – och av de stora multinationella företag som historiskt kontrolleras av vit överklass – egentligen inte är ett socialistiskt krav utan mer ett krav att bryta det vita kapitalets makt och istället ta svarta kapitalister till makten:
– Det är ett stort problem att folk har brutit med ANC som organisation men inte med ANC och Kommunistpartiets politik. Det finns inget massparti som förespråkar vad jag tycker är en socialistisk politik i Sydafrika. Det beror på att Kommunistpartiet är arbetarrörelsens parti i landet och att det är ett väldigt stalinistiskt parti som skjuter socialismen på framtiden.
Han menar att Kommunistpartiet för regeringens nyliberala politik och att det inte finns något parti som förespråkar de program- och strukturreformer som behövs. Som radikal förändring av skattesystemet, fri utbildning och införande av allmän sjukförsäkring:
– Det är förslag som drastiskt skulle förändra hela den politiska situationen, hälsosituationen och situationen för den svarta majoriteten. Men den sortens politik finns inte. På det viset är jag ganska pessimistisk. Samtidigt så har Sydafrika världens mest stridbara arbetarklass. Man har rekord i strejker enligt Världsbankens barometer. Det är väl det som är hoppet.
Problemet är bara att den stridbara arbetarklassen i dagsläget inte har någon riktig politisk inriktning som bryter med Zuma, menar Dick Forslund.
– Det behövs en politisk inriktning som bryter med ANC och med stamtänkandet, med motsättningarna mellan Zulus och Xhosas. Som inte är främlingsfientlig mot folk från länder som Zimbabwe, Zambia och Somalia. Som bryter med det extrema kvinnoförtrycket och våldet mot kvinnor och barn som ju är för jävligt i kåkstäder och informella bosättningar. Idag organiserar fackföreningsrörelsen bara 30 procent av de sydafrikanska arbetarna. Samtidigt har landet en officiell arbetslöshet på 25 procent. En siffra som i verkligheten är omkring 50 procent i stora delar av landet. Ekonomin är väldigt inriktad på gruvbrytning och export av mineraler. Miljöförstöringen fortsätter. Regeringen satsar inte på sol- och vindenergi trots att den blir billigare och billigare och trots att Sydafrika är väldigt väl lämpat för den sortens energi. Men vad ska man göra när man har kolrikedomar liggande överallt, säger han och fortsätter:
– 90 procent av elektriciteten i Sydafrika kommer från kolproduktion. Den mark som har mest kol är också den bördigaste. Mpumalanga som är den näst nordligaste provinsen och den mest bördiga är också den som är mest drabbad av kolbrytning och ansökningar om nya dagbrott. Man förstör den bästa jordbruksmarken i Sydafrika. Samtidigt inför regeringen nya lagar som går ut på att göra land som är ägt eller kontrollerat av bysamfälligheter till den lokala hövdingens mark för att på så sätt expandera kapitalismen in i landsbygdsområden där man har mer arkaiska produktionssätt. Där har man inte en rätt att köpa och sälja marken utan en rätt att bruka och förvalta den från generation till generation. I nuläget kan inte en korrumperad hövding sälja marken till gruvföretag. Det kommer att ändras. Den här sortens politik sliter ANC sönder och samman.
Han berättar också att det sker fler och fler politiska mord. 22 stycken sedan årsskiftet. Främst på borgmästare och andra administratörer:
– Egentligen är det inte politiska mord, även om det finns sådana som är riktade mot kommunistpartiets lokala ledare. Det är mer ekonomiska mord. Det kan vara en borgmästare som är hederlig och som blockerar olika skumraskaffärer. Då kommer det två män och skjuter honom när han är på väg till jobbet. Situationen är jävligt dålig helt enkelt.
Samtidigt fokuserar Jacob Zuma enbart på att hålla sig kvar vid makten och att undkomma den väntande rättegången. Han försöker nu se till så att han efterträds av sin exfru Nkosazana Dlamini-Zuma som ledare för ANC och senare som president. Dick Forslund tror att han tyvärr kommer att lyckas.
– Det beror på att det finns möjligheter att rigga kongressen i december. Zuma har byggt upp ett nät av supporters via statliga anbudsförfaranden och så vidare. Folk ser honom som en garant för sin personliga ekonomi helt enkelt. Men man ska aldrig säga aldrig. Hur det går i december beror ju på hur oppositionen kan mobilisera. Tyvärr är ju arbetarrörelsens kandidat en korrumperad miljardär så det är stor risk för att Dlamini-Zuma blir ledare för ANC och alltså president från 2019.
– Det känns som att det här året är ett slags avgörandets år. Men vad som kommer ut på andra sidan vet jag inte. Vi som försöker samla en icke-stalinistisk och bred vänster, vi fortsätter att försöka.
Text och foto: Emma Lundström
