Kandidat Benoît Hamon gick med i Socialistpartiet 1993. Han är känd för att förespråka basinkomst. Foto: Pleclown/wikimedia cc-by-sa
Det står nu klart att den 49-årige Benoît Hamon blir det franska Socialistpartiets kandidat till presidentvalet senare i vår, efter att han oväntat slog ut den tidigare segertippade kandidaten och nuvarande premiärministern Manuel Valls, som backades upp av den sittande president François Hollande och anses representera partiets högerflygel.
Borgerliga tidningar talar därför nu om att vänstern har tagit över det franska Socialistpartiet, och Benoît Hamon beskrivs som Frankrikes svar på Jeremy Corbyn. Dagens Nyheter benämner honom tillexempel som en ”radikal vänsterpolitiker” som förväntas ta det franska Socialistpartiet ”ett rejält kliv vänsterut”. Men är detta verkligen en korrekt bild?
Det är sant att Benoît Hamon tillhör oppositionen mot president Hollande inom Socialistpartiet, och att Hollande och Manuel Valls står längre åt höger. Men till skillnad från Jeremy Corbyn, som verkligen representerar gräsrötterna i brittiska Labour, har Benoît Hamon alltid varit en del av eliten i det franska Socialistpartiet. Efter Hollandes seger 2012 ingick Hamon i regeringen, först som vice socialminister och sedan som utbildningsminister. Men han lämnade sin post 2014 av karriäristiska skäl för att slippa bli förknippad med den allt mer impopulära nedskärningspolitik som Hollande förde.
En anledning till att Benoît Hamon av vissa ses som vänster, är för att han förespråkar medborgarlön. Men detta skulle införas på bekostnad av andra sociala rättigheter och ekonomiska bidrag för behövande, och är inte lösningen på växande sociala klyftor och arbetslösheten. I nästan alla andra frågor står Hamon för samma nyliberala lösningar som Hollande förespråkar, men med något mjukare framtoning och miljövänligare profil.
Inrikespolitiskt förespråkar Benoît Hamon en starkare polis med större befogenheten för att bekämpa vanlig brottslighet, så väl som terrorism – även om han samtidigt säger sig respektera de franska muslimernas rättigheter. Utrikespolitiskt är han en klassisk fransk imperialist, som stödjer Nato och vill se mer av Frankrikes militära muskler i världspolitiken. Han har också en mycket konfrontativ inställning till Ryssland.
Hamon, som satt i EU-parlamentet 2004-2009, förespråkar ett starkare och mer överstatligt EU. Jeremy Corbyn är visserligen en motståndare till Brexit, men han representerar ändå en EU-kritisk linje och vill dessutom att Storbritannien ska lämna Nato. En jämförelse mellan Hamon och Corbyn visar alltså snarare att de inte alls är speciellt lika varandra.
Benoît Hamons seger över Hollandes och Manuel Valls block, visar dock på att det franska Socialistpartiet är djupt splittrat och har svårt att hålla ihop, till följd av den politiska krisen i landet. Enligt de senaste opinionsmätningarna är det bara 4 procent av befolkningen som har kvar förtroendet för president François Hollande.
Förutsättningarna för Benoît Hamon ser inte heller goda ut. Enligt mätningarna ligger han just nu på femte plats, vilket tyder på att han inte har någon chans att gå vidare till den andra och avgörande valomgången i maj. Istället kommer kampen troligen att stå mellan François Fillon från högerpartiet Republikanerna, och Marine Le Pen från fascistiska Nationella Fronten.
De andra två presidentkandidaterna är ironiskt nog avhoppare från Socialistpartiet. Den 65-årige Jean-Luc Mélenchon, som till skillnad från Benoît Hamon kan ses som en riktig vänsterkandidat som får stöd av det franska Kommunistpartiet, samt den 39-årige Emmanuel Macron, som tidigare var ekonomiminister och beskrivs som socialliberal och en mittenpolitiker.
Men enligt opinionsmätningarna är dessa dissidenter från Socialistpartiet alltså populärare än partiets officiella kandidat Benoît Hamon, vilket verkligen visar på den franska socialdemokratins kris.
Per Leander
