Arkivbild från ankomstboendet i Kållered. Foto: Tomislav Stjepic
► Tusentals afghanska ungdomar riskerar utvisning
► Får avslag på asylansökan trots allvarlig hotbild
► Skickas till Afghanistan trots att många aldrig ens har varit där
Många av de afghanska ungdomar som kom som flyktingar till Sverige under 2015 riskerar nu att utvisas, efter att ha fått avslag på sina asylansökningar av Migrationsverket. De skickas då till Afghanistan, trots att de i många fall inte ens är födda där, och trots att de riskerar att dödas av talibanerna.
Internationalen har talat med Karin Fridell Anter från nätverket ”Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar”, som förklarar vad det handlar om.
– Det är en moralisk härdsmälta utan like, hur det svenska samhället behandlar de här ungdomarna. Det handlar om flera tusen unga killar, som sakta håller på att brytas ner, säger hon.
– Afghanistan anses ju vara ett så farligt land att vi som är ”riktiga människor” absolut avråds från att resa dit.
De flesta av de unga afghanerna kom till Sverige under 2015, och många har inte ens fått sin första
Karin Fridell Anter.
intervju på Migrationsverket ännu.
– De får vänta väldigt länge, och när de till sist får sin intervju, så godtas nästan inga av deras asylskäl av Migrationsverket. En del av dem har redan utvisats, men den stora mängden av faktiska utvisningar kommer att börja snart, berättar Karin Fridell Anter.
– Nu har de varit i Sverige ett par år, och redan börjat integreras bra och börjat i skolan och lära sig svenska. De här ungdomarna är väldigt engagerade, de ser utbildning som något fantastiskt. Så de tar skolan på allvar och har varit väldigt motiverade. Men allt eftersom de nu ser att de själva eller deras kompisar får avslag, så sprider sig en fruktansvärd oro bland dem. Nyligen var det en pojke på ett boende i Vännäs som tog livet av sig, och två andra från samma boende ligger på sjukhus efter misslyckade självmordsförsök.
Karin Fridell Anter berättar att många av de afghanska ungdomarna som flydde till Sverige är hazarer. Det vill säga, de tillhör en minoritetsgrupp som förföljs av talibanerna i Afghanistan och riskerar att dödas.
– Vad gäller hazarernas situation i Afghanistan så finns det experter som har jämfört med judarnas situation i Tyskland efter kristallnatten. Alltså det är ännu ingen systematisk utrotning, men det förekommer ett av samhället sanktionerat storskaligt trakasseri av hazarer, som ofta också leder till att de dödas, förklarar Karin Fridell Anter.
Till saken hör att många av de här ungdomarna inte har någon familj kvar i Afghanistan, utan ofta har vuxit upp som flyktingar i grannländer som Iran eller Pakistan. Det är därför extra problematiskt att svenska myndigheter vill utvisa dem till Afghanistan
– Det är fruktansvärt inhumant att skicka de här ungdomarna till Afghanistan. Väldigt många av dem har aldrig ens varit där, och utan ett personligt nätverk av släktingar har de ingen chans att klara sig. Det finns ingenting för dem att komma till i Afghanistan.
En anledning till att många unga afghaner i Iran valde att fly till Sverige 2015, var för att den iranska regimen ville skicka dem som soldater till Syrien för att strida för Assad.
– Eftersom Iran stödjer Assad, så skickar man dit dem som kanonmat. Om de vägrar så skickas de tillbaka till Afghanistan och hamnar i händerna på talibanerna. Så de har faktiskt flytt för sina liv för att slippa bli soldater, säger Karin Fridell Anter och berättar vidare:
– Andra har flytt från att bli sexslavar. Det är nämligen ganska vanligt i Afghanistan att rika och mäktiga män håller sig med ”lekpojkar” som får dansa för dem och som de utnyttjar sexuellt. Många som kommer till Sverige har alltså varit utsatta för sexuella övergrepp och det är en del av deras flyktskäl. Men när de kommer till Migrationsverket, då måste de beskriva exakt vilka övergrepp de utsatts för, och det kan de inte alltid svara på. För vem kan beskriva sådana traumatiska upplevelser. Och då anses de heller inte trovärdiga om de inte i detalj kan redogöra för detta, säger Karin Fridell Anter.
– Det finns så många undanflykter som Migrationsverket använder sig av för att förneka de här pojkarna rätt till asyl genom att påstå att deras historier inte är trovärdiga. Man tvingar in dem i diskussioner eller samtalsämnen där de inte kan svara. Det verkar i stort sett som att man gillrar fällor för pojkarna.
Ett problem är att många av de ensamkommande afghanska ungdomarna inte har pass eller andra ID-handlingar, vilket Migrationsverket också använder emot dem, förklarar Karin Fridell Anter. Bland annat vill Migrationsverket gärna skriva upp deras ålder till 18, för att klassa dem som vuxna och lättare kunna utvisa dem.
– De har ju inga papper som kan bevisa vare sig det ena eller andra. Det ligger i flyktsituationens natur. Ibland har de enklare identitetshandlingar, som Migrationsverket inte godkänner, just för att de är för enkla. De har aldrig haft möjlighet att skaffa sig pass eller andra officiella handlingar, så därför anses de inte trovärdiga. Så då skriver Migrationsverket upp deras ålder så att de kan utvisas, säger Karin Fridell Anter.
– Vissa av dem har säkert hunnit fylla 18 sedan de kom hit, men det är trots allt väldigt unga människor som nu skickas till ett land som de aldrig har varit i, och där de riskerar att dödas på grund av sin etnicitet. Ingen människa ska behöva utsättas för det, oavsett hur gammal man är.
Det uppstår också andra problem för de ungdomar som får sin ålder uppskriven till 18, berättar Karin Fridell Anter.
– Så länge man är barn i Sverige har man vissa rättigheter, men när man blir uppskriven till 18 år så har man tillexempel inte rätt till fri sjukvård längre. En kille som var under 18 och försökte ta livet av sig hamnade på sjukhus. Men sen när Migrationsverket bestämde att han var 18 år, så skrevs han ut och fick adressen till ett vuxenboende dit han förväntades att ta sig på egen hand. Fram tills dess hade han alltså fått den omvårdnad som han behövde i sitt traumatiserade tillstånd, men sen släppte de honom bara.
Som tur är finns det många frivilligarbetare som hjälper ungdomarna.
– Det är ofta människor som professionellt jobbat med de här ungdomarna. Socialsekreterare och lärare som har sett hur illa de här pojkarna far av den politik som förs, och som låter dem komma och bo hemma hos sig utan ersättning. Eller sjukvårdspersonal som jobbar som volontärer för att driva sjukstugor, berättar Karin Fridell Anter.
– Men på det viset kan man ju bara rädda enskilda individer, och det handlar ju om många tusen barn som vi måste rädda från att utvisas, säger hon.
Per Leander
